Folke Bernadotte har en speciell plats i kungafamiljens hjärtan

Av: Adrienne Bönnelyche Foto: IBL, Sjöbergs bild

Den sjuttonde september 1948 var Folke Bernadotte, FN-medlaren i Palestinakonflikten, på väg till en middag i västra Jerusalem. Han färdades i en konvoj men helt utan israelisk eskort, trots att han blivit mordhotad. Bilkaravanen hejdades av en jeep vid en vägspärr, som såg ut som en vanlig passkontroll.

En av de kamofluageklädda männen sprang fram till bilen, stack in ett vapen genom den öppna bakrutan och sköt Folke med sex skott i bröstet. Det var en noga planerad avrättning.

Folke Bernadotte blev den förste att stupa i FN:s tjänst. Mördaren var en medlem av den ultranationalistiska Sternligan, Yehoshua Cohen. Han blev aldrig åtalad eller dömd. I stället blev han så småningom livvakt och vän till Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion.

Folke Bernadotte har gått till historien som ansvarig för utväxlingen av tyska och brittisk-amerikanska krigsfångar 1943 till 1944 och som ledare för hjälpaktionen Vita bussarna, och befriade uppemot 30 000 fångar ur tyska koncentrationsläger i slutet av andra världskriget. Därför blev han tillfrågad om han ville ta sig an att utarbeta en fredsplan i Israel-Palestina-konflikten, något ingen har lyckats med än i dag.

Folke Bernadottes kista.

Folkes farfar var kung Oscar II, och hans farbror, och även gudfar, blev sedermera kung Gustaf V. Fadern, Oscar, hade mist prinstiteln och arvsrätten till kronan på grund av sitt giftermål med Ebba Munch av Fulkila, eftersom hon inte var av kunglig börd.

Ändå var hon högadlig och hovdam hos kronprinsessan Victoria. Drottning Sofias (Folkes farmor) bror, storhertigen av Luxemburg, gav dock Oscar en ny prinstitel och hans arvingar blev grevar av Wisborg.

Hemmet, där Folke växte upp med en bror och tre systrar, var djupt religiöst. Fadern var starkt engagerad i väckelserörelsen, något som inte sågs med blida ögon i kungahuset.

Kronprinsessan Victoria vid en av de vita bussarna 2008, på 60-årsdagen av Folke Bernadottes död.

Föräldrarna deltog varken i sällskapsdans eller drack alkohol, men de anordnade ofta så kallade ungdomsaftnar för sina barn, där de deltog i lekarna med liv och lust men ingen fick ta i varandra. Om det var detta förbud eller något annat som gjorde att ingen av Folke Bernadottes systrar fick några barn, kan man bara spekulera kring.

Både Folke och hans bror Carl gick efter studenten in i kavalleriet och blev ryttmästare vid Livregementet till häst. Folke var även en framgångsrik tävlingsryttare. Tyvärr tvingades han tidigt lämna den militära banan på grund av sitt magsår.

Prins Carl Philip på invigningen av ett minnesmärke till minne av sin släkting greve Folke Bernadotte af Wisborg i form av en byst placerad på Djurgården.

I sin ungdom var han ”ute i svängen” och roade sig rejält trots sin stränga uppfostran. Liksom sin far blev Folke djupt förälskad i en flicka som inte accepterades av föräldrarna. Han var trolovad med Lillie Ericson, som var omsvärmad stjärna i Ernst Rolfs revyer.

Lillie väntade barn med Folke och fick resa till vänner i Norge för att föda i hemlighet. Flickan, Jeanne, kom till världen i maj 1921. Folke Bernadotte lät deponera 30 000 kronor, cirka 750 000 i dagens penningvärde, hos barnavårdsnämnden.

Lillie fick den månatliga räntan som ett slags barnbidrag. Behållningen tillföll Jeanne när hon blev myndig. Dessutom avsattes cirka en halv miljon i dagens penningvärde, som också skulle betalas ut på myndighetsdagen. När Jeanne var 18 år kallades hon till hovet, enligt sonen Jonas Granström.

– Hon fick en summa pengar och skrev sedan på ett papper, där hon lovade att aldrig göra några anspråk i framtiden.

Lillie gifte sig 1925 med Carl Matthiessen, norsk redare och direktör för Svenska Banan-kompaniet. Paret fick flera barn och Matthiessen adopterade Jeanne. Folke anlitade fartyget s/s Lillie Matthiessen när han hämtade hem krigsfångar med Vita bussarna. Det visade att han fortfarande hade sin ungdomskärlek i tankarna.

Sommaren 1928 bjöd kung Gustaf med sin gudson till Rivieran. På en middag i Nice, som anordnats av den amerikanske industrialisten Hiram Edward Manville, träffade Folke dottern, Estelle Manville. Folke friade nästan omedelbart, och förlovningen annonserades ut redan den tredje augusti. Eftersom allt gått så fort ville både Folkes och Estelles släkt kolla de ungas bakgrund.

Manville var orolig att dottern förälskat sig i någon kunglig playboy, som skulle slarva bort familjens förmögenhet. Men han fick försäkringar om att Folkes släktingar var nyktra, hederliga personer, som förstod sig på internationella affärer.

Sanningen var att den blivande brudgummen inte hade någon erfarenhet av affärer och senare skulle visa sig sakna talang för det. Mannen som gjorde utredningen om Estelles familj misstog sig också. Det fanns två släkter i USA med samma namn. En gammal anrik gren, och en nyrik familj.

Kronprinsessan Victoria på Medelhavsmuseet, på en utställning om Folke Bernadotte.

Utredarna fick för sig att Estelle tillhörde den anrika. Det gjorde hon inte. Det påkostade bröllopet ägde rum den 30 november 1928 i Estelles hemstad Pleasantville i staten New York. Efter vigseln var över tusen gäster inbjudna till Manvilles gård Hi-Esmaro. Best man var Folkes kusin, arvprins Gustaf Adolf. Prins Sigvard var marskalk. När en amerikansk journalist frågade om det var sant att Folke Bernadotte friat efter bara fjorton dagars bekantskap, svarade han:

– Den som vill ha Förenta staternas bästa flicka måste vara rask i vändningarna.

Manville satte sin svärson på praktik i en bank, men det gick inget vidare. Det var inget för den sportige Folke, som hade helt andra intressen. I stället flyttade de nygifta till Sverige och bosatte sig på Dragongården på Djurgården.

Numera är huset Kinas ambassad. De fick fyra söner. Två lever i dag, Folke och Bertil. Äktenskapet fick ett dramatiskt slut då Folke avrättades. Jordfästningen ägde rum i Gustav Vasa kyrka i Stockholm den 26 september på Estelles födelsedag. På kistan som var täckt med den svenska flaggan, låg Folke Bernadottes scoutkäpp, hans Röda korsmössa och en vit nejlika.