Herman Lindqvist: ”Jag har lurat döden flera gånger”

Jag är glad, imponerad och inspirerad efter intervjun med Herman Lindqvist. Hur är det möjligt att vara så produktiv och levande – vid 77 års ålder? Herman Lindqvist har skrivit 65 böcker (det blir fortfarande en om året), bevakat över 20 krig och konflikter, bott i 11 länder, är inne på sitt tredje äktenskap och far till tre barn. Som person är han en elegant, spirituell, artig och lite fåfäng livsnjutare som lever i nuet och ser framåt.

Herman Lindqvist har bott och arbetat i Prag, Paris, Beirut, Hongkong, Bangkok, Kairo, Tokyo, Madrid och nu Warszawa. Han har lurat döden flera gånger och sett människor i sin omedelbara närhet skjutas till döds. Men någon längtan att flytta hem till tryggheten i Sverige har han aldrig känt.

– Jag brukar säga att jag är en svensktalande europé, men jag har inte velat ha min bas här. Jag har alltid gillat känslan av att vara en betraktare i ett nytt land! Men jag skriver för en svensk publik så jag har alltid läst svenska dagstidningar och lyssnat på svensk radio.

Man kan ana att detta har att göra med Hermans kosmopolitiska uppväxt på Sveriges ambassad i Helsingfors, där hans far var pressattaché. Det är således ett högst medvetet val, att leva ett rörligt, internationellt liv. Jobbet som krigs- och utrikeskorrespondent passade honom därför som handen i handsken:

– Ja, jag har trivts med det. Emellanåt har hemmaredaktionen sagt att de ska ta hem mig och göra folk av mig. På Aftonbladet kallade de mig en lyxlirare med greve­fasoner. Men så fort jag skulle tvingas tillbaka till Sverige sa jag upp mig och flyttade till en ny, spännande plats.

Många förknippar nog ändå Herman Lindqvist främst med hans populärhistoriska böcker, som blev en stor framgång på 90-talet. Själv anser han dock att succén främst handlade om tur och tajming. Herman bodde i Madrid med sin familj när muren föll i Östeuropa 1989, och Sveriges Radio ringde och undrade om han kunde resa till Rumänien.

– Jag var väldigt sugen men familjen protesterade. En morgon stod jag och tittade på CNN när det sa knak i ryggen och jag fick ryggskott. Jag gick som en vinkelhake så det blev inget Rumänien. Plötsligt fick jag en känsla av att här kommer ett krig igen och min kvot är fylld. Tåget hade gått och jag var rätt nöjd med det...

Och precis i den vevan ringde Norstedts förlag och föreslog att han skulle skriva Sveriges historia. Det kom som en total överraskning för Herman.

– Jag gapskrattade, men under samtalets gång blev jag tänd. Inom 45 minuter faxade jag en lista med sex titlar och skrev att jag säger upp mig och flyttar till Paris. De blev helt chockade, de skulle ju bara på svenskt vis plantera idén och sedan diskutera. Men så har jag aldrig fungerat!

Många Historien om Sverige blev det, närmare bestämt 11 stycken. Böckerna sålde i över fyra miljoner exemplar och tv-programmen Hermans historia hade två miljoner (!) tittare per kväll. Och Herman fortsätter alltså att skriva i ett outtröttligt tempo. Med sin senaste bok, nummer 65 i ordningen, återvänder han till den svenska historien och det med besked: Boken Historien om Sverige – från istid till framtid sammanfattar hela vårt lands historia.

– Den här boken tycker jag faktiskt att alla borde ge sina barn och barnbarn i julklapp, säger Herman med ett leende. Jag får ofta brev där människor tackar mig för att jag har väckt deras historieintresse, och det är ju roligt!

Apropå barn och barnbarn, hur ser relationen ut till dina egna, undrar jag?

– Jag tycker nog inte att jag har varit någon särskilt bra pappa, främst med anledning av jobbet. Men mina barn säger att de inte har något att klaga på och har aldrig varit arga på mig, så det är ju skönt! Vi har en mycket bra relation, och det är jag förstås väldigt glad för. Idag umgås jag med barn och barnbarn genom att bjuda ut dem på restaurang, och då pratar vi om livet, jobbet och kärleken!

