Hemligheterna bakom Sara Danius oförglömliga Nobelklänningar

Sara Danius hade ett modemod likt ingen annan. Hennes Nobelklänningar, skapade av couturemästaren Pär Engsheden, har blivit historiska. Nu ställs de ut på Nationalmuseum.

Det är den 12 april 2018. Sara Danius lämnar Börshuset i Stockholm. Hon är inte längre Svenska Akademiens ständige sekreterare. På sig har hon en vit knytblus, plagget som, de senaste åren, blivit så synonymt med just henne.

Journalisten Camilla Wagner, vd för Klara K, följer rapporteringen. Som en kom­mentar till händelseförloppet twittrar hon hur hon planerar att, fredagen den 13 april, hylla Sara Danius genom att bära knytblus.

– Det började med att jag skrev på Facebook att jag ville sätta mig utanför Börshuset och hungerstrejka. En väninna svarade att hon ville följa med och att hon tänkte ta på sig knytblus. Då kände jag i hela kroppen att det var den bästa hyllningen vi kunde göra. Sara Danius är ju en stil­ikon och hennes knytblusar legendariska. Att ha en knytblus eller vira en scarf runt halsen kan alla göra. Det blir en tyst men kraftfull demonstration, har Camilla Wagner berättat för ELLE.

Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius lämnar Akademien, uppger hon själv för journalisterna utanför Börshuset i Gamla stan efter Svenska Akademiens sammanträde på torsdagen. Här promenerar hon i väg med Akademiledamoten Sara Stridsberg.

Dagarna efter att Sara Danius lämnat sin post som ständig sekreterare exploderade hashtagen #knytblus i sociala medier. Kvinnor, män, barn – ja, till och med hundar – poserade i knytblusar.

Peter Englund, som redan ­tidigare tagit timeout från Svenska Akademiens arbete, var en av alla de som lade upp bild av sig själv i svartvit knytblus med kommentaren: ”Den var lite trång, med den gick på!”

Människor bar knytblusen för att visa sitt stöd för Sara Danius, för att markera sitt missnöje att en kvinna tvingades avgå, till följd av en mans övergrepp och andra mäns (och kvinnors) tystnad. In Nobel Scandal, a Man Is Accused of Sexual Misconduct. A Woman Takes the Fall, skrev The New York Times.

Sara Danius eget intresse för knytblusen, som plagg, började, enligt henne själv, som ”en kul grej”.

– Jag hittade en knytblus hos Anna Holtblad och kände att det skulle vara roligt att skoja till det lite och klä mig i knytblus, pennkjol och högklackat. Lite grann à la Margaret Thatcher – fast på kul. Alla andra hade jeans och t-shirt. Studenterna tyckte att det var roligt och jag fortsatte sedan att köpa en ny knytblus varje säsong, har ­Sara berättat för ELLE.

Danius skojiga markering med knytblusen var ett exempel på hennes snille – och hennes smak. Och det var definitivt inte sista gången hon lekte med kläder på det här sättet, det var inte sista gången hon använde kläder för att markera något.

Sara Danius i en av sina många knytblusar. Året är 2012 och hon är nyinvald i Svenska Akademien.

I Klas Östergrens senaste bok, Renegater, som bland ­annat tar upp krisen i Svenska Akademien, återges en scen där Sara Danius anländer till ett möte med Akademien utklädd till städerska, som en slags kommentar, eller kanske markering, till att det, så att säga, blivit hennes uppgift att ”städa upp” i skiten bland sina kollegor och föregångare.

För Sara Danius var det tydligt att kläder och mode var en slags lek. Och samtidigt också på fullt allvar. ”Kläder är inte en lättsinnig sak. Det är blodigt allvar”, har hon själv skrivit.

Barbro Hedvall, journalist, samhällsdebattör och medförfattare till boken Stil och politik – om politiskt klädmode har ­talat med svenska ELLE om Sara Danius stil – och modeintresse.

