Clara Kristiansen: Kronprinsessan Victoria måste erkänna att hon är självupptagen

Den 14e juli är det kronprinsessan Victorias födelsedag. Allas vår Victoria, älskad av hela svenska folket. Hon är ljuvlig på alla sätt och vis men en av hennes mest framträdande egenskaper måste ändå vara hennes ödmjukhet. Med sin väna blick är hon det otroligt välskulpterade ansiktet utåt för ”inte ska väl jag”.

Eller? Är det bara spel för gallerierna?

Sprickorna i den anspråkslösa fasaden är aldrig så märkbara som när det kommer till hennes bemärkelsedag. Enligt beslut från Riksorganisationen för Självupptagna Tjejer firar hon inte bara en födelsedag utan en födelsevecka. Födelseveckan har getts namnet Victoriadagarna och har givetvis en egen hemsida. Jag kommer inte säga rakt ut att kronprinsessan är egenkär men att behöva ett kalendarium för sitt firande skriker inte försynt.

Dagarna är traditionsenligt fullspäckade av aktiviteter som Victoriavandringen, Victoriagolfen och Victorialoppet. Sedan förra året åker hon också kunglig kortege genom Öland. Det är den påkostade varianten av att till sitt kalas anordna ett quiz med frågor som bara handlar om en själv. Med den lilla skillnaden att någon enda människa någonsin faktiskt intresserat sig av vad Victoria hade för smeknamn i gymnasiet.

Alla som känner mig kanske nu tänker att jag kastar sten i glashus. Jag har nämligen gått i bräschen för rätten att fira en födelsemånad. Men poängen är att inte att Victoria ska sluta med sitt beteende. Poängen är att hon måste äga det och sluta leka blygsam. Hon måste erkänna att hon är en precis lika god kålsupare som oss andra. Det är dags för henne att kliva ner från sin höga häst. (Märk väl att jag inte ber henne stiga ner från sin tron, ty jag vill inte bli anklagad för högförräderi.)

Många kungligheter kallas folkliga trots att de är raka motsatsen. Jag kan till exempel inte alls känna igen mig i prinsessan Dianas osjälviska välgörenhet eftersom jag har ljugit om att jag har dålig täckning varje gång UNICEF ringt. Vad jag däremot kan känna igen mig i är kung Charles desperata ovilja att släppa taget om kronan trots att hans nackmuskler förmultnat till den grad att de knappt kan bära upp den längre.

Att till varje pris vilja stå i centrum är mänskligt. Om något gör detta firande Victoria än mer relaterbar. Att vara en kvinna av folket är inte att låtsas bli glad över fula blombuketter man fått av pöbelns barn. Att vara en kvinna av folket är att göra exakt det alla kvinnor hade gjort om de hade möjlighet. Nämligen att tvinga Mando Diao sjunga Strövtåg i hembygden till ens ära.

Att Victoria slår på stora trumman när hon fyller år är kanske hennes allra mest älskvärda kvalité. Det betyder att hon bara är en helt vanlig tjej.

Men två saker skiljer trots allt henne från oss vanliga dödliga:
Hennes budget. Och att ingen annan tjej frivilligt skulle bjuda in Chris O’ Neill.

Foto: TT