Hasse "Kvinnaböske" Andersson ger upp – har tagit farväl av alla: "Älskat varje stund"
Med hits som Änglahund och Skomagare Anton har Hasse "Kvinnaböske" Andersson skrivit in sig i musikhistorien. Men allt har sitt slut.
Nu har 76-åringen ett tråkigt besked att ge.
Hasse "Kvinnaböske" Andersson tar farväl av alla
Hasse har skrivit ett brev till sina fans, där han delar med sig av de tråkiga nyheterna.
"Det är över 60 år sedan jag som 15-åring fick ta mina första ackord som speleman på Kiviks Marknad. 50 år sedan jag startade Kvinnaböske Band. Musiken har gett mig oändligt många möten, lycka, oförglömliga minnen och starka relationer i livet. Resor in i böljande musikaliska landskap där kraften i musiken aldrig slutat överrumpla mig. Jag börjar ju få rätt många årsringar så nu har det blivit dags för en rad tack och adjö-föreställningar. Det kommer att bli det största jag har gjort. En turné där vi väcker alla fina minnen till liv. Från Kiviks marknad och Hasses Lada till Melodifestivalen och scener över hela världen. Jag hoppas du vill komma och säga hej då till en speleman som älskat varje stund tillsammans med dig och publiken", skriver Hasse i brevet.
Hasse avslutar skrivelsen på ett sätt som säkert kommer att locka fram en del tårar i stugorna: "Er speleman för alltid".
Hasse "Kvinnaböske" Andersson: "Fick ett brev på posten"
Turnén inleds i Malmö 11 oktober och avslutas i Halmstad 2 november.
Hasse kan summera en karriär med otroliga toppar. Kanske kom höjdpunkten när han fick medalj från självaste kungen, för "framstående insatser inom svenskt musikliv”.
VIDEOS PÅ SVENSK DAM
– Jag fick ett brev på posten och då reste håret sig i nacken på mig. Det var väldigt spännande och jag blev väldigt upprymd och glad och stolt. Den här medaljen betyder jättemycket för mig. Jag har hållit på i många år och spelat och jobbat bland folk. Det känns som att nån sett och lagt märke till allt man gjort. Detta är en bekräftelse på det. Det är egentligen bara en sak som känns ledsamt och det är att mina föräldrar är borta sedan många år och de kan inte se det här. Men jag tror att de sitter på ett moln i himlen och tittar på mig och är stolta, har Hasse berättat.