Det här händer när kung Harald lämnar över tronen till Haakon – frågetecknet kring Mette-Marit
Det kungliga mausoleet, den högtidliga eden och den tusenåriga välsignelsen. Kung Harald av Norge är 84 år och har en vacklande hälsa. Detta är norska kungahusets plan för tronskiftet.
Året var 1905, Norge hade lämnat unionen med Sverige och beslutat att åter instifta ett eget kungarike. Nu behövde man en kung – en väldigt speciell roll som de allra flesta föds in i. Man vände sig då till grannlandet Danmark och erbjöd jobbet till prins Carl. Han var kronprinsens yngre bror och gift med den brittiska prinsessan Maud. Bägge var med andra ord vana vid ett liv nära tronen och kom dessutom från ett land med väldigt likartad kultur.
Prins Carl antog namnet kung Haakon VII för att anknyta till de tidigare norska kungarna – den senaste kungen Norge hade haft hette nämligen Haakon VI och dog 1380. Sonen Alexander, två år gammal vid faderns trontillträde, fick det nya, norskklingande namnet Olav.
Och även om man idag kanske kan fundera över det vettiga i att så sent som 1905 välja en ny kung, så blev beslutet lyckat. Samtliga tre kungar som suttit på den norska tronen sedan dess; Haakon VII, Olav V och Harald V, har varit mycket populära och omtyckta. Alla har också haft hälsan upp i hög ålder och suttit kvar som kung intill sin död – när kung Olav gick bort 1991 var han 87 år och världens äldsta regerande monark.
Kung Harald är idag 84 år gammal och har drabbats av en hel del hälsoproblem på sistone. Men han har klargjort att abdikering inte är aktuellt; ”kung är man på livstid”. Skulle han inte klara av att fullgöra sitt uppdrag som statschef får kronprins Haakon kliva in som vikarie – eller kronprinsregent som man kallar det.
Kung Haralds död kommer officiellt att kungöras av sonen Haakon i nära anslutning till dödsfallet. Den nye kungen kommer även att vid en högtidlig ceremoni i Stortinget avlägga en ed, där han lovar att regera Norge enligt dess konstitution, samt meddela sitt valspråk. De närmaste dagarna efter dödsfallet ges det norska folket möjlighet att framföra sina kondoleanser, och med all säkerhet fylls Slottsplassen framför kungliga slottet i Oslo av blommor, hälsningar och tända ljus.
Begravningen kommer att äga rum i Oslo domkyrka och lär följas av många människor, innan kungen förs till sin sista vila. Kung Haralds föräldrar och farföräldrar vilar i Det Kongelige Mausoleum. Det är ett kungligt gravkapell på Akershus slott i Oslo, byggt 1948 i kalksten och marmor. I mausoleet står två marmorsarkofager; en vit där kung Haakon och drottning Maud vilar, och en grön där kung Olav och kronprinsessan Märtha vilar.
Någon kröning av den nye kungen blir det dock inte. Däremot håller man fast vid en tusenårig tradition som förut var en del av kröningen, nämligen ”kongesigning”. Det är en högtidlig, kyrklig välsignelse av den nya regenten.
Kung Haakon VII och drottning Maud, som alltså tillträdde i samband med unionsupplösningen 1905, blev det sista kungaparet att krönas i Norge, efter en grundlagsändring från 1908. När Haakon avled 1958 fanns ingen tydlig form för sonen Olavs trontillträde, men den troende och historieintresserade nye kungen framförde en önskan om att få motta Guds välsignelse över sin kungagärning. Denna ceremoni kallas ”kongesigning” och äger rum i Nidarosdomen i Trondheim. Kongesigningen var förut en del av de kröningsceremonier som ordnats sedan 1100-talet.
Detta föll dock inte i god jord överallt. Vissa ansåg att det var en föråldrad ceremoni som inte anstod ett sekulariserat land – kanske framför allt den socialdemokratiska statsministern och hans regering. Men kung Olav stod fast vid sin önskan, och regeringen försökte då minska händelsens betydelse genom att begränsa antalet representanter för statsmakten. Men Nidaros biskop bjöd in hela stortinget till gudstjänsten, som även sändes i radio. Samtidigt tog gudstjänsten inte formen av en kröning. I stället knäföll kung Olav framför högaltaret, varefter biskop Arne Fjellbu bad Gud välsigna kungen och hans gärning.
Traditionen har vidmakthållits genom att Olavs son och svärdotter, alltså det nuvarande kungaparet Harald och Sonja, också välsignades i en liknande gudstjänst. Men kongesigningen sker inte i direkt anslutning till trontillträdet – i Harald och Sonjas fall dröjde det till juni 1991 trots att kung Olav avled i januari samma år. I samband med ceremonin arrangeras även en högtidlig middag tillsammans med landets regering. Efter välsignelsen ger sig det nya kungaparet ut på en resa, där man besöker olika fylken – en tradition med rötter i medeltiden.
Kronprins Haakon är populär hos det norska folket
Det är med andra ord en stabil institution som snart står inför ett tronskifte. Och precis som sina företrädare är kronprins Haakon mycket populär och folkkär Och kung Harald har försäkrat att Norge är i goda händer när han går bort:
–Vi samarbetar bra, och jag ser oss som ett team; drottningen och jag själv, kronprinsparet och hovet. Det är stor skillnad mot hur min far gjorde, han släppte inte in mig i förtid. Men det är nya tider nu.
I en intervju med norska TV2 har kronprins Haakon själv berättat om sina tankar inför framtiden:
– Jag tror inte att jag kommer att vara helt förberedd, det tror jag inte kommer att gå. Men jag har självfallet tänkt på det. I vår familj ligger det under ytan hela tiden. Det har det gjort sedan jag var liten, säger Haakon.
– Det är samtidigt något man inte kan förbereda sig helt och hållet på. Jag tycker ju väldigt mycket om mina föräldrar, så jag vill inte gå runt och tänka på det hela tiden heller.
Kronprinsessan Mette-Marits sjukdom påverkar situationen
Att Haakon kommer kunna tjäna Norge väl är det få som betvivlar, men när det gäller hans fru, kronprinsessan Mette-Marit, är frågetecknen desto större. Hon lider ju av den kroniska sjukdomen lungfibros, och exakt hur mycket Mette-Marit kommer att kunna arbeta är det ingen som vet, inte hon själv heller. Men med all sannolikhet kommer sjukdomen med tiden att innebära en kraftigt nedsatt arbetskapacitet, även om en eventuell lungtransplantation skulle kunna förändra spelplanen.
Haakon kan inte heller förvänta sig särskilt mycket hjälp från övriga familjemedlemmar. Drottning Sonja gör säkert sitt bästa så länge hon finns kvar, men även hon är ju till åren kommen. Och i övrigt finns bara Haakons syster, prinsessan Märtha Louise, som ju inte har någon formell skyldighet att representera sitt land eftersom hon inte uppbär apanage. Hon är ju dessutom på väg att lämna landet för ett nytt liv i USA.
Att Haakon och Mette-Marit och deras barn – prinsessan Ingrid Alexandra och prins Sverre Magnus – kommer att göra sitt allra bästa är det få som betvivlar. Men säkert är de glada så länge Harald och Sonja hänger med.