Svensk Damtidnings otroliga läsarberättelser: "Jag slogs med Christina"

Mitt bästa kungliga minne är nog kronprinsessan Viktoria och prins Daniels bröllop, jag satt med två tv-apparater hela dagen för att kunna följa två tv-kanaler samtidigt. Jag hade bjudit in grannen och vi drack champagne och åt snittar . När det var lite ”paus” med kortege så dukade jag upp ett långbord framför tv:n i köket och bjöd svärmor, svärfar, dotter, barnbarn på mat, så vi åt middag samtidigt som vi såg bröllopsmiddagen på tv , bland annat prins Daniels fantastiska tal. (Jag ville inte missa något därav hade jag två tv-apparater). Ett par dagar senare åkte jag till Stockholm med mitt barnbarn för att titta på alla blommor som pyntade huvudstaden samt besökte Storkyrkan.

Någon gång i slutet av 80-talet var vi på väg hem från Öland, hamnade i bilkö. Bilen bredvid oss var en öppen sportbil innehållande kungen och drottningen. Kungen tog in situationen med bister min, även drottningen såg sur ut. Efter en stund lättade det och vi skildes åt!

Mitt bästa kungliga minne är från sommaren 2016 då jag var på bondauktion utanför Björkvik i Södermanland. Kungens hund ville så gärna fram till vår dalmatintik så kungen hade inget val, kungen fick snällt gå fram till oss. Vi hälsade på kungen och sen pratade vi om våra fyrfotade älsklingar. Kungen var trevlig, inte alls stel. Jag tror kungen litade på sin hunds människokännedom.

Mitt bästa/annorlunda kungliga minne var i Franska Skolan där både prinsessan Christina och jag gick. Vid ett tillfälle hade Fatima Ekman tagit med sig skor som hon skulle sälja, prinsessan och jag blev förtjusta i samma par skor och tyckte var och en på sitt håll att vi såg skorna först. Det blev naturligtvis först diskussion men sen började vi slåss, vilket inte var så vanligt, speciellt inte med en äkta prinsessa, ingen av oss vann för vi blev stoppade av en nunna som på den tiden var våra lärare i Franska Skolan.

Året 1960-61 var jag exchange trainee i USA genom Sverige-Amerika Stiftelsen. Prinsessorna Desiree och Birgitta skulle komma på besök till New York och vi blev alla inbjudna. Det krävdes hatt. Hade ingen men jag hade en finklänning med en tygros på skärpet. Tråcklade loss rosen, köpte 20 cm tyllflor och vips så hade jag en hatt. Jag neg vackert för sessorna. Digitalkameror var ju inte uppfunna då för att ta en selfie men minnet finns kvar.

Jag är bibliotekarie och jobbade under 90-talet på Stockholms Stadsbiblioteks filial i Gamla Stan med adress Tyska Stallplan – ett bibliotek med blå heltäckningsmatta, gammal kakelugn och vita Leksandsstolar och en mysig pinnsoffa! En dag fick jag en förfrågan på telefon “tog biblioteket emot skolklasser och kunde man informera en högstadieklass i bibliotekskunskap och hur kortkatalogen fungerade?” Visst vi tog emot förskolor eller dagis som man då sade och lågstadieklasser nästan dagligen för sagostunder och bokprat! Men detta är ett mycket litet bibliotek – kanske Medborgarplatsens bibliotek är mer lämpligt? Utmärkt fick jag till svar – läget är perfekt! Kan vi komma imorgon? Det handlar om kronprinsessans klass – vi vill ha så lite offentlighet som möjligt!!! Kronprinsessan Viktoria och hennes klass kom dagen därpå åtföljda av två Säpo-vakter i bruna läderjackor av lumbermodell! Klassen sökte sina favoritböcker i kortkatalogen och utrustades med lånekort – alla utom Viktoria!

