Victorias egna ord om gemensamma målet med Daniel

Läs kronprinsessan Victorias förord till boken “Upptäck Sverige med kronprinsessan Victoria”.

Min fantastiska resa genom Sverige började med min 40-årsdag, då jag önskade mig att få vandra i alla svenska landskap. Men idén fanns betydligt tidigare. I min roll får jag besöka många spännande och vackra platser, men i Sverige går resorna oftast till de större städerna. Jag ville se andra delar av landet. Jag längtade efter att se mer av naturen.

Som liten läste jag i skolan om Nils Holgersson som flög på en gås över hela Sverige och det kändes som att jag var med på hans resa. Jag har boken hemma i bokhyllan och har flera gånger läst ur den för mina barn. Den starkaste känslan av Nils Holgerssons resa fick jag innan barnen var födda. Det var våren 2010, några veckor innan Daniel och jag gifte oss.

Benny Andersson hade skrivit musiken till det som skulle bli sången ”Vilar glad. I din famn”, och som skulle framföras på vårt bröllop med Kristina Lugns text. Vi fick först höra melodin i Bennys studio på Skeppsholmen. Musiken gav mig en så stark upplevelse av att jag reste genom Sverige – jag såg för mitt inre skogar, fält, sjöar, glittrande hav och stora berg. När Benny spelade tänkte jag på Nils Holgerssons färd över Sverige. Och den melodin har funnits i mitt bakhuvud under alla landskapsvandringar.

För mig var det självklart att jag ville ta mig till fots genom landskapen. Jag gillar verkligen att vandra, att upptäcka världen i lagom fart så att ögat och själen hinner med. Sedan passade vandringarna också in i Daniels och mitt engagemang för att bryta stillasittandet och lyfta betydelsen av att röra på sig. Det kostar ju heller inte så mycket att komma ut, man behöver bara ett par bra skor. Och så hjälper det förstås om man har en termos!

Jag ville med dessa vandringar framhäva värdet av friluftsliv och samtidigt visa vilken oerhörd skatt som naturen erbjuder var och en av oss. Det som gör den svenska naturen extra speciell är att den är tillgänglig för alla, tack vare vår urgamla allemansrätt.

Mitt eget naturintresse väcktes när jag var liten. Jag var med i Mulle och studerade myrstackar, kottar och annat spännande. Men framför allt har min fascination för naturen grundlagts av mina intresserade och kunniga föräldrar, som båda har en särskild förmåga att se såväl det stora som det lilla i naturen och förmedla kunskaperna. De har gett mig en djup respekt och en förståelse för hur allt hänger ihop.

Pappa var intresserad av skogsvård och miljöfrågor långt innan det blev trendigt. Både pappa och mamma kan läsa naturen, men medan pappa ofta går omkring och reflekterar så har mamma varit mer pedagogisk och lärande. För bara några generationer sedan var det en självklarhet att föräldrar förde vidare sina kunskaper om naturen till sina barn, men nu är det inte lika vanligt. Därför känner jag mig så tacksam för att ha fått växa upp med denna upptäckarglädje.

Under de två år som vandringarna pågick fick jag uppleva mycket nytt, vackert, spännande och lärorikt. Efter varje vandring kände jag att ville jag återkomma dit med mina barn och visa allt det fina. Jag vill gärna att också de ska få uppleva Sverige och allt som har gett mig så mycket.

Dessutom tycker jag att det ofta berikar naturupplevelsen för oss vuxna att vara ute och gå med barn. De ser saker på ett helt annat sätt. De gör oss uppmärksamma på sådant vi har missat eller inte minns – jag kommer aldrig att glömma första gången Estelle noterade sin egen skugga. Det var otroligt speciellt! Eller då hon första gången smakade på snö. Själv har man ju glömt bort dessa upplevelser. Men med barn får man en andra chans att upptäcka sådant igen.

Upplevelserna utomhus är förstås beroende av vädret, naturen är oförutsägbar. Under en vandring kan det ibland vara lite tufft, men det kan ju inte vara sol jämt. Det är bara att fortsätta gå – och njuta av allt som händer när det regnar eller blåser. Under mina vandringar blev det också tydligt att Sverige är ett långt land. En försommar lyckades vi pricka in blomningen av syrener på flera olika platser, allt eftersom värmen smög sig norrut. Det gladde mig extra mycket, eftersom jag hade haft en så hektisk vår att jag helt missade syrenerna i Stockholm!

Utöver dessa stora naturupplevelser har detta också varit något av en inre resa. Jag kom verkligen att uppskatta de tysta ögonblicken och det lugn som kan infinna sig i naturen. De kunde inträffa på en strand på Gotland, på en klippa i Bohuslän eller på ett berg i Ångermanland. Inför den allra första vandringen i Västergötland träffade jag domprosten i ett kapell; han välsignade vandringarna och gav mig en lapp med ord att tänka på under färden som faktiskt började på en pilgrimsled. Jag hade den lilla lappen i fickan på alla vandringar och tänkte ofta på orden som stod där: Frihet. Långsamhet. Enkelhet. Bekymmerslöshet. Tystnad. Delande. Andlighet.

Det är många jag skulle vilja tacka i denna bok – så många att boken förmodligen blivit dubbelt så tjock om jag nämnde alla. Jag vill ändå särskilt tacka alla länsstyrelser med våra landshövdingar i spetsen. Inom länsstyrelserna finns otroligt mycket kompetens kring både natur, kultur och miljö – och jag har fått lära mig så mycket av dem. Sedan vill jag också tacka representanterna för alla föreningar och organisationer som på olika sätt bidragit till vandringarna. Ett stort tack till er och till alla andra medvandrare – för övrigt ett fint ord som vi kanske borde använda oftare: medvandrare.

Nu hoppas jag att denna bok ska inspirera ännu fler att upptäcka Sveriges rika och varierade natur. Och även om det finns många möjligheter att resa i landet kan man alltid uppleva något nytt precis där man bor. Det behöver varken vara dyrt eller krångligt. Det räcker många gånger med att bara öppna dörren och gå ut.

Foto: TT