Därför vägrar kungen abdikera – okända orsaken som kan förändra allt: "Dominoeffekt"

Kung Carl XVI Gustaf har suttit på tronen i över 50 år. Det är en exceptionellt lång tid – kungen är den monark i Sveriges historia som har regerat längst. Bland världens nuvarande regenterS placerar han sig också i toppskiktet. Den levande monark som suttit längst på tronen är dock Hassanal Bolkiah, sultanen av Brunei, som har regerat sedan 1967. Efter drottning Elizabeth II:s död 2022 och drottning Margrethe II:s abdikation i januari 2024 är den svenske kungen nu den längst regerande monarken i Europa.

Och fler år lär det bli.

Därför fick Carl Philip inte bli kung

Efter reklamen: Därför fick Carl Philip inte bli kung

I samband med kungens 75-årsdag i april 2021 sa hovveteranen Elisabeth Tarras-Wahlberg, som arbetade nära kungafamiljen i över tre decennier, i en intervju med TT att hon inte tror att han kommer att lämna över tronen frivilligt.

– Jag tror aldrig att han kommer att abdikera. Det ligger inte i den svenska monarkiska traditionen. Inte minst under pandemiåret har det dessutom framkommit hur bra det är att vara några stycken som delar på ansvaret och uppdragen, förklarade hon för nyhetsbyrån.

Ändå har det spekulerats i flera år om att kungen ska kliva åt sidan till förmån för kronprinsessan Victoria.

Inte minst då vi sett flera abdikeringar i Europa på senare tid.

Tradition att abdikera i Belgien och Nederländerna

År 2013 abdikerade både drottning Beatrix av Nederländerna och kung Albert av Belgien. Beatrix hade varit drottning i 33 år när hon meddelade att hon ämnade att lämna över tronen till sin son Willem-Alexander – den 30 april 2013 blev han också ny kung.

Albert av Belgien hade varit kung i 20 år när han offentliggjorde att han tänkte lämna tronen. Den officiella anledningen var hans hälsa men samtidigt utspelades otrohetsskandalen som slutade med att Belgien fick en ny prinsessa, Delphine, och den belgiska pressen spekulerade i att det också var en av orsakerna. Oavsett vilket blev sonen Philippe ny kung den 21 juli 2013.

Året därpå valde kung Juan Carlos av Spanien att abdikera efter 38 år till förmån för sin son Felipe.

I både Belgien och Nederländerna har abdikeringar skett även tidigare under 1900-talet. Det gör det lättare och mer naturligt för en kunglighet att välja den vägen.

– I Nederländerna och Belgien har regenter abdikerat frivilligt, då öppnades den möjligheten som sedan blev tradition hos dem, förklarar hovexperten och författaren Herman Lindqvist.

"Sitter kvar så länge huvudet är kvar"

Men precis som Elisabeth Tarras-Wahlberg säger finns det inte alls någon sådan tradition i Sverige och just därför kan kronprinsessan Victoria inte räkna med att kungen ska välja att abdikera.

– Sverige har bara haft två frivilliga abdikationer på tusen år, berättar Herman Lindqvist.

– Drottning Kristina, som avgick av privata skäl 1654, och Ulrika Eleonora den yngre, som också var regent men som avgick 1720 för att hennes man Fredrik I skulle kunna bli kung.

I Sverige lämnar man alltså inte tronen i första taget.

– Vår tradition är att man sitter kvar så länge huvudet är någorlunda kvar. Oscar I drog sig tillbaka något år innan han dog varpå hans son Karl XV i praktiken var regent, han var ett slags kungavikarie. Men Oscar abdikerade inte fast han var mentalt ganska frånvarande, berättar Herman Lindqvist.

Rent formellt finns det dock inte något som hindrar kungen att abdikera och lämna över tronen till Victoria.

– Det finns inga lagar om detta, bara tradition. Det är helt upp till kungen att abdikera, om han vill. Det är helt upp till varje land för sig självt, säger Herman Lindqvist.

Drottning Margrethes abdikation har påverkat

Dock har mycket förändrats de senaste åren. Drottning Margrethe II av Danmark meddelade sin abdikation i sitt nyårstal den 31 december 2023.

Hon förklarade att hon skulle lämna över tronen till sin son, kronprins Frederik, den 14 januari 2024 – exakt 52 år efter att hon själv tillträdde som regent.

Den 14 januari 2024 undertecknade drottningen formellt sin abdikation vid ett möte med Danmarks statsråd på Christiansborgs slott och kronprins Frederik blev då kung Frederik X tillsammans med drottning Mary som Danmarks nya kungapar.

Detta hände såklart i praktiken precis som hovexperten Roger Lundgren beskrivit tidigare, vilket kan skapa en dominoeffekt i de andra kungahusen:

– Skulle vår kung abdikera så skulle det lägga enorm press på den danska drottningen och norske kungen att göra detsamma. En av dem kan inte göra det utan att skapa dominoeffekter och intensiva diskussioner. Dessutom vet jag att kungen har klättrat på väggarna de senaste åren – han vill jobba och vara aktiv, samtidigt som han självklart också ser kraften i Victoria, sa Roger Lundgren till TT i samband med kungens 75-årsdag, 2021.

Drottning Margrethes abdikation har lyft frågan både gällande den svenska och norska monarkin, även om det ännu inte finns några signaler om motsvarande beslut i varken Sverige eller Norge.

När kungen själv medverkade i podcasten "Värvet" frågade programledaren Kristoffer Triumf om kronprinsessan Victoria är redo för jobbet som drottning.

Kungen svarade då med en motfråga:

– Kronprinsessan Victoria? Ja... när blir man redo för ett jobb? Ja, jobb och jobb, varje ny uppgift kräver nya tag så att säga, även om man har förberett det.

Därför abdikerar inte kungen

Kung Carl Gustaf har konsekvent följt den nordiska traditionen att vara regent livet ut, en sed som har varit djupt rotad i Sverige, Danmark och Norge. Det har inte funnits någon formell lag som kräver att en monark abdikerar, det har istället varit en fråga om personlig vilja och tradition. I Sverige har detta synsätt länge varit förankrat i monarkins kultur och historia.

Drottning Margrethe av Danmark bröt denna tradition när hon meddelade sin abdikation och överlämnade tronen till kronprins Frederik i januari 2024.

Det återstår att se om kung Carl Gustaf, som har uttryckt en stark vilja att fortsätta sitt arbete kommer att följa Margrethes exempel eller hålla fast vid den tradition som hans förfäder följt.

Drottning Margrethes beslut har i alla fall öppnat upp för en ny diskussion om monarkins framtid i Norden och visar att även de mest etablerade traditionerna kan förändras.