Titta in hemma hos svenska konstälskaren Helen Modini

Svenskfödda Helen Modini är konstmecenat med en stor internationell vänkrets och reser mycket världen över. Men det är hemma i franska Sainte-Maxime som hon trivs bäst. Den eleganta badorten sattes på kartan under 1800-talet då de närliggande stränderna blev populära bland europeisk societet. I 35 år har Helen och maken, Jean Claude Modini, bott i det rymliga huset i två etage invid det glittrande blå Medelhavet.

– Det är ett paradis på jorden, säger Helen, när vi hälsar på.

Sannerligen är det en vacker plats. Modinis vackra villa är ritad av Jean-Claude själv. Han är arkitekt med egen firma. Souterränghuset är läckert planerat, liksom inmejslat i den kuperade tomten. Alla vinklar och vrår är noga genomtänkta och anpassade till familjens behov.

– Min man och jag är lika förälskade som när vi träffades i Nice 1973. Huset är en kärleksgåva till mig, skulle man kunna säga.

Hemma har Helen själv en imponerande konstsamling och det finns inte en vägg, som inte har prytts med målningar av de allra främsta mästarna, statyer av César och målningar av Arman exempelvis. Trädgården är lika färgstark och visar så här års upp ljuvliga färgskalor med allehanda rosa blommor, lila Bougainvillea och solgula citronträd. Här njuter Helen och Jean-Claude av tillvaron.

– Det blev tomater från trädgården till lunch i dag, berättar Helen, som är mycket road av matlagning.

Hon odlar grönsaker och kryddväxter i örtagården och de äter på terrassen. På kvällen tar de ett dopp i poolen. Parets två döttrar är vuxna och utflugna. Dottern Cecilia, 34, bor i Paris och har studerat vid de främsta universiteten och är både civilingenjör och civilekonom. Storasyster Josepha, 38, är ingenjör i medicin och är även utbildad jurist. Hon har sonen Victor, 4, och bor i Nice.

– Det är så roligt att ha nära till vårt lilla barnbarn. Nice ligger ju bara ett stenkast härifrån. Victor är inte så sportig, men han är smart och resonerar kring saker och ting som en liten professor, säger Helen roat.

Sainte Maxime är en pärla på Rivieran, där många vill bo. Sommartid finns det en del turister, men annars är det en lugn och idyllisk stad som vi ofta förknippar med prins Bertil och prinsessan Lilian, som älskade sitt Villa Mirage alldeles vid havet. Helen och Lilian var goda vänner och umgicks en hel del. Prinsparet kom ofta över på drink vid poolen eller middag på terrassen och Helen tog ofta med Lilian på utflykter i närområdet, när Bertil spelade boule med grabbarna.

Helen har gått hela sin skolgång i Sverige, men blev bekant med Frankrike tidigt i livet.

– Jag kom till Nice redan när jag var fyra år gammal med mina föräldrar. Men bara på sommar-och julloven. Pappa hade en lägenhet i Nice. Han var ju konstintresserad så vi var ofta hos konstnärer på lunch, bland annat Marc Chagall, Fernand Léger, Pablo Picasso, Georges Braque och den tysk-fransk målaren Hans Hartung. Mina föräldrar och jag var en gång bjudna till Picassos bostad i franska orten Vallauris på tjurfäktning. Där tog jag några fotografier av honom och hans barn Paloma och Claude, berättar Helen.

Det var i juli 1954. Bilderna har blivit publicerade i en magnifik konstbok.

– Jag var bara tio år när jag tog dem. Lite rädd var jag allt för Picasso, som stundtals kunde vara en aning svåråtkomlig.

Faderns passion för måleri och skulptur gick i arv. Som konstmecenat hjälper Helen framstående konstnärer och håller i stora utställningar. Nyligen ansvarade hon för Arman-utställningen i Saint-Tropez med endast monumentala skulpturer inne i själva stadskärnan.

– Arman och jag var mycket goda vänner och det är roligt att hans konst idag är känd världen över.

Foto: Suvad Mrkonvic