”Historien om praktpjäsen Adrienne döptes i”

Varje gång jag ser bilder från dopen tänker jag på Sumatra, en av de största öarna i Indonesien. Det är dopfunten som ropar Indonesien till mig, för jag är naturligtvis yrkesskadad efter alla år som utrikeskorrespondent och historisk skribent.

Dopfunten är en praktpjäs som beställdes av Karl XI på 1600-talet, men som inte blev färdig förrän 1707 och som inte kunde användas vid något dop förrän 1746, då den nyfödde Gustav III döptes.

Pjäsen innehåller ca 50 kg silver från Sumatra, som på den tiden var ett fritt sultanat som hette Acehsultanatet. Tanken var att Karl XI:s Sverige skulle inleda handelsförbindelser med denna avlägsna och tropiska ö. Sverige hade drömmar om kolonier i fjärran världsdelar. Sumatra hade både guld och silver. En första stor last silver beställdes och levererades.

Men så avled Karl XI, det långa kriget kom emellan. Inga kungliga barn föddes i Sverige och business på Asien låg nere. Så föddes den blivande Gustav III 1746 och döptes vid silverpjäsen. Sedan dess har alla kungliga barns hjässor lutats ner mot vattnet i dopfunten. Helst skulle det vara vatten från Jordan-floden i det Heliga landet.

Oftare fick den mer närbelägna slottsbrunnen leverera betydligt fräschare dopvatten. Numera flygs vattnet upp från Öland.

Den praktfulla silverpjäsen, som troligtvis ritades av Nicodemus Tessin d y och utfördes av den franske konstnären Cousinet, förenar nio kungliga svenska generationer. Den är därför en av kungahusets absolut dyrbaraste klenoder.

Dopen har inte alltid hållits i slottskyrkan eller på Drottningholm. Den blivande Gustaf VI Adolf var så klen då han föddes att man av hälsoskäl arrangerade dopet i den varmare och inte så dragiga salongen Vita Havet på Stockholm slott. Dit släpades också dopfunten.

Så när dopvattnet östes över pannan på prinsessan Adrienne var hon den trettionionde länken i den långa serien av kungliga barn som döptes i funten med silver från sultanens Sumatra.