Debut för prins Oscar – här får han alla att häpna!

Men kolla in de nya bilderna på prins Oscar:

Sveriges ovanligaste åttaåring.

Han är ju inte bara prins av Sverige – han har även framtidsjobbet klart som drottning Estelles blivande sidekick. Och här fick vi se att han faktiskt har börjat arbeta så smått, redan nu.

För vem kom kom helt oväntat gående vid kronprinsessan Victorias sida när hon anlände till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm – om inte Oscar den gullige, klädd i vit linneskjorta och snygga chinos. Hans första offentliga solouppdrag på tu man hand med mamma.

Och det var faktiskt en delvis ”ny” och avslappnad Oscar som vi fick se: En cool kille som inte duckade med blicken utan kollade rätt in i fotografens kamera. Och som verkade trivas fint i det kungliga strålkastarljuset.

Fast det var förstås hans mamma som var själva huvudnumret, Victoria var på plats för att inviga museets nya basutställning Värld av vatten. Men två flugor i en smäll! Och så fick även prins Oscar göra denna djupdykning i vattnets värld.

Innan han åkte hem och blev en vanlig förstagluttare igen så fick han både veta vem som bor var i haven, och vem som äter vad. Och vad som egentligen döljer sig i djupet, långt ner i det dunkla blå. Men också hur lång tid det egentligen tar för soporna som flyter runt att brytas ner.

Dessutom fick Oscar – och alla vi andra – höra kronprinsessan Victorias berätta om den sanna historien om sitt barndoms (rätt ovanliga) husdjur: Snigeln Johanna. En story där Naturhistoriska riksmuseet har en av huvudrollerna!

Men nu ger vi ordet till Victoria. Missa inte detta:

– När jag var barn hade jag en snigel, eller kanske rättare sagt en liten snäcka, som jag döpte till Johanna. Jag hittade Johanna en sommar på Öland och envisades med att ta henne hem till Stockholm.

– Det gick bra till en början. Men så blev det kallt. Och jag insåg att Johanna kanske inte skulle överleva vintern. Hur övervintrar en snäcka? Så jag frågade mamma och pappa vad jag skulle göra. De visste inte, men tog kontakt med Naturhistoriska riksmuseet. Svaret lät inte vänta på sig. Vi var hjärtligt välkomna för att få veta mer.

– Jag packade omsorgsfullt ner Johanna i sitt lilla – väldigt lilla! – terrarium. Och så gav vi oss i väg. Experter i vita rockar mötte oss på den pampiga trappan upp till museet. Jag fick chans att ställa alla frågor jag kunde komma på om övervintring. Ni kan förstå hur glad jag blev framåt våren när Johanna fortfarande var vid liv.

– Jag är än i dag tacksam över att Naturhistoriska tog min oro på allvar! Och för att personalen så pedagogiskt förklarade för mig vad som krävdes för att Johanna skulle överleva.

Foto: Claudio Bresciani/TT.