– Det intressanta, och anmärkningsvärda, med Sara Danius är ju att hon hör till den intellektuella världen, den akademiska världen, där det yttre ofta har ett negativt värde. Det har varit, och är, negativt att tänka på sitt yttre, att lägga stor vikt vid kläder och stil. Det har ju gått ett tag sedan jag var student och tog examen men om det har hänt något med den akademiska världen, rent stilmässigt, ­sedan dess så har det snarast varit åt det sämre. Den aka­demiska världen i dag är sjavigare än någonsin!, berättade Barbro och fortsatte:

– Och vilket intryck ger då det? Själva kanske de tänker att ”jag är en så viktig tänkare och det ska synas också i mitt yttre, alltså är jag lumpigt och tråkigt klädd”. Här har Sara Danius givit ett nytt innehåll åt den intellektuella världen. Hon har visat att man kan ­vara en framstående, intellektuell person, och dessutom ­intressera sig för formgivning och kläder och vad kläder faktiskt betyder. Det är så roligt.

Något som gjorde Sara ­Danius känd i klädväg, förutom hennes knytblusar, är de vackra klänningar hon bar, ­både vid Akademiens högtidssammankomst och vid Nobel. Klänningarna var, är, något helt annat än det vi är vana vid att se i dessa sammanhang.

Sara Danius tar plats i Svenska Akademien under den traditionella högtidssammankomsten i Börshuset i Stockholm på fredagen.

Sara Danius satt på stol nr 7 i Svenska Akademien, där även bland andra Selma Lagerlöf suttit – den första kvinnan att bli invald, 1914. Inför sin högtidliga inträdesceremoni lät hon sy upp en klänning. När det många år senare var Sara Danius tur att ha en inträdesceremoni följde hon Lagerlöfs exempel. Också hon sydde upp en klänning. Och inte hos vem som helst.

Valet föll på Pär Engsheden, mannen som bland annat skapade kronprinsessan Victorias brudklänning 2010.

Resultatet blev en fotsid, oerhört elegant, svart sammetsklänning. Modellen är slank med åtsmitande midja, ärmar med knappar, båtringning och en svepande mantel.

– Tanken med manteln var att den skulle referera till en munkkåpa, som en symbol för lärdom, och samtidigt vara ett slags skydd. En vägg som jag har med mig vart jag än går, har Sara Danius berättat.

Klänningen var helt magnifik. Och helt unik. Den var ­något nytt, något annat.

– När inbjudan säger högtidsdräkt säger marknaden gärna mintgrön sidenblåsa.

Ja, det är Sara Danius ord. Ett krasst konstaterande. Orden är uttalade i en ELLE-intervju som har ett par år på nacken. Och visst var det så. Visst är det så. Fortfarande. Danius säger något som stämmer. Det finns gott om mintgröna ­sidenblåsor. Plagg som, ­inte sällan, är gjorda för att bäras vid ­sidan av en mans frack. Gjorda för att signalera att ”här kommer ett smycke, ett smycke till en man”.

Denna klänning, som Sara Danius bar på Nobelfesten 2017, är skapad av Pär Engsheden. Plagget är en hommage till en av 1900-talets stora intellektuella, Virginia Woolf, författaren till exempelvis A Room of One’s Own (1929).

Vi fick aldrig se Sara Danius i någon mintgrön sidenblåsa. Som Svenska Akademiens ständige sekreterare stod modeskaparna, givetvis, i kö till att klä henne vid Nobelfesten. Hon kunde fått vem hon ville. Hennes val föll, som sagt, på Pär Engsheden. Till Sara skapade Pär modehistoria. Och han skapade en ”Nobelpersona”, som han själv uttrycker det. Sara Danius tre första Nobelklänningar hade alla litterär inspiration. Den första, svart och röd, byggde på Marcel Proust, den andra, grön, på Honoré de Balzac och den tredje, vit med svarta blommor, på Virginia Woolf. Den fjärde klänningen, den som blev ­Sara Danius sista, var dock något helt annat …

Denna klänning bar Sara Danius vid Nobelfestligheterna 2016. Design: Pär Engsheden. Klänningen är i siden, zibeline, med tryckt mönster och inspirationen kommer från Honoré de Balzac.

