Herman Lindqvist: Pampiga ceremonin på slottet – som ingen pratar om
– Det är synd att allmänheten aldrig får se den galanta pompan.
Den svenska monarkin har mycket få pampiga ceremonier kvar. Men ungefär en gång i månaden brukar dock utländska sändebud tas emot på slottet i så kallad högtidlig audiens, en ståtlig ceremonin som är ganska unik för Sverige.
Alla nya ambassadören hämtas nämligen i Karl XV:s skinande kupé dragen av fyrspann. Sändebudet ska överlämna sitt kreditivbrev, först då det skett får han verka som ambassadör i Sverige och protokollet som följs är nästan 500 år, skapat av Johan III.
Ambassadören ska vara klädd i sitt lands högtidsdräkt, det kan vara en färggrann sari eller en skinande vit fotsid arabisk dräkt. Kungen bär amiralsuniform med serafimerordens blåa band utom då han fått en hög dekoration från ambassadörens land. Då har han den på bröstet för att hedra ambassadören och hans land. På borggården mullrar pukorna och en trumpetare blåser ambassadörsfanfar. Livgardet är uppställt i björnskinnsmössor.
Ambassadören eskorteras av en kabinettskammarherre uppför östra trappan och förs till Lovisa Ulrikas audiensrum där kungen möter upp och de fotograferas framför Lovisa Ulrikas tronstol. Därefter går de in i det så kallade Östra åttkantiga rummet inrett i rokokostil. Dörrarna stängs. Kung och ambassadör samtalar ensamma i 20 minuter. Under tidigare mer dramatiska tider kunde ambassadören och kungen förhandla om krig, fred och stora politiska drag. Numera blir det mest artigt småprat.
Den vittbereste kungen har troligtvis varit i ambassadörens land så han kanske berättar något om sina minnen därifrån. Därefter leds ambassadören av högtidsklädda medaljprydda allvarliga herrar genom slottet varpå han körs till sin ambassad i bil. På vägen ut spelar livgardets musikkår ”Lagom marsch för Svea Lifgarde” komponerad av prins Gustaf 1847. Livgardet står i stram givakt hela vägen. Det är inte fullt lika högtidligt vid avskedsaudiensen. Då är herrarna klädda i jackett.
Dessa möten var betydlig livligare förr i världen, i synnerhet under 1600-talet, då dryckesvanorna var våldsamma även på slottet. Kung och ambassadör utbringade skål på skål, som alla måste tömmas till botten. Det finns många berättelser om ambassadörer som fick bäras ut då audiensen var slut. Konungen kunde vackla i säng några meter därifrån. Det är synd att allmänheten aldrig får se den galanta pompan. Numera sker denna historiska ceremoni som bakom slutna dörrar. Svenska media intresserar sig inte ett skvatt, men jag tror det finns många TV-tittare och tidningsläsare som skulle tycka det var intressant att få se och läsa.
Foto: Kungliga Hovstaterna, TT
