Här är de kungliga dolda skatterna – 17 bilder och spännande historier

Livrustkammaren var från början de svenska kungarnas vapenarsenal men utvidgades snart till att bevara dräkter, ceremoniella föremål, hästmunderingar och vagnar.

Från och med januari i år har Livrustkammarens basutställning hållit stängt, enbart vagnhallen är nu öppen för allmänheten. Det var 40 år sedan basutställningen byttes ut, så nu är det dags! Under 2019 öppnar museet igen men under tiden tog vi en kik i de kungliga gömmorna.

Vi bad Sofia Nestor, intendent på Livrustkammaren att välja ut sina favoritföremål från museets spännande register, både de välkända föremålen men också de outställda dolda skatterna.

– Det är en guldgruva, i Sverige har vi en riktig föremålsskatt. Livrustkammaren har 35 000 föremål och många av dem lånas ut internationellt, säger Sofia Nestor.

Hon berättar att exempelvis Gustav III:s jaktuniform just nu är utlånad till Metropolitan Museum of Art i New York, vilket är ett av världens största och mest betydelsefulla konstmuseer.

Här har vi samlat 16 spännande föremål, alla med en helt egen historia:

Den enda av Livrustkammarens föremål som fortfarande är i bruk och senast användes av lilla prinsessan Estelle. Inför Estelles dop gick konservatorn noga igenom vaggan så att den skulle kunna användas i slottet när kronprinsessparet tog emot gästerna efter ceremonin. Vaggan var en gåva till den nyfödde Karl XI från modern Hedvig Eleonoras föräldrar år 1655.

Fläckarna på Erik XIV:s näsduk ska enligt traditionen vara blod från Sturemorden 1567, då tre medlemmar av ätten Sture mördades i Uppsala på order av Erik XIV. Näsduken har hans broderade namnchiffer och vasavapnet i mitten. Under Erik XIV:s tid blev den en allt viktigare modeaccessoar som ofta bars i handen.

Dåtidens klocka, eller “säjare” som det hette. Förmodligen beställd 1585 till Johan III:s bröllop med Gunilla Bielke. Namnet kommer från tyskans Zeiger och betyder visare. Uret är i förgylld koppar, stål och mässing och det är spjutet som krigaren håller i som visar tiden.

Bevarat hos Livrustkammaren finns även Gustav III:s maskeraddräkt som han bar på operan 16 mars 1792 då han blev skjuten. Han klädde sig i mask, trekantig hatt och sidenkappa, men han lämnade sina ordenstecken fullt synliga på bröstet, och mördaren kände igen honom. Mordskottet, mördarens pistoler och kniv samt livstycket som kungen bar närmast kroppen finns också bevarat. Gustav III avled inom fjorton dagar av skottskadan.

I museets gömmor finns ett och annat litet barnplagg bevarat. Här är lillprinsen Carl XVI Gustafs kolt och små skor. Kolten av bommullspiké är sydd i Småttingarnas ateljé. Kungens mamma Sibylla valde ut ett antal föremål och skänkte dem till museet 1952. Kläderna bars någon gång omkring åren 1946-47.

Gustaf V:s sista broderi

Gustaf V var mycket intresserad av broderi, jakt, segling och tennis. Samma år som han dog, 1950, gjorde han sitt sista oavslutade broderi. Även kungens sytillbehör finns bevarade.

Släp vid guldbröllopet

Detta otroligt vackra släp ska troligtvis ha beställts under Napoleons tid. Vid Napoleons kröning i Paris 1804 bar kejsarinnan och prinsessorna praktfulla släp med broderier i guld, medan hovdamerna hade silver på sina. Det tillverkades troligtvis för den franska kejsarinnan Joséphine i början av 1800-talet. Senare använde drottning Sofia släpet på sin guldbröllopsklänning år 1907.

Fredrik I:s reseapotek finns bevarat från 1751. På alla de resor dåtidens kungar var ute på behövde de säkra upp med ett antal preparat, då en doktor kanske inte alltid fanns i närheten så som idag. I reseapoteket fanns bland annat natriumsulfat, som har laxerande verkan, pulvriserad kinabark, som lindrade frossa och unguentum basilicum, en salva som innehöll gult vax, olivolja och fårtalg.

