Det är ju ingen som har tvingat mig att sluta, oavsett vad tidningarna skriver, utan jag fick välja själv.
Först tänkte jag, nej men aldrig i livet, det är klart att jag ska jobba på tills jag är klar med det här.
Och så gick det några dagar och sen så tänkte jag så här,
hmm, tänk att inte jobba efter årsskiftet.
Och så fick jag en sån lättnad i min kropp, en sån fysisk reaktion.
Kroppen blev så himla glad va?
Det var kullerbytter inombords och så.
Och så kände jag efter, och jag är inte bra på att känna efter, men jag gjorde det då.
Och då kände jag, tror jag, den här tröttheten som har kommit sig de här två senaste åren,
att det fanns en djup trötthet inombords.
Och då bestämde jag mig för, nej men okej, jag tar hänsyn till mig själv då nu.
Och så tog jag det beslutet.
Hur känns det?
Bra!
Tack!