Edward Blom: ”Vi äter julmat lunch & middag – fram till tjugondag Knut”

Det är mycket som har hänt i familjen Bloms liv det senaste året. I våras lämnade de sin trevliga innerstadsvåning till förmån för en villa i Huddinge söder om Stockholm.

Och i somras välkomnade makarna Blom sitt tredje barn till världen, vilket innebär att Edward och Gunilla under loppet av tre år har fått tre barn; Melchior, Wilhelmina och Zacharias. Fullt upp hos familjen Blom med andra ord!

Det var i våras som familjen lämnade sin hemtrevliga fyrarummare i Stockholm city – den hade helt enkelt blivit för liten för den växande familjen – och flyttade till det gamla postmästarhuset i Huddinge. Nu firar de sin allra första jul i det nya huset.

– Det blir julafton här hos oss, men bara en liten krets med våra familjer, och dagarna efter kommer de andra släktingarna. berättar Edward.

Och för Edward, som den här tiden av året föreläser om julbordets historia, är det förstås viktigt med traditioner.

– Vi brukar duka upp julbordet ända fram till tjugondag Knut, både lunch och middag. Det får inte vara någon annan mat än julmat under jul, säger Edward bestämt.

Edward berättar att julbordet är det gamla bondesveriges festmat, och själva grundidén med julbordet är att det ska finnas många olika rätter.

– Varje del av grisen blir ju någonting. Men man kan bara få fyra grisfötter och max två skinkor av en gris…

Och självklart har Edward sina favoriter på julbordet:

– Ja, det godaste som kan ligga på ett julbord är rundrökt ål tycker jag! Efter det kommer gravlax, även om det är en ganska ny företeelse på julbordet.

– Sedan gillar jag de äldre julrätterna; ordentliga fläskrätter, kanske en fårfiol, mycket korvar. En bredd av de klassiska allmogerätterna. Bröd, smör, ost och öl är egentligen det allra mest klassiska. Lutfisken är ett väldigt gammalt inslag också.

– Men köttbullar, prinskorvar och Janssons frestelse kom in först på 50-talet. Det är från det småvarma på smörgåsbordet.

Jul eller inte, i familjen Blom håller man gastronomins fana högt. Mat och matlagning är något som Edward inte tummar på, trots att han är mitt uppe i de mest intensiva småbarnsåren.

– Vi jobbar jättemycket med att få barnen att äta bra mat. Igår lagade jag Biff Rydberg mitt i kaoset, och Melchior åt jättemycket. Jag lagar inte alltid lyxmat men det är alltid relativt avancerat.

Just matlagningen och att ha tillställningar med vänner hemma tror Edward gör att han och Gunilla inte sluter sig i barnbubblan helt. Och förutom att se till så barnen får riktigt bra mat tror Edward att hans styrka som pappa är att han har väldigt nära till sina känslor:

– Ja, men det är ju på gott och ont. Fördelen är att jag är väldigt kärleksfull, och barnen kommer gärna till mig om de har gjort illa sig eller ramlat eftersom jag slänger allt jag har och tar upp dem!

– Min dåliga pappasida är väl att jag inte är lugn och trygg hela tiden. Jag skriker när jag blir stressad, och när de trotsar kan jag svära, sådär som man inte ska göra för barn. Det är mycket åt alla håll helt enkelt. Jag är en ganska spretig person!

Att få tre barn på tre år sätter förstås tålamodet och stresståligheten på hårda prov. För Edward, som gick in i väggen 2003, blir det ibland en utmaning att hantera tillvaron som trebarnspappa.

– Det går aldrig riktigt bort. Det är som om man har ett utslitet knä eller någonting, det finns där. Jag är känsligare för stress och mer ömtålig. Och med tre barn är tillvaron väldigt stressig, haha!

Det hindrar dock inte Edward från att göra utflykter på egen hand med alla barnen; på söndagarna brukar han ta dem till kyrkan.

– Jag och barnen är katoliker men Gunilla är det inte, så då får jag ta dit dem själv. Det funkar för en kortare tur fram och tillbaka och kanske förbi någon glasskiosk.

Förutom stresskänsligheten har Edward efter utbrändheten utvecklat en viss scenskräck, vilket förstås påverkar honom i arbetet.

– Jag är född med en scenkärlek som fortfarande finns kvar, men sedan jag gick in i väggen finns den där lilla rädslan där, att det plötsligt ska börja snurra eller gå åt fanders.

– Jag tycker både det är väldigt roligt och ganska jobbigt att stå på scen. Det tar väldigt mycket energi så det är ingenting jag vill göra alltför ofta. Jag har dragit ner på mängden föredrag, och istället tar jag riktigt bra betalt för det jag gör.

Edward berättar att han får många förfrågningar och spekulerar i vad det är som gör honom så populär.

– Det många andra säger är att jag är väldigt naturlig. Jag är mig själv. Och så är jag väl en originell personlighet också, antar jag. Men det krävs ju att man är extremt lite annorlunda i Sverige för att man ska ses som originell person!

AV: Anna Hegestrand

Foto: Eva Hildén Smith, Charles Hammarsten, TT