När vi ses är det höst, och om några månader är det dags för Herman att kliva in i den årliga skrivarbubblan, som varar mellan slutet av december och slutet av mars. Under den tiden isolerar han sig, går inte gärna ut och undviker att svara i telefon. Han stiger upp vid 4–5 på morgonen och skriver till kvällen med korta avbrott för mat och en tupplur efter lunchen.

Så ser hans liv ut, sju dagar i veckan, tills boken är klar. Men resten av året är desto mer socialt och händelserikt, med resor och restaurangbesök, gärna i sällskap av släkt och vänner. Och allra helst med ostron och champagne på bordet!

Herman har som bekant också nära band till kungahuset. Han har bland annat varit kronprinsessan Victorias privatlärare i historia.

– Kronprinsessan är ju dyslektiker, så mitt uppdrag var att berätta historien för henne. Vi pratade historia i ungefär en timme, sedan ville hon nästan alltid sitta kvar och diskutera andra saker, ofta av privat natur.

– Jag uppmuntrade henne starkt att följa sitt hjärtas röst när det gällde val av make, och det sa jag även till kungen. Och han förstod precis, han gifte sig ju också av kärlek. En människa som är kär – passionerat kär – kan man ju inte heller prata förnuft med!

Och om det är någon som vet vad passion innebär så är det Herman. Vi träffas under ett av Hermans besök i Sverige, men snart är det dags för Herman att åka hem till Polen och hans älskade hustru Liliana. Paret gifte sig 2014 vid en stämningsfull ceremoni i Ulriksdals slottskapell. Liliana arbetar som skribent och lärare, och paret träffades när Liliana bjöd in Herman för att se en historisk pjäs i hennes skola i Järfälla.

– Jag tyckte det var roligt att se en svensk förortsskola som sysslade med historia. Jag såg pjäsen och stannade kvar, kan man säga…

– Det är fantastiskt med livets olika skiften, och jag är på en otroligt bra plats i livet just nu. Liliana och jag har samma intressen; historia, litteratur och konst, och det är inte så många måsten, ansvaret för hus och barn finns inte där längre. Livet är enklare och mer lustfyllt, och det är bara jag och mitt livs stora kärlek!

Men vägen hit har inte varit enkel. När Herman och Liliana möttes och kärleken slog ner som en bomb, var Herman fortfarande gift med Birgitta Lindqvist. Hon gav nyligen ut en bok om de mörka åren efter skilsmässan. Inte helt oväntat håller Herman inte med om allt som exhustrun skriver – även om det naturligtvis inte var enkelt att lämna sin livskamrat sedan 35 år tillbaka.

– Nej, jag har känt mig som det hon brukar kalla mig; "en usel människa". Men det gick ju inte till så att vi hade ett fantastiskt äktenskap och sedan stack jag bara. Vi hade haft flera stora kriser under åren, bland annat för att jag var otrogen, och hon borde ha sparkat ut mig för länge sedan!

Herman menar att han förlorade mycket ekonomiskt på skilsmässan, bland annat ett stort hus utanför Paris och en lägenhet inne i stan, men att det viktigaste för honom var att gå vidare.

– De materiella tingen betyder ju egentligen ingenting, så länge man har så man klarar sig. Idag ser jag tillbaka på mina många, lyckliga år med Birgitta, hon har varit en stor och viktig del av mitt liv. Men jag lever i nuet, jag ser framåt och jag är väldigt lycklig!

HERMAN LINDQVIST

Ålder: 77 år.
Familj: Hustrun Liliana Komorowska Lindqvist. Vuxna barnen Johan, Liva och Elin. Fyra bonusbarn och fyra barnbarn.
Bor: Lägenhet i Warszawa.
Yrke: Författare, journalist, populärhistoriker.
Kul att veta: Kan sabrera champagneflaskor.
Aktuell: Med boken Historien om Sverige – från istid till framtid: Så blev de första 14 000 åren.