Så lever Emma Frans med sin familj – maken Hans berättar om tuffa tiden

Emma Frans har lyfts fram som både folkbildare och avlivare av farliga myter. I dessa tider, när det sprids så mycket information om covid-19, har hon blivit en extra viktig röst i bruset.

Som doktor i medicinsk epidemiologi och forskare vid Karolinska institutet figurerar hon flitigt i både tv och press för att uttala sig om coronaviruset. Tittarna och läsarna har lärt sig hennes kombination av lättillgängligt tilltal och lakonisk humor – men vem är hon egentligen?

Emma Frans växte upp i ett akademikerhem i Uppsala. Hon har själv beskrivit sin uppväxt som något turbulent. Hennes mamma och pappa var båda psykologer, och skilde sig när Emma var barn.

I sitt Sommar i P1 berättade Emma om hur hennes familj brev vräkt när mamman hade svårt att betala hyra. Hemmet var fullt med kunskap och vetgirighet – men på pengafronten var tillgångarna inte lika väl tilltagna.

– Jag hade föredragit ett hem med tomma böcker och feta bankkonton. Det kändes orättvist och pinsamt att vår telefon var avstängd, samtidigt som en av mina klasskompisar hade pool i sin källare, sa hon i programmet.

Emma har nu en egen familj. Hon bor i Uppsala med maken Hans Ahlberg och barnen Klara och Valter. Hennes första förlossning var dramatisk, till och med otäck.

Klara fick födas med ett urakut snit, och i efterhand uppdagades det att hon hade fått en stroke.

– Hon har en lätt cp-skada. Det var extremt besvärligt och en förlossning som inte alls gick som den skulle. Jag var extremt skör, har Emma sagt i en intervju med Dagens nyheter.

– Hon är lite stel i ena fotleden, men går i vanlig skola, cyklar dit, hon kan simma, hon går på fotbollsträning, hon pratar helt normalt.

Emmas make Hans Ahlberg är också från Uppsala. Han har en svensk pappa och en kenyansk mamma – något han pratade om i en intervju med Sveriges Radio 2010. Då berättade Hans att han blivit utsatt för rasism under sin uppväxt.

– Jag har inga problem med min identitet. Jag vet vart mina föräldrar kommer ifrån. Men sen så har jag släkt i Sverige och släkt i Kenya och jag liknar ingen av dem. Jag har alltid tillhört en minoritet. Det är inget dåligt med det, men man har alltid varit udda, var man än varit, säger Hans.

– Det var jobbigare i yngre tonåren. Jag blev kallad det ena och det andra.

– Det kan vara svårt för andra att se. Mina upplevelser bagatelliserades.

LÄS OCKSÅ: Så lever Anders Tegnell med sin familj – hustruns kärleksfulla hälsning