Det var hösten 1958 och jag gjorde min värnplikt på I 1, Svea Livgarde, som ofta var ett anlitat regemente att tjänstgöra som högvakt vid Kungliga Slottet och Drottningholm. Vid det aktuella tillfället var jag kommenderad som vakt i Västra Valvet på slottet. Normalt sett var det ett ganska enahanda uppdrag särskilt på nätterna, då man nästan önskade att det skulle hända någon incident.

När jag nu stod där, jag minns att det var någon gång på eftermiddagen, så blev det plötsligt liv och rörelse. Folk av olika dignitet kom fram till mig och sade att kungen, Gustav VI Adolf, skulle passera där jag stod och att jag skulle skyldra gevär. Allt verkade vara upphetsat och det fanns en spänning i luften, när jag hörde taktfasta steg som närmade sig. Jag förstod att det var kungen, men jag undrade om han skulle se mig, för min placering var något undanskymd.

Jag tänkte att här står jag och skyldrar gevär utan att kungen kommer att se mig. Jag hade på mig marschkängor på fötterna och dessa var försedda med ordentliga klackjärn. När så kungen var mitt framför mig, utan att se mig förstås, han gick med nedåtböjt huvud, slog jag ihop klackarna allt vad jag kunde. Det uppstod ett kraftigt eko i valvet. Kungen stannade till, höjde huvudet, såg på mig och gjorde honnör. Därefter försvann han ut ur valvet. Ingen annan närvarande kommenterade detta, jag var rädd att jag varit för djärv, men jag var verkligen nöjd med resultatet, och dessutom fick jag ett minne för livet.

Konungens förlovning med Silvia den 13 mars 1976! Jag var på ett fartyg i Qurasau, Nederländska Antillerna, och telegrafisten meddelade nyheten! Det var stor jubel ombord och kaptenen bjöd på champagne! Ett stark minne! Länge leve Kungaparet!

Vi har varit i Stockholm och följt alla kungabarnens bröllop på plats och vet vad svårt det är att veta var den bästa platsen är, för att få se dem på så nära håll som möjligt. Under Madeleine och Chris bröllop stod vi ute på Slottsbacken i över tre timmar och väntade i gassande sol och gissa om vi stod rätt denna gång. Efter vigseln slogs dörrarna upp, bara ett fåtal meter ifrån oss, och vi fick första parkett till bröllopskyssen. Magiskt!!

Min man och jag var på väg till en bekant som bor i Sjugare utanför Leksand. Fick reda på att kungaparet skulle komma till Leksands folkhögskola. Vi såg när de kom med bussen och drottningen vinkade till oss. Sedan anlände de till Sjugare by och Sångsgården. Vi stod uppradade vid vägen, när de kom gående. De såg glada ut, drottningen bar en röd dräkt och hälsade glatt på flera som stod vid vägen. Ungdomar stod vid vägen och spelade olika instrument, men kungen frågade om dom inte skulle sjunga för kungen och drottningen. Ett oförglömligt möte.

Mitt bästa kungliga minne: Den förtjusande prinsessan Christina när hon invigde Prins Eugene-utställningen i Örberga på Östgötaslätten, året var 1992. Sommarmolnen, Vättern och växtligheten precis där prins Eugen fick målarinspiration. Strålande fin invigning och glädjespridande av prinsessan, konsten och stunden gjorde att jag fotograferade och sparade en del tidningsartiklar om detta i en pärm som jag nu tittade i, sänder med ett foto.

1948 då jag var nio år var jag i Stockholm hos min moster Caisa på sommaren. Jag bodde i Flen tolv mil därifrån och det var alltid en upplevelse att få ta tåget till moster Caisa. Den 16 juni fyllde kung Gustav den femte 90 år och då åkte han kortege genom huvudstaden. Där nära Kungsträdgården stod en liten flicka från Flen och tittade på den väldigt gamla kungen, hårt hållande i min mosters hand. Både spännande och skrämmande var det. Tänk att man var med då!

Foto: Privat och Stella Pictures