Kronprinsessan Victoria i ilsket utspel mot de styrande

Kronprinsessan Victoria är en kvinna med stort engagemang. Hennes ställning som kronprinsessan innebär att hon inte kan vara öppet politisk – men hon är ändå inte rädd för att stå för det hon tycker och tänker.

Ett exempel som aldrig blir uttjatat är hennes framträdande på QX-galan. Där visade hon för hela världen att hon, som blivande regent, alltid kommer att stötta HBTQ-familjen.

Men Victorias engagemang går djupare än så. Så här har den prisbelönte kulturjournalisten Björn af Kleen sammanfattat vår kronprinsessas hjärtefrågor.

"Om historiens Bernadottar går att dela upp i konstnärliga kulturpersonligheter och i sportiga militärer – är Victoria kanske en samtida inkarnation av den senare typen; hennes specialintressen kretsar kring miljö-, freds- och konfliktfrågor. På det amerikanska Yale-universitetet pluggade hon geologi, internationella relationer och historia. Samtidigt gjorde hon praktik i Kofi Annans närmaste stab på FN och senare, samtidigt med Irakkriget, praktiserade hon i den svenska FN-delegationen i New York. Hon lade fram ett specialarbete vid Yale om vapeninspektörerna i Irak, vilket triggade henne till en sexveckorskurs i freds- och konfliktlösning vid Uppsala universitet våren 2002", har Björn skrivit för magasinet Fokus.

När Alice Bah Kuhnke och Elisabet Tarras-Wahlberg intervjuade Victoria för boken "Victoria, Victoria" fick man bilden av en oerhört engagerad och insatt prinsessa.

– Att problemen är så oerhört komplexa och att vi för att kunna lösa dem måste ha så mycket kunskap – om genus, miljö, industri, utbildning, ja, allt! … Så insåg jag också att vi människor är lika men präglade av våra olika kulturer. Jag tycker för övrigt att vi ofta inte visar tillräcklig respekt för andra människors sätt att leva och utöva sina traditioner, sa Victoria i boken.

Men med större kunskap kom också frustration. Frustration över världens orättvisor.

– Sen blir jag också så arg! Det stör mig att det finns högt uppsatta personer med makt och pengar som i praktiken stjäl från de fattiga länderna genom att utnyttja alltifrån billig arbetskraft till oroliga politiska lägen. Och pengarna som tjänas på detta oacceptabla sätt går sällan till de människor som lever där. Mycket vill ha mer, sa Victoria i boken.