Hemliga sällskapen runt kungen – ritualer, kvinnoförbud och maktspel

"Om jag på minsta vis skulle bryta detta löfte, så samtycker jag till att min hals må huggas av, mitt hjärta rivas ut, mina tunga och mina inälvor slitas ut, och allt kastas i havets avgrund, min kropp brännas upp, och askan spridas i luften, så att inget av mig och min härkomst ska finnas bland människor samt frimurare."

Så avslutas det tysthetslöfte som nyupptagna i Svenska Frimurareorden, det kanske mest välkända ordenssällskapet och det med starkast historisk koppling till kungahuset, måste avlägga, enligt ett reportage i Västerbottens-Kuriren 2016.

Trots att lemlästandet i löftet är av bildlig natur tas tystnadsplikten på största allvar. Frimurarna är visserligen ett betydligt mer öppet sällskap i dag men ritualerna är fortfarande hemlig och få avhoppare har pratat öppet om sina upplevelser.

Ett undantag är Kenneth Adolfsson som 2013 berättade för tidningen Inblick om bland annat just ritualen kring tysthetslöftet:

– Man uttalar dessa eder och lojalitetslöften med en bindel för ögonen. När ritualen är färdig plockas ögonbindeln av och då upptäcker kandidaten att alla andra frimurare står riktade med dragna svärd riktade mot honom.

Frimurarna själva skriver på sin hemsida om varför hemlighetsmakeriet är så viktigt:

"Att en frimurare får avge tysthetslöfte när han får en grad har ett klart pedagogiskt syfte. Fanns inte detta tysthetslöfte skulle mycket av den egna upplevelsen av en ny grad förtas. Det blir som att få reda på hur en bok slutar innan man läst den.

Varje ny grad ger en överraskande upplevelse. Särskilt när man upptäcker hur varje detalj är infogad i ett större mönster och sammanhang, som både imponerar och fascinerar."

Svenska Frimurareorden grundades redan 1735 och är därmed landets äldsta, ännu aktiva, ordenssällskap. Hemlighetsmakeriet kring sällskapet har genom århundradena väckt såväl spekulationer som konspirationsteorier – redan på 1700-talet påstods det, naturligtvis felaktigt, att frimurarna åt barn.

Rykten om de mäktiga medlemmarna (bara män är välkomna) och de spektakulära ritualerna har förstås spätt på intresset.

I boken "Frimureri: Mysterier, fellesskap, personlighetsdannelse" från 1994 avslöjade den norske religionspedagogikprofessorn Sverre Dag Mogstad hur dessa ritualer ser ut.

Det handlar framför allt om hur det går till när medlemmar når en ny grad – det handlar bland annat om att ligga i en likkista för att väcka reflektion.

Benknotor, rustningar och dödskallar är andra ingredienser som nämns.

Angående ritualerna skriver frimurarna på sin hemsida:

"Sammankomsterna följer traditionsrika mönster enligt mer än 200-åriga ritualer med ett kraftfullt språk. Förklaringar ges i stor utsträckning genom symboler och allegorier."

Den som är högst i rang inom Svenska Frimurarorden kallas för stormästare. Historiskt sett har det i princip alltid varit en kunglighet – Gustav V och Oscar II är bara två exempel.

Prins Bertil var stormästare fram till sin död 1997 och efter det var det tänkt att kung Carl XVI Gustaf skulle ta över.

Så blev det dock inte. Kungen avstod titeln och för första gången på över 200 år har frimurarna fått klara sig utan en kunglig stormästare. Kungen blev i stället överbeskyddare för orden.

– Vi håller honom informerad. Men han har ingen aktiv roll i dag, berättade sigillbevararen Ingmar Börjesson för Expressen 2017.

När kungligheterna var mer aktiva inom frimurarna var också sällskapet en större maktspelare i samhället – även om makten blev allt mindre med den regeringsform som började gälla 1975 och bland annat innebar att monarken förlorade politiskt inflytande.

Trots det lockas många mäktiga män fortfarande till frimurarna – bland dem som omnämnts som medlemmar på senare år märks Lasse Berghagen, Anders Björck, Hasse Aro, "Panos" Papadopoulos, Gunnar Axén och Tobias Billström.

