Livet på Rivieran: ”Vi är lyckligt lottade som får bo här”

Borgmästaren Jean-Pierre Tuveri i Saint-Tropez är omvittnat omtyckt av alla i sin stad och känner sig hemma i Rådhuset eller La mairie, som det så klingande vackert heter på franska. Det krävs en viss spänst för att ta sig till upp till borgmästarens trevligt inredda arbetsrum. Ingen hiss, men väl en snirklig stentrappa med svart smidesräcke leder upp till tredje våningen.

Bakom det fasta handslaget och den pliriga blicken döljer sig en kvicktänkt, bildad gentleman med sinne för konst, musik och hårt arbete. Han är själv född och uppvuxen i Saint-Tropez och känner varmt för sin hemort. I tio år har han varit borgmästare.

På kontoret råder allvar och arbetsiver. Men när borgmästare Jean-Pierre öppnar balkongdörrarna på vid gavel, strömmar lite av den glamourösa jetset-känslan in.

Skvalpet av glittrande, ljumma böljor. Sorlet av champagne-glada restauranggäster får utgöra bakgrund till borgmästarens välklingande baryton-stämma när han berättar om de utmaningar den legendariska staden står inför och om den livskvalitet som finns här.

Utsikten från arbetsrummet är magnifik. På andra sidan bukten skymtar en annan exklusiv badort, Sainte-Maxime, där den svenska kungafamiljen har sitt Rivera-hus Villa Mirage precis vid strandlinjen.

– Vi är lyckligt lottade som får bo här vid Medelhavet med den vackra naturen och det perfekta klimatet. På vintern är det inte speciellt kyligt och snö har vi kanske bara vart femtonde år. Och den ligger inte kvar, bara så länge att man hinner ta en bild, säger Jean-Pierre och skrattar.

Med ett sting av avund kan en köldbiten skandinav inte annat än att hålla med.

Saint-Tropez är ju den legendariska tummelplatsen för de rika och berömda. Turisterna väller hit sommartid för att beundra pärlbanden av enorma lyxjakter, som ligger förtöjda i marinan.

– Med en kapacitet på 734 förtöjningar, fördelat på ett område på nio hektar i hjärtat av byn, är Saint-Tropez hamn den viktigaste hamnen i Medelhavet. Moderna innovationer och förstklassig service har gjort den till en av de mest kända marinorna i världen, förklarar borgmästaren.

Många drömmer om att få en glimt av det glamourösa folket och kanske få ta en selfie med en tvättäkta prinsessa eller Hollywoodstjärna. Men just denna explosion av besökare utgör ett problem för borgmästaren och hans medarbetare.

– Den stora variationen i befolkningsmängd är en av de stora utmaningarna vi har.

I Saint-Tropez bor cirka 3 000 invånare vintertid. Det är alltså ganska få som bor i staden permanent. Invånarantalet höjs betydligt sommartid med de 35 000 personer som har semesterhus i Saint-Tropez. Och turistströmmen i juli och augusti är stor, då kommer ytterligare 70 000 besökare.

– En så liten stad som vår är inte byggd för det. Saint-Tropez ligger på en halvö och det finns endast en väg hit. Det skapar problem med parkering, trafik, renlighet och vatten, säger borgmästaren eftertänksamt.

Vintertid är det helt folktomt och lyxbutikerna har stängt igen.

– Det ser ut som en spökstad, säger Jean-Pierre som har den svåra uppgiften att få kommunen att gå runt ekonomiskt och erbjuda sina invånare service, arbete och skola. Det finns många idéer, men det är komplicerat med lagar i en så historisk och känd stad. Ofta är det svårt att få till stånd nya byggnadprojekt exempelvis.

Sverige är ett land borgmästaren känner väl och han besökte Stockholm mycket under sin tid på OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, som har högkvarter i Paris och där Sverige är ett av medlemsländerna.

– Vi brukade vara i Stockholm mycket på 1980-talet, då vi hade möten med finansdepartementet och fackförbunden.

– Många av mina vänner är svenskar. En mycket god vän är Michael Sohlman, tidigare vd för Nobelstiftelsen, berättar Jean-Pierre Tuveri.

Även borgmästarens närmaste medarbetare, som är med vid vårt möte, har nära kopplingar till kungariket i norr.

– Min förra flickvän var svenska, förklarar han på perfekt stockholmska.

Jean-Pierre Tuveri bor i ett hus i Saint-Tropez tillsammans med sin sambo Cecilia. Paret spelar boule och åker båt och delar intellektuella och kulturella intressen.

– Jag läser mycket och Cecilia är författare och ger lektioner i engelska och franska. Hon är också en duktig pianist.

Foto: Suvad Mrkonjic