Därför skriver vi om kronprinsessan Victorias kläder

Att skriva om kungligheter är något av det roligaste som finns, inte minst på grund av er som läser! Få läsare är lika på tårna, lika pålästa, lika insatta och lika engagerade, som ni som varje dag knappar in svenskdam.se på datorn, eller bläddrar i ett ex av Svensk Damtidning. Ofta gillar ni det vi skriver, men det är inte tal om ett kravlöst, insmickrande, älskande. Liksom ni är på tårna vill ni att vi, som redaktion, ska vara det. Det är helt rätt av er.

En ständigt återkommande kritik, både från läsarhåll och faktiskt också från svenska hovet, är att vi lägger för stort fokus på att rapportera om vad kungligheterna har på sig: vilka kläder de väljer, vilka färger de satsar på, vilka märken de gillar att lyfta fram, hur höga – eller låga – deras klackar är.

Förklaringen är egentligen enkel. Svensk Damtidnings är Sveriges enda kungliga veckotidning. Vi bevakar kungligheter och våra läsare gillar att vara ordentligt insatta, många av er inspireras dessutom av kungafamiljen och kopierar gärna deras träffsäkra looks rakt av. Således är det en service att berätta var, exakt, ni kan klicka hem kronprinsessans senaste blus, drottning Silvias skor, prins Daniels jacka eller prinsessan Sofias väska. Men det är också större än så. Kläder är nämligen inte bara kläder. Kläder är ett språk. Kläder är, precis som vår tidigare kulturminister Alice Bah Kuhnke sagt i ett tal på ELLE-galan, makt. Kungafamiljen får visserligen inte uttala sig politiskt, de har ingen politisk makt, men de har en social sådan. Där spelar kläderna en stor roll.

När jag, som 15-åring, ratade märkesplaggen och istället klädde mig i randiga tröjor från UFF var det för att markera vem jag var. Men också vem jag inte var. Jag ville markera vilket sammanhang som var mitt. Vilken subkultur jag tillhörde. I de övre samhällsklasserna är detta extra tydligt. Man ska inte bara ha rätt plagg, man ska också använda plaggen på rätt sätt, vid de rätta tillfällena. Så skiljer man ut sig. Så vet man vem som tillhört gruppen länge, och vem som är ny.

Jasper Conran, en brittisk designer som ofta arbetade med prinsessan Diana, har berättat att Diana ständigt, inför varje event, varje representation, ställde sig frågan kring vilket meddelande hennes kläder sände ut. För Diana var kläder ett oerhört tydligt språk. Och hon talade det språket väl. Varje plagg hon valde sände ut ett budskap: från den höghalsade förlovningsoutfiten till den lilla svarta klänningen som fått namnet ”the revenge dress”.

Det är med andra ord ingen slump att utställningen med Dianas kläder, som visats på Kensington Palace de två senaste åren, fått namnet Diana: Her Fashion Story. Diana berättade en historia med sina plagg. På samma sätt använder den svenska kungafamiljen sina kläder för att berätta något, förmedla något.

Vi tar ett exempel: kronprinsessans absoluta hjärtefråga har kommit att bli miljön och klimatet. Syftet med att kronprinsessan, på ett seminarium om antibiotikaresistens anordnat av World Water Week, väljer att bära mamma drottningens gamla klänning från 1978 är därmed klart som korvspad. Hon ska förmedla något, men samtidigt inte heller dra till sig för mycket uppmärksamhet, inte flytta fokus från frågan.

Att kronprinsessan Victoria, allt oftare, väljer att lyfta svensk design är tydligt. Kronprinsessans stylist Tina Törnqvist, som vanligtvis är oerhört diskret, har till och med berättat detta öppet. Kronprinsessan väljer svensk design för att lyfta Sverige. Med sina svenska klädval lyfter hon dock inte bara landet, utan också den enskilda designern. Ofta säljer de plagg som någon kunglighet haft på sig slut oerhört snabbt. I Storbritannien har detta, i och med Meghans intåg i den brittiska kungafamiljen, fått ett namn – Markle Sparkle. Har Meghan på sig ett specifikt plagg ökar plaggets försäljning med omkring 200 procent, menar modeplattformen Lyst.

Susanna Strömquist, modeskribent, har noterat att många svenska designers ändrat sin design för att passa en kunglig agenda. ”I takt med att våra svenska kungligheter, kulturpersonligheter och politiker upptäckt värdet med att bära svenskdesignat i offentliga sammanhang har allt fler modeskapare inspirerats att satsa på golvsvepande design som passar på allt från Nobelfester till kungliga bröllop”, har hon skrivit i en text för svenska ELLE.

Hon menar att det i dag finns en hel rad nya svenska designers som ”alla satsar på plagg för speciella tillfällen snarare än för vardag.” Hon nämner By Malina, Jennifer Blom, Valerie och Zetterberg. Alla dessa har gjort plagg som den svenska kungafamiljen burit. Kungafamiljen har, med andra ord, makten att mer eller mindre förändra en hel modescen.

“Riksdagen är inte mycket till catwalk kan man tro. Men det är fel.” Så skriver Göran Greider och Barbro Hedvall i boken Stil och politik. Det finns en hel rad andra sådana exempel, exempel då riksdagen verkligen varit en catwalk: Mona Sahlins vita blus i samband med Tobleroneskandalen är ett. Lars Leijonborgs sympatiska manchesterkostym som eventuellt bidrog till de lysande siffrorna för partiet i valet 2002 är ett annat. Eller ännu hellre, dock från ett annat sammanhang (Svenska Akademien): Sara Danius knytblus. Knytblusen som häromåret förvandlades från ett strikt och lite föråldrat plagg till att bli en symbol för kvinnokamp.

Kronprinsessan ogillar att bli kallad modeprinsessa. Men vad hon bär är noga utvalt. Kanske talar hon inte klädernas språk lika bra som Diana en gång gjorde. Men hon är på god väg. Och Svensk Damtidning kommer att bevaka allt som händer medan hon lär sig – både bakslagen och framgångarna.

Foto: TT