Efter tuffa tiden går Kristin i Lill-Babs fotspår: ”Vill leva livet fullt ut!”

Att Kristin Kaspersen just nu charmar skjortan av både jury och tv-tittare under årets upplaga av ”Let’s Dance” går inte att ta miste på. Hon imponerar och hon gör det med bravur. Och succésagan verkar fortsätta för Kristin, något hon värnar om.

– Ända sedan jag var liten har jag haft en dröm om att få dansa. Jag gick in i ”Let’s Dance” för att jag kände att jag ville hitta tillbaka till glädjen i livet och även få möjligheten att se hur bra jag kunde bli på dans under de veckorna, säger hon när Svensk Damtidning träffar henne på stammishaket Nykokitchen beläget på Östermalm i Stockholm.

– Jag ville främst lägga energi på min egna utveckling, samtidigt som jag kunde få ha roligt. ”Let’s Dance” kunde inte kommit lägligare i mitt liv, säger Kristin.

Kristin som under större delen av förra året, tampades med sorgen efter sin mammas bortgång, känner att hon nu får omge sig i samma atmosfär som Barbro fick, något hon känner är väldigt fint. För det är just miljön i replokalen hon själv vuxit upp i och när hon såg sin mammas dansare väcktes längtan att få vara som dem.

– Nu när saknaden efter mamma är så stor så blir det ändå att jag får vara i hennes forum på något sätt och det gör det också lite lättare. Några av musikerna som spelar i orkestern under ”Let’s Dance” spelade även med henne så det blir lite ”hemma” för mig.

Precis som Kristin fick följa med mamma Barbro i replokalerna får nu även hennes söner Filip och Leon göra likaså. Yngsta sonen Leon är en stöttepelare för sin nu dansanta mamma och följer gärna med.

– Mina barn tycker det är jätteroligt att jag tackade ja till att vara med. Jag var noga med att fråga dem först, men de sa bara ”kör!”, och på den vägen är det.

Under våren har hon överösts med kärlek från svenska folket för sin insats på dansgolvet – och även för den genuina människa många upplever Kristin vara. Hon berättar att hon känner en enorm tacksamhet inför detta.

– Det är fantastiskt att få all denna kärlek då jag haft några tuffa år på det privata planet. Så jag suger i mig all kärlek och tar verkligen inte det för givet, betonar hon noga.

Även mamma Barbro överöstes av kärlek efter sin bortgång, något Kristin tyckte var både fint och skönt. Hon blir genast rörd när hennes mamma återigen kommer på tal.

– För min del så var det faktiskt positivt att inte behöva sörja själv. Däremot har ju jag och mina systrar fått trösta många som gråtit för att de också känt att de förlorat henne. Det stärkte mig under den tiden och gjorde också att jag såg tacksamhet för den hon var istället för att hon nu inte finns kvar idag. Hon var alltid lite extra i allting och jag är bara stolt över henne, säger hon.

Hon delar med sig av en rolig historia om sin mamma som hände för några år sedan. När Kristin åkte taxi gav hon chauffören bra med dricks och chauffören tackade vänligt, men påpekade att sist hennes mamma hade åkt just med denne taxichaufför hade hon gett honom blommor”. Kristin berättar att en sådan sak var så typiskt hennes mamma.

Hon betonar hur unik Barbro var med att alltid se det goda i alla människor, och känner en förhoppning om att själv försöka göra det, även om det stundtals gånger kan vara svårt.

– Jag vill verkligen försöka att se det, även om det är läskigt. Men mamma var väldigt bra på det. Dessutom var hon bra på att göra det som hon själv tyckte om att göra.

Kristin berättar att hon delvis därför tackade ”ja” till att vara med i ”Let’s Dance” – för att lära sig dansa och ha kul. Att precis som Barbro, göra något hon tycker om.

– Hon har inte den möjligheten längre, men det har jag och det ansvaret är mitt! Det är lite därför som jag har valt att ta nya vägar i livet och göra andra val som jag kanske inte har gjort tidigare. Jag väljer att leva livet mer fullt ut än att stå tillbaka.

Passande nog fyller Kristin även 50 senare i år. Men någon åldersnoja är det då inte tal om.

– Nej, jag lever i nuet. Jag har dessutom vänner som är mycket yngre än mig, och äldre och det tror jag gör att det inte finns någon åldersgrej där. Jag tycker det är häftigt att fylla 50 år och må såhär bra. Det handlar om att omfamna den ålder man befinner sig i, säger hon glatt.

Hon slår ett snabbt öga på hunden Minoo som legat tätt intill henne under hela intervjun. Kristin lutar sig tillbaka i stolen och fortsätter.

– Det är så individuellt. Alla måste få känna vad som är vackert för en själv, sedan tycker jag att ålder och rynkor är vackert för det speglar erfarenheter och personligen vill jag inte ta bort dem. Det handlar om att lära sig att se hur man förändras med åren, och trivas med det. Min pappa hade läst att sångerskan Marie Fredriksson hade sagt ”Jag välkomnar varje rynka för det betyder att jag får bli äldre”, vilket jag tyckte var så klokt. Men jag dömer ingen för vad den vill göra med sitt utseende. Det viktigaste är att man känner sig fin och mår bra, säger hon.

Men det går inte att blunda för Kristins naturliga skönhet. Och på frågan om vad hon helst ser för egenskaper eller utseende hos en framtida potentiell man, är svaret välgenomtänkt.

– Jag tycker det är fel att titta på det sättet. Om man tittar på vad man själv skulle vilja ha, då glömmer man att fokusera på vad man själv kan ge. Istället för att gå och tänka ”Undra om han skulle passa mig?”, så har det mer att göra med ”Vad kan jag erbjuda av min personlighet?”. Jag tycker att man kan tänka så oavsett om det gäller relationer eller jobb. Bättre att man lägger fokus på den som man är och vill ge istället för vad man vill ha, säger hon.

Hon berättar vidare att hon inte har någon brådska in i något förhållande, men medger att det vore fint om hon en dag hittar någon igen.

– Jag vill inte ha en relation för att jag inte kan vara själv utan för att jag vill tycka om någon. Det ser jag fram emot och jag välkomnar det, men jag är ju också i en ålder nu där många är gifta, och det blir svårare då såklart att hitta någon. Det är ju inte en drös av singlar där ute, skrattar hon.

Av: Hanna Nilsson

Foto: TT