Iförd knallrosa och orange sidentaft, 25 meter närmare bestämt, med en lång cape, gjorde Sara Danius entré på Nobelfesten 2018. ”Superhjälte”, kommenterade någon. ”Ett finger mot de män i Akademien som tvingat bort henne”, sa en annan. ”En färgbomb som slår knockout på alla svartvita pingviner i salen”, konstaterade konstkritikern Dennis Dahlqvist i SVT. In a world full of lagom – be Sara Danius.

Vad Sara utstrålade eller ej ligger i betraktarens öga. Men ja, hennes klädsel var så långt ifrån en mintgrön sidenblåsa man bara kan komma.

I Skavlan har hon berättat om sin allra första Nobelklänning, den rödsvarta, från 2015.

– Det är Pär Engsheden, mästerskräddaren, som har ­ritat den här klänningen, skapat den verkligen. Många tankar: en tanke är att jag ska inte vara ett smycke på en mans arm, utan jag ska komma i egen hög person. Det ska vara en påklädd klänning, men de kvinnliga formerna (Danius visar med händerna formen av den klassiska kvinnokroppen) skulle framhävas. Så det är ett väldigt snävt liv, halsen går ju upp hit (visar högt under hakan) och ärmarna går ju hit ned (visar ned över handen förbi handleden) och så ett släp – så det kan ju inte bli mer påklätt. Men sen fanns det också, det finns också referenser i klänningen till en fantastisk klänning som en dam i Marcel Proust stora ­roman På spaning efter den tid som flytt bär och det finns tydliga referenser till den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien.

Camilla Thulin, designer och Saras vän, har sammanfattat Danius Nobelval bra.

Sara Danius Nobelklänning från 2015. ”Inspirationen för klänningen är en karaktär i Marcel Prousts romansvit, La Duchesse Guermantes, men det finns också viktiga paralleller till den klänning Selma Lagerlöf bar när hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909”, har Pär Engsheden berättat.

– Sara är ingen mellan­mjölk. Om du studerar hur ­Sara ser ut är hon på topp, hon är ingen mellanperson och hon skulle aldrig komma i något som var mellan.

Litteraturvetaren Sara Danius var expert på den franske författaren Marcel Prousts liv och verk. Också Pär Engsheden räknar Proust till sina ­favoriter, skriver Marie Ledendal och Philip Warkander i boken Danius och modet. I sitt intresse, och sin känsla för, snille och smak förenades Pär och Sara i ett samarbete som pågick fram till Saras död.

Denna klänning blev Saras allra mest kända. ”Vi var några som skrek rakt ut när Sara Danius gjorde entré i sin enorma knytbluscape under Nobelprisutdelningen på Konserthusets scen. Drottninglikt skred hon in i sin fantastiska kreation i cerise och brandgult och den bylsigaste taft som gick att tillgå. Och plats för två småväxta Nobelpristagare i litteratur under capen. En påfågel bland pingviner”, skrev Expressen kulturs Gunilla Brodrej.

I januari 2019 utsågs Sara Danius till Sveriges bäst klädda kvinna av tidningen ELLE.

”Modig som få. En oöverträffad virtuos när det gäller att kommunicera med garderoben. En stillegend utan like. De storslagna galakreationernas och knytblusens okrönta drottning”, löd motiveringen

Från scenen tackade Sara Danius speciellt Pär Engsheden och sömmerskan Maggie Webrink för ett frukt­bart samarbete.

Galan ägde rum bara månader innan Sara Danius gick bort, i sviterna av sin bröstcancer. När man vet detta är Saras svar på frågan om varifrån hennes modemod kommer både vackert – och inspirerande.

– Livet är kort, ta ut sväng­arna! Sverige är modemässigt ett lite försiktigt land, det vill jag gärna ändra på.

Mer Nobel hos Svensk Damtidning:

Drottningens hemska upplevelse på Nobel – dramatiken bakom kulisserna

Historierna bakom Nobelklänningarna vi aldrig glömmer

Foto: TT