Vi träffar konstnären Georg Strömfelt: Det har hänt att pensel och duk har åkt ut genom fönstret

Hästar, hundar, jakt och natur omger konstnären Georg Strömfelt om dagarna. Addera släktgården Hylinge med dess historiska vingslag ända tillbaka till 1700-talet så förstår ni att det är en sann fröjd att få hälsa på i herr Strömfelts ateljé i Östergötland.

Georgs talang för att teckna märktes tidigt och han fick ofta beröm för sina alster, redan som liten pojke.

– Jag har så långt tillbaka som jag kan minnas varit duktig på att teckna och fick ofta beröm för det. Senare i livet började jag att experimentera mer med att måla med färg och även i olja. Att måla i olja ska ju vara förhållandevis svårt jämfört med andra färgtekniker men jag älskar det. Doften, känslan och den långsamma processen att jobba med färgerna.

Georg berättar att hans uppväxt i i en gammal, klassisk miljö absolut har präglat honom. Han har studerat konsthistoria i London och hans förkärlek till äldre saker och tekniker går inte att ta miste på. Att få till en tavla är inte det enklaste och Georg pratar länge och väl om processen han genomgår.

– När jag målar befinner jag mig allt mellan himmel och helvete. Det kan verkligen vara som att tiden står still och man bara är i nuet. Men det kan även vara ren frustration. Det har hänt att både pensel och duk har flugit ut genom fönstret. Det är alltid jobbigast att börja på en ny målning. Allt börjar med en vit duk. Först måste kompositionen på plats, den är som grunden till ett hus. Är den inte bra så är det väldigt svårt att få till en bra målning. Sedan lägger jag ett pussel med färg tills alla bitar faller på plats. Där handlar det om två illusioner; färg och djup. Att få till djupet, en tredimensionell illusion på en tvådimensionell yta är utmanande och därmed stimulerande.

– Jag tror att musik, matlagning och konst – egentligen allt skapande – handlar om att balansera sinnena mot varandra. Det är tonernas balans mot varandra, smakernas balans och i målandet hur färgerna påverkar varandra. I alla dessa konstarter så handlar det ofta om att spänna bågen för att det ska bli intressant.

Har du alltid tyckt om att uttrycka dig i färg och form?

– Ja, jag tror att nästan alla människor tycker om att uttrycka sig på någon typ av kreativt plan. En definition av en konstnär är nog att denne snarare har ett beroende av att göra det.

Georg är en oerhört rolig person att vara med. Och just hans lite svarta humor går också igen i skapandet.

– Jag tycker att humor är det bästa sättet att sända ett budskap. Det är kul att kunna föra in det på ett eller annat sätt i mina tavlor, helst med små detaljer. Jag har ju en förkärlek för äldre måleri. I 1600-talskonsten hittar man just konst med mycket symbolik. Att kunna kombinera symbolik med humor är väldigt roligt. Gärna dold, mörk humor som får en att tänka till.

Djuren och naturen du målar är helt fantastiska!

– Tack, vad roligt att höra. Jag har vuxit upp med djur och natur på gården och har spenderat många timmar i skogen. Jag tycker om att fånga en personlighet i djuret och att spegla uttryck. Jag vill att du som betraktare av tavlan ska fundera på vad som försiggår i tankarna på djuret.

Det måste vara svårt att skilja sig från en tavla man jobbat på länge?

– Det ska vara svårt att skilja sig ifrån dem, det tyder på att jag är nöjd med resultatet. Men det kan gå till överdrift. Jag har faktiskt en tavla jag har oerhört svårt att skilja mig från, den höjer jag priset på varje gång den är med på en utställning. Säljer jag den får jag väl bli glad för det, men det kommer att vara blandade känslor.

Georg bor på familjens herrgård med djur och historia runt knuten, något han älskar.

– Herrgården byggdes vid 1700-talets slut av min familj. Det är speciellt att dagligen vara omgiven av den historia som släkten Strömfelt byggt upp här under så lång tid. Det är en koppling och en ansvarskänsla som är svår att beskriva. Hästar har alltid funnits omkring mig, pappa var framgångsrik jockey och mamma födde upp varmblod. Jag kan verkligen fastna för individuella hästar som vi ser på tävlingar och studera hur de rör sig, deras former och linjer. Det finns inget annat djur som är så fascinerande att måla.

Georgs ateljé är hans högst egna utrymme, och den flödar av ljus.

– Det viktigaste är ljuset. Jag blir aldrig helt nöjd med den saken. Jag skulle vilja ha mer naturligt ljus. Ateljén består av två rum. Den yttre delen är där jag målar. Den är praktiskt inredd så att jag kan jobba som jag vill. Den inre delen har en oerhört behaglig färg på väggarna och ett helt annat ljus. Där kan jag slå mig ner i lugn och ro för att hämta och sålla idéer. Det är en plats som ger utrymme till den mentala processen.

När du inte målar, vad gör du då?

– Jag jobbar med gården, sköter den dagliga driften. Jag är inte lantbrukare men jag sköter gårdens bolag och ruljansen. På fritiden pysslar jag med våra hästar, jag har precis upptäckt en fascination för att hoppa så nu vill jag lära mig det och utveckla det. Det är min fru som fått in mig på detta, det är roligt att ha det gemensamt. Fridykning tycker jag också är fascinerande, att vara ett med naturen är en häftig känsla.

Familj: Fru, hund och två hästar.

Bor: På landet, söder om Norrköping på släkten Strömfelts herrgård Hylinge.

Favoritstad: Förutom Stockholm har Tokyo, London, Paris och Lissabon gjort starkt intryck.

Favoritkonstnär: Anders Zorn. Hans teknik var oslagbar. Sedan tycker jag också mycket om Lord Leighton, en 1800-talskonstnär.

Aktuell med: Änder och annat uti vår hage.

Se Georgs instagramkonto för info om målningar och utställningar:

georg_stromfelt_art

Foto: Hessman & Liljeton