Prinsessan Birgitta om samtalen med syskonen
En cappuccino. Och en snabb cigarett på balkongen – trots att hon inte röker hemma längre. Sedan är prinsessan Birgitta redo. Hon parkerar Michael Korsväskan vid fötterna, bredvid sina coola Uggs. Powerringen på hennes vänstra ringfinger lyser upp hela rummet och det klirrar om alla armbanden.
– Dem tar jag aldrig av mig. Inte ens när jag sover! Jag måste ha mitt glitter, det bara är så.
Jag frågar hur hon vill bli titulerad. Hon funderar. Och vi enas om att prinsessan blir bäst.
– Det är ju korrekt i alla fall, säger prinsessan Birgitta.
Det lite kungligt upphöjda finns där, samtidigt som hon är varm, spontan och rolig.
Nu sitter vi i sammetssoffan här på klassiska Göteborgshotellet Park Avenue där hon bor under sitt fyra dagar långa Sverigebesök. Birgitta är i stan för att uppmärksamma Stiftelsen Jontefonden som fokuserar på glädje för barn som på olika sätt påverkas av organtransplantation. Och man kan lugnt säga att hon väcker uppmärksamhet bland göteborgarna på Avenyn.
Det märks att Hagaprinsessorna har en speciell plats i svenska folkets hjärtan.
– Det värmer kolossalt. Jamen tänk att folk kommer ihåg oss fortfarande! säger Birgitta och låter nästan lite rörd.
Hinner prinsessan träffa sina systrar under besöket?
– Nej, inte den här gången, och det är jättesynd. Men vi är vana, det är så det blir när man bor i olika länder.
– Och vi pratar ju väldigt ofta med varandra i telefon och då säger vi alltid ”Nu måste vi ses!”. Men att få ihop fem syskon, nej det är inte lätt ska du veta! Särskilt som min bror är så upptagen, han jobbar ju jämt. Så nu gick det inte, tyvärr.
– Men jag hoppas att det blir av så småningom. Så att vi äntligen kan fira Margaretha, hon fyllde ju 85 i oktober 2019.
Är ni lika, ni syskon?
– Ja min bror och jag, vi är nog väldigt lika. Lika envisa.
Jaha! Envisa?
– Ja, så in i baljan! Alla vi syskon är nog lite envisa, måste jag ärligt säga. Men vi har alltid väldigt trevligt när vi träffas. Och vi har aldrig varit osams, aldrig någonsin. Jag tror det är ganska unikt.
Men det måste ha varit en väldigt annorlunda kungafamilj som prinsessan växte upp i, jämfört med dagens kungafamilj?
– Ja det går ju inte att jämföra. Det har förändrats så mycket! Och jag är lycklig som har fått vara med om allt detta. Min pappa och min gammelfarfar Gustaf V och alla mina fantastiska farbröder.
– Prins Bertil var så rolig, han älskade att skoja med oss syskon, särskilt när det var högtidligt och vi var tvungna att uppföra oss. Då brukade han alltid hitta på en massa hyss för att få oss att börja skratta och bete oss…
Birgitta ler vid minnet.
– Ja, det kan ingen förstå vad vi har varit med om. Vi har haft så mycket roligt. Och det var så mycket som hände bakom kulisserna som ingen skulle kunna tro. Men allt sitter här inne, i mitt hjärta, säger Birgitta och lägger handen över bröstet.
Vad tycker prinsessan om kungens beslut att krympa Kungahuset?
– Det var helt rätt, jag står bakom min bror till 100 procent. Det gick lite för fort när han gav titlar till alla barnbarnen. Men han ville att det skulle vara lika för alla naturligtvis, och det förstår jag. Men nu har han rättat till det och det är bra. Nu vet alla vad det är frågan om.
Kan man säga att prinsessan Madeleine och prins Carl Philip är lite i samma sits som ni systrar var en gång i tiden? Det var ju er bror som skulle bli kung och själva fick ni hitta en annan roll, och en annan väg att gå i livet?
– Jo, så är det ju. Man har ingen betydelse, man är lite så där på abstellgleis, säger prinsessan Birgitta med glimten i ögat, innan hon snabbt översätter:
– Ja, på ett sidospår alltså! Men skämt åsido, så är villkoren i en kungafamilj, och det är helt enkelt något man måste acceptera. Alla kan ju inte vara den förstfödda!
Hur ofta är prinsessan i Sverige numera?
– Kanske tre gånger om året. Mer blir det inte.
Känns det som att prinsessan kommer hem?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag flyttade ju härifrån 1961. Men man har ju sina svenska rötter. Jag har alltid pepparkakor och Kalles kaviar hemma.
– Och det har varit lärorika och trevliga år utomlands. Just att få bilda sin egen familj, och att få se barnen växa upp och att allt går bra.
– Och sedan har ju tiden gått så himla fort. Det måste jag säga.
Prinsessan Birgitta: ”Det är fortfarande svårt att inte ha hjälp”
– Hemma på Haga var vi väldigt instängda, det var bara vi och vår barnsköterska Nenne och guvernanten och en barnsköterska till. Och de andra anställda. Sedan såg vi inga mer. Vi hade hjälp, hjälp, hjälp – hela tiden. Och vi behövde bara säga pip så kom allihopa springande.
– Så det blev ju lite svårt för mig att stå på egna ben efter detta. När jag gifte mig hade jag aldrig talat i en telefon, jag hade aldrig ringt till en frisör och aldrig beställt tid hos tandläkaren. Jag minns att min man sa ”Jag hjälper dig i två år, sedan får du klara det själv” säger Birgitta och ler.
Men nu idag, känns det bra att ha fått leva ett mer vanligt liv, efter de här åren i kungafamiljen?
– Ja det är klart. Det var ju en väldigt speciell uppväxt. Vår mamma sa alltid ”Jag känner mig som en Zirkuspferd!”, ja en cirkushäst alltså, när vi var tvungna att ha på oss diademen och ordnarna och allt det där som hörde till. För det är ju faktiskt ganska obekvämt med alla de där vackra juvelerna.
– Men detta att inte ha hjälp, det har jag faktiskt lite svårt för fortfarande. Det är ju så skönt!
Hur skulle prinsessan beskriva sig själv?
– Jag är en väldigt positiv person! Och jag är alltid på gott humör. Mina vänner brukar fråga hur jag kan vara så glad jämt. Men herregud, det är väl inte så himla svårt? Det räcker ju att gå ut och se något vackert, eller att solen skiner. Då mår man ju bra, då är hela livet OK!
– Och forskarna säger ju att positiva människor lever tio år längre. Så då är jag väl på rätt väg!
Detta är prinsessan Birgitta
Namn: Birgitta Ingeborg Alice
Titel: Hennes kungliga höghet, prinsessa av Sverige och Hohenzollern.
Född: 19 januari 1937 på Haga slott.
Bor: Våning i Santa Ponsa, Mallorca.
Familj: Barnen Carl Christian, 57, Désirée, 56, och Hubertus, 53. Fem barnbarn.
Prinsessan Birgitta om sin passion för golf