Kungligt beskyddarskap betyder, enligt hovet, att "den kungliga personen främjar föreningens, institutionens eller organisationens verksamhet" genom att "ge vikt och status åt verksamheten genom att öka uppmärksamheten och medvetenheten kring organisationen och dess arbete".

Hovet har tidigare förklarat för Aftonbladet att för att få beskyddarskap måste ett sällskap "ha goda syften, som att främja kultur och bildning och allmänna samhällsintressen".

Och även om allmänhetens bild av frimurarna under flera hundra år har varit en grupp mäktiga män som genomför hemliga och mystiska ritualer är det långt ifrån allt som man ägnar sig åt.

Svenska Frimurareorden beskriver sig själva ett sällskap som vilar på kristen grund som syftar till att "bibehålla människan och människans värde i vårt samhälle". Man ägnar sig åt välgörenhet och delar, enligt egen utsago, ut 45 miljoner kronor per år till "medicinsk forskning, sociala åtgärder och kulturella satsningar".

Sverige är det land i Europa som har flest slutna sällskap per capita, vilket idéhistorikern Andreas Önnerfors har berättat om i Sveriges Radio-programmet "Genier och foliehattar".

Kungen är också beskyddare för fler än frimurarna – det handlar bland annat om Par Bricole, Neptuniorden, Svea Orden och Coldinuorden. Samtliga grundade under 1700- och 1800-talen.

– Kungen är högste beskyddare av flera gamla sällskap även om han bara kommer vid något enstaka tillfälle. Han närvarade till exempel vid Neptuniordens 200-årsjubileum på Stadshuset där han både fick och delade ut en medalj, berättade "ordensveteranen" Tor-Björn Modin för Aftonbladet 2013.

De flesta ordenssällskap tillåter fortfarande bara manliga medlemmar även om vissa har speciella sektioner för kvinnor. Flera av dem kännetecknas också av att medlemmarna har olika grader med ceremonier och ritualer – naturligtvis hemliga.

Huvudverksamheten för många ordenssällskap är numera olika typer av välgörenhet men de fyller också en social funktion för medlemmarna, som ett slags herrklubb.

Det finns dessutom mer renodlade herrklubbar, som inte sysslar med mystiska ritualer, i kretsarna kring kungen.

Den mest anrika är Sällskapet som grundades 1800 och vars medlemmar i början framför allt var adelsmän och grosshandlare. Den kungliga kopplingen är fortfarande stark:

"Idag har Sällskapet över 2000 ledamöter med HM Konung Carl XVI Gustaf som förste hedersledamot och HKH Prins Carl Philip, Hertig av Värmland, som hedersledamot", skriver man på sin hemsida.

Sällskapet har exklusiva lokaler på Blasieholmen i Stockholm – bland annat ett bibliotek bara för män och en restaurang dit kvinnor faktiskt är välkomna, om de är gäst till eller gift med en medlem. För att få bli medlem i klubben krävs dock att du är man.

På sin egen hemsida förklarar Sällskapet att man inte är "en politisk eller religiös klubb utan har som uppgift att skapa en god miljö för umgänge och trevnad".

Genom åren har dock Sällskapet pekats ut som en "maktklubb" och när Aftonbladet 2007 avslöjade att den dåvarande moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin var medlem var kritiken hård.

Dåvarande jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström sa till Aftonbladet att den typen av herrklubbar hindrade kvinnor från att nå toppjobb.

– Vi vet att ett av skälen till att kvinnor har svårt att få ledande befattningar är för att de inte har dessa nätverk som män har, förklarade han för tidningen.

När Expressen tio år senare granskade de hemliga klubbarna som inte välkomnar kvinnor förklarade Anders Björck, den tidigare moderate försvarsministern som också är med i frimurarna, hur Sällskapet ser på kvinnofrågan.

– Det har alltid förekommit en diskussion om sådana här saker. Klubben har varit en herrklubb under hela sin existens och vi har föreningsfrihet i Sverige. När frågan om kvinnliga medlemmar har diskuterats så har ledamöterna velat ha det på det här sättet, sa han till tidningen och tillade:

– Ingen hindrar kvinnor från att starta egna klubbar.

Foto: TT

LÄS MER: Så blir prinsessan Sofias gravidliv – och förlossning

LÄS MER: Paret Westlings relation till kungafamiljen – så är den egentligen