Arne Weises sista intervju: "Jag vill hamna i helvetet"

Denna intervju publicerades första gången våren 2015. 

Det är julen personifierad som öppnar lägenhetsdörren. Skämten och de rappa kommentarerna haglar från Arne Weise. Men när Don Juan-historierna tystnat berättar han om de skräckfyllda timmarna i Kairos fängelse. Och drömmen om att lämna Sverige.

Arne Weise bjuder på munkar och läsk. Kaffekokaren har precis brakat ihop. Han känns innerlig, impulsiv och fylld av liv. Det är svårt att förstå att den svenska legenden fyllde 85 år sista helgen i februari.

I vanliga fall firar han sina födelsedagar på kinakrogen Wing-Shing i Stockholm, där Arne brukar bjuda hela sin familj på middag. De fem barnen, fem barnbarnen och tre exfruarna är alla välkomna.

– Jag brukar skoja och säga att jag är 85 år men ser ut som 84. Det skulle vara trevligt om jag en vacker dag får säga att jag är 100 år men ser ut som 99. Tyvärr kom mina hjärtproblem som en örfil.

Hjärtproblemen Arne talar om är det hjärtflimmer han nyligen fick veta att han lider av. För första gången i sitt liv orkar han inte längre gå de tre våningarna upp till lägenheten. För omkring åtta år sedan bytte han även en hjärtklaff. Han fick då välja mellan att använda metall, gris eller kalv till klaffen.

– Metall lär skramla i intima situationer och det vill man ju inte. Svin är jag själv. Så det fick bli kalv, säger Arne skrattande.

Hela 60 år av de 85 han levt har han arbetat med radio och tv. 30 av sina 84 jular har han firat i rutan med hela svenska folket. Och det är den prestation som han ser som karriärens körsbär. Det gör honom stolt när han fortfarande märker att hans närvaro i tv-rutan denna familjehögtid har berört många, framförallt de som firade julen själva. Hemma hos familjen Weise satt hans fru och barn och tittade på maken. Själv kom han hem mitt i natten. Då tog han en snaps, en skinksmörgås, och kollade på programmet han precis gjort. Att inte fira julafton med nära och kära var aldrig något problem för Arne. Julaftons egen maskot är förvånande nog inte helt förtjust över det moderna konceptet jul.

– Jag har alltid tyckt att det blir för mycket med jul. Man börjar för tidigt. Köper gran i november och förlorar stämningen. Och hur många tänker på att ett litet Jesusbarn föddes? Jag beklagar att den kunskapen tycks ha försvunnit någonstans i fjärran.

Även om många sammankopplar Arne med jul och naturprogramserien Ett med naturen, har han mycket annat på sitt cv. Han har stått på scenen med Ann-Marie Gyllenspetz och Birgitta Andersson. Skrivit reportage för Svensk Damtidning. Och suttit fängslad i Kairo, mitt under brinnande krig.

Det sistnämnda inträffade när Arne spelade in serien Ung i mellanöstern. Tillsammans med ett filmteam var Arne på plats i Kairo. Kung Farouk hade precis blivit avsatt under en militärkupp med Abdel Nasser i spetsen. Men de farliga förhållandena triggade bara Arne.

Utanför varenda byggnad låg sandsäckar. På gatorna syntes enbart soldater. Mitt i allt detta bestämde sig Arne och hans filmfotograf för att filma ett vackert palats till programmet, utan att deras anställda säkerhetsvakt var med. Plötsligt ljöd höga sirener från tre polisbilar. Snart därefter var svenskarna omringade av beväpnade män. Arne och hans kollegor togs till en polisstation och gallrades in i låsta celler. De hade filmat Nassers palats, vilket var olagligt under krigstider.

– Det var obehagligt att sitta inlåst. Jag hann tänka väldigt många jobbiga tankar. Det värsta var ovissheten, de berättade inget för oss. Efter fyra timmar fick vår säkerhetsvakt ut oss.

Vi är tillbaka i Arnes lägenhet. Jag sitter mitt emot denna legend och funderar över vad familjen kände över att deras pappa och make utsatte sig för dessa faror, och var borta månader i sträck.

– Mina stackars barn såg mig inte mycket de där åren. Relationen till min familj var inte alltid bra. Jag köpte med mig presenter hem, men stupade i säng av trötthet. Och där stod tre olika fruar under olika år, uppsminkade, och hade väl väntat sig något annat än en dödstrött make. De var inte glada. Och jag var så naiv! Men under mina två första äktenskap var det en helt annan tidsanda. Kvinnorna skulle vara hemma och ta hand om barnen.

Arne berättar att privatlivet ändå har haft övervägande ljusa stunder. Han tjänade bra. Köpte hus och bilar och gick på olika event med den kvinna som just då fick hans hjärta att banka.

– Alla tre fruar har stöttat mig så mycket i mitt egotrippade jobb. Med barnens uppfostran, med allt. Jag förstår inte hur det skulle ha gått utan dem. Jag har älskat dem alla tre lika mycket. Alla är även väldigt medvetna om att jag inte passar dem. Numera är vi goda vänner.

Exfrun Kristina har flyttat till Sydafrika, och Arne avslöjar att även han, vår svenska klenod, funderar på att byta land.

– Jag har en dröm. Jag funderar på att sälja allting, även mitt stora hus på Blidö, och flytta ner för gott till Amalfikusten. Det är så vackert där, ljuvlig utsikt och god mat. Jag skulle vilja vakna i en italiensk by till söndagsmässans klockor.

Arne uppfostrades i en troende familj, i Swedenborgs kristna lära. Hans mamma var fast övertygad om att det finns tre himlar och tre helveten. När dagen är kommen får du enligt läran själv välja var du vill fortsätta din tillvaro. Detta är något som även Arne tror på. Och han kommer att välja det tredje och yttersta helvetet när han får chansen.

– I det tredje helvetet ska jag starta en tv-kanal, eftersom publiken är ständigt växande. Men egentligen tänker jag aldrig på döden. Det är nu när krämporna kommit som jag har börjat fundera lite. Men jag är inte rädd. På något sätt överlever vi i en annan form, helvetet och himlen finns inom dig. Men fram till dess kommer jag arbeta. Jag kommer aldrig gå i pension.

Foto TT