Gustaf VI Adolf - gamle kungen med det stora hjärtat

Vi kallar honom ”Gamle kungen” både kärleksfullt och vördsamt. Men han var ju ung en gång han med, Gustaf VI Adolf, vår nuvarande kungs farfar. På fotografier ser vi honom lycklig och stolt vid kronprinsessan Margaretas sida, hans barns mor. Han finns där som liten prins, med mjuka kinder och allvarsam blick, finklädd med sjömanskrage.

Många minns än i dag hur konturen av hans ansiktsprofil på enkronan kändes. Gustaf Adolf växte upp i en svunnen tid och fick inte ens umgås helt fritt med sina bröder. Ändå blev han en folkkär kung – bildad, vänlig och lugn – och med en sällsam gåva att få kärleken att blomma.

Gustaf Adolfs liv skulle göra sig som film, han drabbades sannerligen av svåra sorger. Kronprinsessan Margareta blev sjuk och dog när deras fem barn var små och äldste sonen omkom i en flygolycka, endast 40 år gammal. Gustaf Adolf blev något av en fadersgestalt för sina barnbarn på Haga. På ålderns höst blev han änkling för andra gången, men han och drottning Louise fick trots allt över 40 kärleksfulla år tillsammans.

Men nog förundras man över ”gamle kungens” förmåga att vända sig mot solen och stå stark för andra. Sondottern Monica Bonde säger ömt att hennes farfar hade ett mycket stort hjärta.

Han föddes på Stockholms slott en kulen novemberdag 1882 och barndomen var som sagt väldigt sträng. Hans mamma var sjuklig och pappa kronprinsen, blivande Gustaf V, hade fullt upp med alla plikter, så ingen av dem ägnade sig nämnvärt åt barnen.

Tack och lov hade småprinsarna en barnsköterska som de älskade över allt på jorden. Under de första åren var familjen på slottet Tullgarn om somrarna och där var schemat inte riktigt lika strikt. Men när Gustaf Adolf börjat skolan tillbringade mamma Victoria nästan all tid på Capri, hos sin livläkare Axel Munthe.

– Så ska inte mina barn ha det, sa Gustaf Adolf och så det blev det heller inte.

Nej, hans och Margaretas barn fick det faktiskt helt ljuvligt, men så gick ju hon hastigt bort 1920, gravid i åttonde månaden. Så Gustaf Adolf miste inte bara sin älskade utan även deras väntade barn. Han tog det oerhört hårt.

Engelskfödda Margareta var enormt folkkär, kallades blomsterprinsessan, och tillsammans hade Gustaf Adolf och hon anlagt trädgården vid deras sommarslott Sofiero i Skåne. Fotografier visar en glad, sammansvetsad familj, Gustaf Adolf kröp rentav på alla fyra med barnen på ryggen, vilket vid den tiden var synnerligen ovanligt för en blivande konung, ja för pappor över huvud taget.

Tre år efter hennes död blev Gustaf Adolf än en gång djupt förälskad, i Louise Mountbatten, som var släkt med hans första hustru. Mörkret skingrades och de blev ett sällsamt harmoniskt par. Louise närmade sig hans barn klokt och varsamt. Smolket i glädjebägaren var att dottern Ingrid inte riktigt uppskattade en ny fru vid sin pappas sida, och att han och Louise inte fick några gemensamma barn. Hon förlöstes med en dödfödd flicka ett par år efter giftermålet. Men slottet var ju ändå fullt av fem barn.

Så kom då tragedin 1947 när äldste sonen, arvprinsen som också hette Gustaf Adolf, omkom vid flygolyckan på Kastrup. Kronprinsen skyndade genast till Haga slott för att själv berätta det oerhörda för svärdottern Sibylla. Naturligtvis rasade även hans värld men där fanns än en gång barn som behövde honom och Gustaf Adolf hade styrkan att stötta mitt i sin egen sorg.

Yngst av de faderlösa barnen var vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf, som inte ens fyllt ett år då.

Den 29 oktober 1950 dog Gustaf V och dagen därpå svor Gustaf Adolf kungaeden, ett par veckor innan han fyllde 68 år. Så först när de flesta gått i pension fick han ägna sig åt det han förberett sig för hela livet.

Då lillprinsen Carl Gustaf snyftade till under den pampiga ceremonin på Slottet gjorde hans farfar ett uppehåll och tog upp gossen i famnen. Den bilden spreds över hela världen, den nye kungens ordnar mot fyraåringens vita kostym, en symbol för att själva männi­skan går i första hand, hur högtidligt tillfälle det än må vara.

Vi vande oss vid hans lugn och hans genuina intresse, och vid att se honom vid arkeologiska utgrävningar. Och hade han inte blivit kung hade han nog blivit arkeolog eller trädgårdsmästare. Det var liksom tryggt med Gustaf VI Adolf, och de flesta som var med då minns fortfarande hans valspråk ”Plikten framför allt”.

Det hände att kungen sa ifrån när han tyckte att det behövdes. Som när han kom till Skövde på sin eriksgata: En ung kvinnlig journalist hade slagit sig ner på trappan till talarstolen och polisen försökte föra bort henne. Då avbröt sig kungen och sa ”låt flickan sitta” så att det hördes över hela torget.

Han njöt av orkidéerna vid Ulriksdals slott, för att inte tala om rhododendronbuskarna på Sofiero. Kännare av ost indiskt porslin var han också, hans imponerande samling finns förresten på Östasiatiska museet numera.

Gustaf VI Adolf var rentav så respekterad och omtyckt att många anser att det var han som räddade monarkin i Sverige. Han var helnykterist och har kallats ett dygdemönster. Men hade han då inga svagheter? Nja, inget som vi säkert vet, annat än att han var vansinnigt förtjust i kokosbollar.

1965 blev han änkeman på nytt då hans älskade Louise gick bort.

Sorgen var bråddjup men 82 år gammal vände han sig ändå mot livet. Ytterligare åtta år njöt gamle kungen av att dofta på blommorna innan han somnade in för gott på Helsingborgs lasarett en septemberkväll 1973, i samma veva som Norrmalmstorgsdramat ägde rum i Stockholm. Sverige stod stilla och kungen begravdes mellan sina båda hustrur på kungliga begravningsplatsen på Haga.

Född: 11 november 1882 Stockholms slott
Far: Gustaf V
Mor: Victoria av Baden
Regeringstid: 29 oktober 1950 – 15 september 1973
Valspråk: Plikten framför allt
Gemål: Margareta av Connaught samt Louise Mountbatten
Barn: Gustaf Adolf, Sigvard, Ingrid, Bertil, Carl Johan
Död: 15 september 1973
Begravd: 25 september 1973, Kungliga begravningsplatsen i Solna

Av: Kristina Svedell Foto: IBL