Sven-Bertil Taube om hustrun Mikaela: ”Klarar mig inte utan henne”

Still going strong – det kan man verkligen säga om Sven-Bertil Taube!

Han blev pensionär för snart 20 år sedan och är nästan helt blind, men att sluta arbeta lockar inte. Med hustrun Mikaelas hjälp jobbar han för fullt och pendlar mellan London och Stockholm. En avundsvärd inställning till livet!

Precis som i unga dagar promenerar Sven-Bertil Taube till Dramaten genom barndomens gator i Stockholm. Han kan dem ju utan och innan, så egentligen behöver han inte sin vita käpp, och dessutom har han hustrun Mikaela vid sin sida.

Det har gått nära 60 år sedan Sven-Bertil började på Dramatens elevskola. Nu är han sedan länge en artist i världsklass, och möts av stående ovationer så fort han går in på scenen.

Succépjäsen Påklädaren, där Sven-Bertil spelar en åldrad stjärna och teaterdirektör, med Krister Henriksson som krusande allt i allo, fortsätter även i år och går för fullsatt salong på Dramatens stora scen. Allt Sven-Bertil Taube rör vid tycks bli till guld, inte minst på äldre dagar. Han har helt enkelt en intensiv andra blomning.

– Men utan Mikaela fungerar det inte, slår han fast med kärlek i rösten.

Sven-Bertil kan inte nog prisa sin hustru Mikaela, som efter en lång dans- och musikalkarriär har vigt sitt liv åt att stödja Sven-Bertil. Han betonar också att hustruns långa erfarenhet av branschen är en stor tillgång.

Det är tidig förmiddag när vi träffas, och Mikaela har precis hjälpt sin make med röstövningar. Sven-Bertil ska stå på Dramatens scen samma kväll, men han visar inte ett uns rampfeber, och har mycket att stå i innan det är dags.

– Med åren har jag lärt mig att kanalisera nervositeten, säger han med ett litet leende.

Vi ses för en fikastund i Sven- Bertils kvarter på Östermalm i Stockholm. Han visar med en yvig gest var hans barndomshem ligger, och i samma svep får vi även veta var tonsättaren Ulf Björlin växte upp. Barndomsvännerna Sven-Bertil och Ulf kom ju senare att revolutionera den svenska viskonsten tillsammans.

Sven-Bertils föräldrar, nationalskalden Evert och konstnären Astri, uppmuntrade sin talangfulle son såväl när det gällde musiken som skådespelandet. Mamma Astri kom gärna och såg honom uppträda under elevtiden, men Sven-Bertil drar undvikande på svaret när jag frågar om även Evert dök upp i Dramatenpubliken. Så det var nog lite si och så med den saken.
Vad skulle du ge den unge Sven- Bertil för råd på scenen?

– Stå stadigt och tala tydligt, säger Sven-Bertil så tveklöst att den yngling han en gång var säkert hade tagit orden till sitt hjärta – och möjligen hoppat till en aning över kraften i tonen.

Så hyllas han också för sin rolltolkning i Påklädaren, recensenterna vet inte till sig av lycka och skriver om hans märgfulla röst och lysande gestaltning. Till och med Krister Henriksson hamnar i skuggan av honom.

Sven-Bertil säger att det är underbart med publikens stöd, och även om han inte längre ser det, utan bara anar, så känner han gensvaret.

Han berättar att de har en familjär gemenskap i ensemblen och att det är oerhört lustfyllt att spela tillsammans. Dramaten är hans andliga hem, även om han bott i London ett halvt sekel.

Många, många är de roller vi sett honom i under åren, både framför kameran och på scenen, och i sin krafts dagar ofta som förste älskare. Men frågan är ändå om han inte gör sitt livs roll just nu, när han fullkomligt äger salongen – man befarar närapå att kristallkronorna i taket ska falla ned av de mullrande applåderna.

Sven-Bertil Taube tycks ha förmågan att sätta sig över det faktum att han knappt ser något och att även hörseln sviktar betänkligt. Den lyckade hjärtklaffsoperationen 2017 har på sätt och vis gett honom ett nytt liv. Mikaela flikar ömsint in att han aldrig gnäller, aldrig klagar. Han gör sitt bästa istället.

I höstas kom ännu ett album, där Sven-Bertil och pianisten Peter Nordahl gräver vidare i Evert Taubes låtskatt. Och även i år ger de sig ut på en omfattande turné i Sverige. Sven-Bertil säger begrundande att det är möjligt att han kommit ännu närmare sin pappa genom att fortsätta tolka hans visor.

Det blir många resor mellan England och Sverige, men det är Sven-Bertil van vid. I Stockholm finns också tre vuxna barn och ljuvliga barnbarn, och naturligtvis sätter han stort värde på samvaron med dem alla. Hemma i England finns hans och Mikaelas gemensamma son, Felix, som snart fyller 25 år och studerar i Oxford.

Det framgår tydligt att Sven-Bertil tänker fortsätta arbeta så länge han kan. Han tycker inte det är särskilt konstigt. En tillvaro som pensionär lockar inte, han vill fortsätta utvecklas i det yrke han älskar så högt.

Så ställer jag den givna frågan till honom: Säg mig, hur känns det att vara charmör?

– Det vet jag inget om, svarar han blygsamt på sitt gentlemannamanér.

Men Mikaela ler, och för smidigt in ämnet på att hennes Sven-Bertil alltid är uppriktigt varm och kärleksfull och har en lugnande inverkan på alla. Hon säger att det behagar honom att hålla upp dörrar och jag tänker på hur naturligt han visade vägen till bordet med en lätt hand i ryggen, trots att han använder sig av vit käpp.

Utan brådska avslutar vi intervjun – att Sven- Bertil ska stå på Dramatens scen om några timmar stressar honom inte alls. Både han och Mikaela tycker det är trevligt att Stockholm fått en nästan sydländsk karaktär, med ett pärlband av kaféer och restauranger längs vägen till teatern.

Däremot tar de sig nästan aldrig tid att slå sig ned på ett kafé – Sven-Bertil Taube och hans Mikaela är ständigt på språng.

Foto: TT