Väninnan Mona om sista mötet med Lill-Babs: ”Hon var ovanligt nervös”

Mona Tumba. Prinsessan Birgitta. Och Lill-Babs.

Det var en väninnetrio som höll i hop i vått och torrt i alla år och som alltid fanns där för varandra.

Mona och Birgitta lärde känna varandra redan i Franska skolan, och så småningom kom hela Sveriges Lill-Babs – eller Barbro som Mona säger – också med i gänget.

Det blev en varm och nära vänskap som varade i många långa år – och som fick ett sorgligt och oväntat slut när Lill-Babs hastigt och oväntat gick bort för ett och ett halvt år sedan.

– Det var så chockartat, säger Mona Tumba när vi träffas i hennes vackra hem i Palm Beach i Florida.

– Sista gången vi träffades var när hon och prinsessan Birgitta bodde hemma hos mig när vi hade 25-årsjubileum på Swea South Florida.

– Barbro skulle uppträda, och hon var ovanligt nervös. Så jag sa att så här nervös brukar du väl inte vara? Och jag minns att hon sa ”Nej jag vet inte vad det är, jag mår inte bra och jag är jättenervös.”

– Men sen när hon uppträdde var hon helt otrolig och vi hade jättekul, precis som vanligt. Att hon var så sjuk, det kom som en chock.

Ja Lill-Babs kändes ju odödlig på något sätt.

– Ja inte tänkte man att hon skulle dö så där pang bom.

Var det här sista gången du träffade henne?

– Ja, sen pratades vi vid på telefon och sådär. Och så skulle hon ju fylla 80 år och jag tänkte ”ska jag åka hem eller inte?”. Så jag pratade med Birgitta, och vi sa det är så himla många som firar henne, vi kommer ju bara att försvinna i mängden, då är det bättre att vi gör något speciellt bara vi tre.

Vad hade ni tänkt göra?

– Bara dra iväg någonstans där ingen såg vilka vi var. Så att Barbro och Birgitta skulle ha fått vara lite ifred. Gömma sig hos mig, någonstans, så brukade det vara. Och vara tillsammans och njuta av det. Men sedan blev ju Barbro sjuk och 80-årsfirandet hanns inte med, säger Mona med tårar i ögonen.

Foto: Johan Söderlund, Suvad Mrkonjic/Svensk Damtidning.