Så blev Lill-Babs, Mona Tumba och Birgitta en trio

– Barbro och Mona är tuffa, roliga, snälla och trofasta vänner, säger Birgitta och ler mot dem.

Det klickade mellan dem på en gång. Mona lärde känna såväl prinsessan Birgitta som Barbro genom sin nu framlidne man Sven ”Nenne” Tumba. Sven hade ett kortare förhållande med prinsessan Birgitta innan han träffade Mona.

De blev ett par när de båda studerade till gymnastikdirektörer på GCI, Gymnastiska Centralinstitutet i slutet av 1950-talet. När kärleksrelationen tog slut förblev Sven och Birgitta goda vänner och det har aldrig varit något problem för Mona, som gifte sig med honom 1960.

– När jag tröttnade på Nenne brukade jag ringa Birgitta och be henne att ta tillbaka honom, säger Mona och skrattar.

I sovrummet där Birgitta nu sover har Mona lite på skoj ställt fram ett gammalt fotografi av Sven och Birgitta. En fin svartvit bild av ett par från en svunnen tid.

Barbro lärde känna Birgitta och Mona genom den framlidna, blåblodiga festfixaren Marianne Flach. Men Barbro har alltid haft fullt upp med turnerande och konserter och det har varit ett pusslande att få till träffar. Än i dag har hon ett fullspäckat schema. Efter sin Floridaresa, blir det hem och tvätta för att sedan slänga sig på planet igen och göra en konsert i Finland.

– Det är lite svårt att leka med den här madamen, säger Mona och tittar uppfordrande på Barbro.

– Ja, hon har inte tid med oss, säger Birgitta låtsat sårad.

Barbro bara ler. Hon vet att de skojar och sanningen är att alla tre bryr sig väldigt mycket om varandra. De rings ofta och har alltid funnits där för varandra i vått och torrt. När Birgittas man Hansi dog för snart två år sedan fanns väninnorna där som tröst.

– Det är det som betyder mest av allt, säger Birgitta.

Och när Sven blev sjuk och hamnade på sjukhus 2011 fanns Birgitta och Barbro där som stöd för Mona.

– Birgitta ringde mig hela tiden, säger Mona. Men det märkligaste var när Barbro ringde mig en kväll och sa att hon skulle sova över hos mig. Vi bodde bara fem minuter ifrån varandra på Östermalm, men Barbro insisterade på att få sova på en luftmadrass.

Väninnorna tog ett glas vin och småpratade innan de gick till sängs. Klockan två på natten ringde telefonen. Det var sjukhuset. Sven hade gått bort.

– Då vaknar jag av ett skrik, säger Barbro. Det var ju naturligtvis någon mening med att jag skulle sova över där och jag glömmer det aldrig. Jag är så glad att jag gick dit.

– Ja, för mig var det räddningen, säger Mona.

Foto: Suvad Mrkonjic