Isabella Lövin om sorgen: ”Jag har bråttom att göra saker”

Isabella Lövin har verkli­gen gjort en otrolig resa. Och nu har hon dessutom lyckats sätta sitt namn på den internatio­nella kartan efter att hon varit med och anordnat den allra första Havskonferensen på FN i New York. Hon har under dag­ arna era gånger stått i talar­ salen i generalförsamlingen.

– Det känns fantastiskt. Vi har ju hållit på och jobbat i två år för att få till den här konfe­rensen, säger Isabella Lövin när Svensk Damtidningen får en pratstund med henne i FN­-husets Rosenträdgård i New York.

Solen skiner och Isabella är inne på avslutnings­ dagen för Havskonferensen. Det har varit fulltecknade dagar och vid sin sida har hon stundom haft kronprinsessan Victoria.

– Jag tycker att det är väl­digt bra att hon engagerar sig i hela den globala agendan och att hon varit med på viktiga möten, säger Isabella.

Det är bara att konstatera att det blivit succé, och att Sve­rige, och inte minst Isabella lyfts till skyarna för sina insatser. Men hur går man från journalist till att bli politiker undrar man.

– Jag hade job­bat i 25 år som journalist och jag började känna en frustration, jag ville göra skillnader, säger Isabella.

Då hade Isabella fyllt 40 år och var i samma ålder som hennes mamma var när hon dog i allt för unga år. Isabellas mammas död har drivit henne framåt i livet och den fick Isabella att känna att hon borde göra något mer, något viktigt.

Att förlora sin mor när man är 14 år har givetvis satt djupa spår.

– Det har påverkat mig jättemycket på ett sätt att jag alltid haft bråttom att göra saker i livet. Jag har alltid tänkt att man vet ju aldrig hur länge man lever, och den där känslan att döden alltid finns närvarande gör ju att man känner allvaret, säger Isabella och tystnar för en sekund och tittar ut över East River.

Betyder det att du inte skjuter upp saker?
– Det vet jag inte. Men jag är kanske inte så rädd att pröva saker. Jag har bara ett liv och det är inte oändligt. Och vi ska vara så tacksamma att vi fötts på den här planeten. Vi vet inte om det finns något annat liv i universum och så håller vi på och förstör den lilla, lilla blå kulan av liv som är som ett mirakel i en svart rymd. Vad håller vi på med? säger hon.

Det var just den här planetens blå beståndsdel som förde Isabella in i politiken.

– Jag brann för frågan om haven och var väldigt upprörd över hur politiker hade låtit det gå så långt att vi har utrotningshotade matfiskar i svenskt vatten. Titta på Östersjön och algblomningen och att vi tillåter rika länder att dammsuga utvecklingsländerna på fisk. Ett problem ingen tar tag i.

Hennes bok ”Tyst Hav – jakten på den sista matfisken” blev en dörröppnare in i politikens värld, innan dess överöstes Isabella med beröm och lovord för sin bok och hon var på toppen av sin journalistiska karriär och belönades med både Stora Journalistpriset och Guldspaden.

– Jag var oerhört nöjd med min situation just då, så det var inget lätt beslut att lämna och gå in i politiken för att bli kritiserad som man blir som politiker.

Hur gick själva yrkesbytet till?
– Allvarligt talat så blev jag övertalad av Miljöpartiet att ställa upp för dem i Europaparlamentsvalet. Så det var ju inte jag själv som kastade mig in i politiken.

Uppenbarligen var det rätt parti som frågade.

– Jo, jag har alltid röstat på Miljöpartiet, det var ju så att säga förutsättningen. Jag har aldrig ångrat att jag tog det klivet.

Isabella föddes i Helsingborg men kom att växa upp utanför Avesta i Dalarna med en pappa som var konstnär och en mamma som jobbade som sjukgymnast. De hade det inte särskilt gott ställt men det fanns gott om kärlek och diskussionerna gick varma hemma. De bodde nära naturen, något Isabella tror på­ verkat henne mycket i livet.

– Jag älskar naturen och jag älskar djur.

I dag bor Isabella på Värmdö. Hon flyttade först till Nacka och bodde där ett bra tag innan de bestämde sig för att flytta längre ut på i skärgården till Värmdö. Där bor hon i ett hus med sin man Lasse Nilsson som är skulptör till yrket. Även Isabel­las pappa Björn Lövin var konstnär.

Hur har du själv det med konstnärstalangen?
– Nej, jag kan inte måla, säger Isabella och skrattar.

– Men kultur och konst bety­der väldigt mycket för mig, näs­tan lika mycket som naturen

gör. Konst är verkligen något som ger mening i livet. Och det faktum att vi människor är så intresserade att vi reser över hela världen för att se ett konst­ verk eller gå på ett konstmu­seum är ju fantastiskt.

Vad tycker du om New York?
– Min främsta relation till New York är FN och jag har varit här väldigt många gånger sedan jag blev minister. Privat har jag bara varit här en gång.

Hennes favoritplats att resa till är Italien. Där finns det mycket som tilltalar.

– Maten, solen, konsten. Och så språket. Italienska är både vackert och underhållande.

Isabella har två vuxna barn Ester, 29, och Gunnar, 26. De är båda sedan länge utflugna ur boet.

Maken Lasse är den som skö­ter markservicen hemma efter att Isabella blev minister och hon öser lovord över honom för allt han gör för henne och all den support han ger.

– Jag tror det är helt avgö­rande för att man ska klara ett sådant här jobb att man har en familj som stöttar. Min man är väldigt mycket den som ser till att allt fungerar hemma.

Ute på Värmdö är Isabella omgiven av sitt älskade hav. Under åren som journalist var hon bland annat redaktör på tidningen Allt om Mat, så mat­ intresset finns definitivt där. Det är säkert många som undrar om sken helt är bannlyst hemma hos Lövins eller äter hon fortfarande fisk?

– Jo, det gör jag men jag för­ söker vara noga med att inte äta utrotningshotad fisk, säger hon.

Livet som politiker upptar merparten av hennes liv men självklart finns det även lediga stunder för en politiker, och då är hon gärna ute i naturen. Naturen var ju en naturlig del av hennes uppväxt och självklart har det påverkat henne i livet.

– Jag tror det är grunden till att jag känner en sådan vrede över det vi gör med naturen. Att vi förstör något som är så otroligt vackert och generöst och som vi är en del av.

Skrivandet ligger henne fort­ farande varmt om hjärtat och visst händer det att hon saknar det. Under sina 25 år som jour­nalist intervjuade hon många stora kända namn som Luciano Pavarotti och Elton John. Hon har också jobbat på radion.

Isabella har sagt att när hon blir gammal tänker hon sitta under ett citronträd vid Medel­havet och skriva böcker. Till dess tänker hon fortsätta att strida som politiker och se till att världen får upp ögonen för att vår jord måste behandlas med vördnad.

Veckan i New York börjar lida mot sitt slut och Isabella kan nöjt sätta sig på planet hem igen. Havskonferensen är i land.

Foto: Catarina Lundgren Åström

OBS! Den här artikeln publicerades ursprungligen 2017, i nummer 32 av Svensk Damtidning.