Det var ju väldigt, väldigt...
Vi hade en skadad Peter Pan dessutom, som är inhoppare för den andra skånen.
Han haltade, så det blev lite mer...
Så är det då, sista föreställningarna.
Vår Peter Pan-ärsättare halkar och vrickar till foten.
Han får bandage och kan knappt gå på foten.
Och sen så Clara Henry, som spelar min dotter, hon rasade nerför trappan.
Och det var inte meningen. Publiken bara...
Jag stod ju precis bredvid henne när hon föll.
Det var väl lite mitt eller Peter Pan-ärsättans fel att hon föll.
Vi ska flytta in ett bord så hon ska kunna kliva på det.
Men det är ingen som har sagt det till oss.
Ja, så det var ju nära att jag fackade upp sista showen. Det hade varit tråkigt.
Man bara häpnade.
Pernilla frågade mig om jag ville se flera föreställningar så gick det bra.
Nej, tack, sa jag.
Det räcker med en gång. Nej, tack.