Till ett av de nyaste föremålen i Livrustkammaren hör Kronprinsessan Victorias myndighetsklänning av blått siden, som de har till låns. Klänningen är beställd hos butik Thalia, ritad av Göran Alfredsson, tillskuren och sydd av Inger Lundin. Victoria använde den vid myndighetsförklaringen i Rikssalen på Stockholms slott på hennes 18-årsdag den 14 juli 1995. Tyget har drottning Silvia valt ut från New York.

I purpurfärgad silkessammet kröntes Drottning Kristina 1650. Hon ville ha en helt ny mantel och beställde då denna från Paris. De 764,5 guldbroderade kronorna har i efterhand sprättats bort och smälts ner för återvinning. Pärlorna flyttade man från denna till andra mantlar.

Redan på 1600-talet använde sig kungligheterna av kryddhyenden, en sorts luktpåsar. Påsarna lade man tillsammans med linne och dräkter för att de skulle dofta gott och hålla ohyra borta. Just detta dekorativa rosa kryddhyende kom senare att förvaras i en kista tillsammans med Gustav III:s kläder från maskeradbalen.

Hedvig Elisabet Charlotta var bara 15 år när hon gifte sig med Gustav III:s bror, hertig Karl. Sommaren efter bröllopet trodde hon att hon var gravid och man förberedde en barnkammare med bland annat detta vaggtäcke i linne. Hedvig Elisabet var dock inte gravid. Först vid 38 års ålder födde hon en dödfödd flicka, ett år senare födde hon en son, Karl Adolf, och fick då användning för vaggtäcket. Tyvärr bara under en veckas tid, sedan dog den lille sonen.

Gustav Vasas välbevarade rustning ger vissa ledtrådar om kungen. Enligt rustningens mått verkade han vara omkring 180 centimeter lång och ha ett midjemått på 90 centimeter. Rustningen ska ha gjorts i Tyskland runt år 1540 och är av stål med sparsam förgyllning. I dekoren kan man se slåtterblomman, en blomma vars blad ska ha haft blodstillande effekt.

Karl XI beställde denna vagn från Paris år 1696. Sorgligt nog hann Karl dö innan vagnen blev klar och Slottet Tre Kronor brann ner bara några dagar innan den levererades. 1751 gjordes vagnen iordning och blev Lovisa Ulrika av Preussens kröningsvagn. Kröningsvagnen kom sedan att användas av drottningar i kröningsprocession fram till 1860. 1869 rullade vagnen en sista gång när Karl XV dotter Lovisa skulle gifta sig.

En av de äldsta och mest magnifika kvinnliga dräkterna är Sofia Magdalenas brudklänning. Bara fem år gammal trolovades hon med Gustav III, sedan väntade man till 1766 innan det var dags för giftermål i Storkyrkan i Stockholm. Klänningen har ett tre meter långt släp och snördes i ryggen med 15 par snörhål till ett midjemått på 53,5 centimeter. Den silvriga färgen skulle återspegla renhet och oskuld.

Under 1911 var denna klänning högsta mode. Den syddes upp i Wien, en modestad i ropet kring sekelskiftet. Drottning Victoria använde spetsklänningen som förmiddagsklänning. I samhällets övre skikt var flera klädbyten om dagen obligatoriska. Dagklänningar var generellt sett långärmade och täckte överkroppen ända upp till halsen, medan aftonklänningen avslöjade mycket hud.

Hästen som Gustav II Adolf red i slaget vid Lützen 1632 står bevarad på museet. Hästen Streiff skadades under slaget och fick en kula i halsen, troligtvis samma kula som träffade Gustav II Adolf i armen. Kungen dog sedan på slagfältet. Hästen överlevde skottskadan men dog året efter. När den dog tog man av skinnet och monterade upp det på en furustomme och redan 1644 kom de första besökarna till slottet för att skåda hästen. Namnet Streiff kom från den tidigare ägaren, överste Johan Streiff von Lauenstein, som sålde hästen till Gustav II Adolf.

Foto: Erik Lernestål, Jens Mohr, Helena Bonnevier, Göran Schmidt/Livrustkammaren, Stella pictures