Kungafamiljens skandaltiara – därför får vi aldrig se den på Victoria

Kronprinsessan Victoria och rubindiademet

Fem stora rubiner. Och massor av briljanter. Helt smashing! Men detta är ändå tiaran som kronprinsessan Victoria aldrig bär.

 

Det spelar ingen roll att denna tiara är helt smashing, med sina blixtrande briljanter och sina fem glödande röda rubiner. Med glansen följer också ett släktdrama som tidvis har varit mycket infekterat.

Än så länge är det därför bara drottning Silvia, 76, som har den rätta ställningen – ja kanske den rätta pondusen – för att bära upp denna familjeklenod, som varit så laddad med känslor.

Drottning Silvia i rubindiademet.

Drottning Silvia i kungafamiljens mest omsusade juveler.

Även i de bästa av kungafamiljer kan det ju bli kontroverser då och då. Och det var precis vad som hände kring detta rubindiadem. Åren runt millennieskiftet skapade det krigsrubriker – och en viss irriterad stämning i släkten Bernadotte.

Rubindiademet och konflikten i kungafamiljen

Sigvard Bernadotte och Marianne Bernadotte.

Sigvard Bernadotte ansåg att rubindiademet tillhörde honom – det var ju han som en gång hade fått det genom arv.

Hit till Sverige kom diademet med kungens och Hagasessornas farmor, den engelska prinsessan Margareta (just nu högaktuell i och med prinsessan Christinas nya bok). Hon fick tiaran i bröllopspresent av sin farbror kungen (drottning Elizabeths farfarsfar) när hon gifte sig med Sveriges kronprins år 1905.

Kungens farmor kronprinsessan Margareta (1882-1920).

Kungens farmor kronprinsessan Margareta (1882-1920).

Men så dog Margareta hastigt, och det blev hennes son prins Sigvard som fick ärva det 1920. Men han var bara tretton år, och när han så småningom befann sig mitt i designkarriären pantsatte han diademet hos sin pappa, gamle kungen.

När Gustav VI Adolf sedan gick bort 1973, testamenterade han rubindiademet till Sigvards son Michael Bernadotte. Och det ska ha varit Michael som senare sålde det till kungen.

Sigvard Bernadotte och Marianne Bernadotte 1969.

Sigvard och Marianne Bernadotte 1969.

Striden kring kungafamiljens rubindiadem

En vindlande väg genom de bernadotteska släktleden – men på äldre dagar gjorde Sigvard klart för kungen att han tyckte att det fortfarande tillhörde honom. Det var ju ändå han som hade ärvt det som trettonåring.

Trots den kontroversen, som åtminstone i medierna framställdes som ett rätt så infekterat familjedrama, kunde hans Marianne ändå bära diademet med jämna mellanrum, ibland som tiara, men ofta som halsband.

1964: Sigvard Bernadotte med sin Marianne, som bär rubindiademet som halsband.

Sigvard Bernadotte med sin Marianne, som här har rubinerna runt halsen. En bild från prinsessan Désirées bröllop 1964.

Men frågan om äganderätten kvarstod, och därför uppfattades det på sina håll som provocerande när drottning Silvia plötsligt bar rubindiademet vid prins Joachims bröllop 1995. Å andra sidan var det ju ett givet val till drottningens Danmarksröda klänning och dramatiska aftoncape.

Drottning Silvia på prins Joachims och Alexandra Manleys bröllop 1995.

Bröllop i Danmark – då packade drottning Silvia rubinerna.

Så drottningen begravde tiaran i smyckeskrinet och sedan dröjde det hela 12 år innan den dök upp igen, den här gången vid en bankett hos kejsar Akihito och kejsarinnan Michiko i kejsarpalatset i Tokyo.

Drottning Silvia i rubindiadmet under statsbesöket i Japan 2007.

Rubinerna på drottning Silvia under statsbesöket i Japan 2007.

Numera har det dock lugnat ner sig betydligt runt detta rubindiadem, och när drottning Silvia för två år sedan bar det på kronprins Frederiks 50-årsfest, så var det ingen som höjde ett ögonbryn, i alla fall inte offentligt.

Drottning Silvia i rubindiademet när kronprins Frederik fyllde 50 år.

Rubinerna tillbaka i Köpenhamn, våren 2018.

Tiaran som kronprinsessan Victoria vägrar bära

Svenska kungafamiljens rubindiadem.

Den är gnistrande vacker. Men på kronprinsessan Victoria lär vi inte så se den på bra länge än.

 

Foto: TT.

Mer om svenska och internationella kungligheter, societet och kändisar från oss på Svensk Damtidning: