Drottning Ingrid älskades av alla – skadades av stor tragedi

Prinsessan Ingrid av Sverige var enda dotter till kungaparet Margaretha och Gustaf VI Adolf. Hon växte upp omgiven av fyra bröder och var mammas lilla flicka. När Ingrid dog, som Danmarks ”dronning”, lämnade hon ett långt och lyckligt liv bakom sig. Bortsett från en stor tragedi.

Hon var gamle kungens enda dotter och prinsessa i både hans rike och i hans ­fadershjärta. Då Ingrid föddes var blivande Gustaf VI Adolf fortfarande kronprins och uppfylld av familjelyckan med hustrun Margareta. Lilla Ingrid var oändligt efterlängtad.

Svenska folket jub­lade över hennes ankomst, tronföljden var ju redan säkrad. Det var vår i luften och den unga familjen på Stockholms slott levde, så långt det nu var möjligt, i sin egen bubbla. Även om det uttrycket var långt ifrån påtänkt 1910.

Prinsessan döptes i Slotts­kyrkan en dag i maj och en hel drös höga kungligheter var faddrar, bland andra hennes farfar och farmor, Gustaf V och drottning Victoria, kejsarinnan Alexandra av Ryssland och blivande Georg V av England. Ingrid vilade trygg i mammas famn men skrek högt av allt ståhej sedan hon fått vatten på sig.

Hennes mamma, kronprinsessan, var den första kungligheten som ammade sina barn. Dessutom månade hon om att både hon och maken skulle ta sig tid med barnen. Inom några år fick Ingrid ytterligare två bröder. Omgiven av idel pojkar föll det sig säkert naturligt att hon blev mammas flicka.

I familjen kallades Ingrid för San, en kärleksfull anspelning på prinsessan och engelska ­ordet sun. Det har prinsessan Christina berättat i sin bok om Ingrids mamma, som också var Christinas farmor. För solig var hon, den lilla sessan. Kronprinsessan Margareta var konstnärlig och förtjust i att fotografera. Så det finns en uppsjö ljuvliga bilder från Ingrids uppväxt med till synes oändliga somrar. Ingrid var oftast vitklädd i spets och brodyr och såg ut som en sagoprin­sessa.

LÄS MER: Så var Silvias brors hemliga begravning

Men 1920, när Ingrid fyllt tio år, fick idyllen ett tvärt slut. Ingrids älskade mamma avled i blodförgiftning den 1 maj, gravid med sitt sjätte barn. Deras pappa var förkrossad av sorg men samlade barnen omkring sig. Sedan talade han aldrig mer om modern med dem.

Vid begravningsceremonin i Storkyrkan gick Ingrid och lillebror Bertil på varsin sida om sin pappa, vitklädda enligt moderns sista önskan. Lyckan så tydligt förbytt i sorg.

De närmaste åren tog Ingrid på sig rollen som en liten mor för sina bröder. Då fadern tre år senare gifte sig med Louise Mountbatten var Ingrid avvaktande till faderns nya hustru. Relationen mellan henne och Louise blev heller inte så bra, även om det lättade längre fram.

Strax innan Ingrid fyllde 25 kungjorde hovet förlovningen mellan henne och kronprins Fredrik av Danmark. De var bryllingar, förresten. Vid bröl­lopet i maj 1935 visste folket knappt till sig av glädje, hon var ju så vacker, Ingrid, och så lik sin mamma! Det gick ett sus genom Storkyrkan då hon fördes till altaret av sin stolta pappa. Bruden bar sin mammas slöja av utsökt irländsk spets. Den som senast legat över moderns ansiktet innan kistan stängdes och sedan gått i arv till dottern. Glädje och sorg i blandning som livet självt. Ingrid bar ingen glittrig tiara, utan en krona av engelsk myrten från sommarslottet Sofiero.

Bröllopet direktsändes i radio och det rådde Ingrid-yra i hela Sverige. Brudgummen var elva år äldre än hon, amiral i flottan och van vid livet till sjöss. Fredrik hade mängder av tatueringar, rökte pipa och älskade att dirigera symfoniorkestrar. Nog låter det som att Ingrid fick en spännande man. Smolket i glädjebägaren var möjligen att han var lite väl förtjust i flaskan, men valet mellan den och Ingrid var inte svårt.

Som kronprinsessa av Danmark lärde sig Ingrid danska imponerande snabbt med så lyckat resultat att till och med uttalet blev perfekt. Däremot dröjde det fem långa år innan första barnet, prinsessan Margrethe föddes 1940. Men då kom hon som en solglimt i mörkret, en vecka efter Nazitysklands ockupation av Danmark. Den nyblivna modern promenerade öppet runt med dottern i barnvagn, vilket säkert bidrog till att danskarna kom att älska Ingrid av hela sitt hjärta.

Svärfar Kristian  X fortsatte sina dagliga ridturer genom Köpenhamn och maken Fredrik visade öppet sitt missnöje över ocku­pationen. Ingrid passade förträffligt i den danska kungafamiljen, att farfar Gustaf  V bad henne vara varsam med sina åsikter om Tyskland struntade Ingrid i.

Efter ytterligare fyra år föddes prinsessan Benedikte och 1946 fulländades treklövern med lilla Anne-Marie. Ingrid gjorde allt för att ge sina flickor samma trygga barndom som hon själv haft. Familjen tillbringade somrarna på slottet Grå­sten, där Ingrid skapade en underbar trädgård och inredde barnens lilla hus med möbler och serviser från lekstugan på Sofiero. Ingrid hade också ett finger med i spelet när grundlagen ändrades så att Danmark fick kvinnlig tronföljd.

1947 övertog Fredrik IX tronen och Ingrid blev Danmarks drottning, ett mycket omtyckt och folkligt kungapar. När de gifte bort sina döttrar sa Fredrik så gulligt att han och mor önskade dem allt gott. Fredrik gick bort 1972 och året därpå miste Ingrid sin pappa. Men mitt i sorgen hade hon ändå sina döttrar och kunde senare gå upp i rollen som mormor. Danskarna sa aldrig änkedrottning om Ingrid, de sa ”Dronningen” om ­både henne och hennes dotter. Ingrid somnade in för gott år 2000, omgiven av barn och barnbarn, 90 år gammal.

LÄS MER: Kungens okända ungdomskärleken – kunde ha blivit Sveriges drottning

LÄS MER: Så blir prinsessan Sofias gravidliv – och förlossning

LÄS MER: Kika in! Victoria och Daniels lyxrenoveringar på Haga slott