Sedan 40-årsdagen har kronprinsessan Victoria vandrat i Sveriges alla landskap. I tider då svenskarna tvingas stanna hemma hoppas hon att fler ska upptäcka naturen – för att också börja ta bättre hand om den. Klipporna i Bohuslän, Medelpads skogar och Gotlands vidsträckta stränder – i samband med sin 40-årsdag önskade sig kronprinsessan Victoria möjligheten att vandra i Sveriges alla landskap.
Nu har erfarenheterna blivit en bok, av Johan Erséus, som släpps lagom till hennes 43-årsdag.
Kronprinsessan Victoria om den nya boken
Kronprinsessan har själv skrivit förordet, där hon vittnar om sin längtan ut i skog och mark. Visserligen har hon på grund av sin roll besökt stora delar av Sverige.
Kronprinsessan Victoria i en öppenhjärtig intervju inför 43-årsdagen.
– Men det är sällan man kommer ut i naturen, det är ofta städerna man kommer till, säger hon. En solig dag utanför Haga slott, och fortsätter:
– Det här går också i linje med Daniels och min ambition att uppmuntra till mer fysisk aktivitet och att bryta vårt stillasittande som allt mer präglar vårt samhälle. Och vandringarna var en jättehärlig ursäkt att inte bara vara inne på kontoret, säger hon.
Att påminna svenskarna om vår naturskatt är en passion som kronprinsessan har haft länge. Hon hyllar allemansrätten, som gör att naturen är tillgänglig för alla – gratis. I år är det särskilt viktigt att upptäcka resmål runt knuten, understryker hon.
Uppmaningen till svenska folket i coronakrisen
– Man kan göra väldigt mycket i Sverige och nu mer än någonsin behövs vi svenskar här hemma. När den internationella turismen inte kommer att vara så påtaglig kommer vi att behöva stötta de aktörer som kämpar för att överleva, säger hon.
Själv slogs hon av variationen på naturen under sina vandringar. Egentligen hade hon redan sett en Sverigeresa för sitt inre: hon fick visionen före sitt bröllop för tio år sedan, när hon tillsammans med sin blivande make Daniel lyssnade till Benny Anderssons musik, som sedan blev visan ”Vilar glad. I din famn” med text av Kristina Lugn.
– Det kan låta lite märkligt men inför vårt bröllop skrevs den här fantastiska sången och vi satt i studion och fick lyssna. Det var som att hela Sverige spelades upp för mig. Det kändes som att jag satt på gåsen Akka i Nils Holgerssons resa, och började i Skåne med alla slätterna, vidderna och fälten. Så jag tänkte, “hur kan jag få vara Nils Holgersson?”
Victoria berättar om sin stora hjärtefråga i trädgården på Haga.
Under vandringarna bar hon med sig en lapp med ord som hon fick av Skaras domprost i Västergötland: “Frihet. Långsamhet. Enkelhet. Bekymmerslöshet. Tystnad. Delande. Andlighet.” Men så mycket reflektion blev det egentligen inte – i stället blev vandringarna folkbildande resor där varje landskap gav nya lärdomar om allt från industrihistoria till geologi.
I Medelpad blev hon till exempel tagen av att höra om skogsbrukarnas historia.
– Det var starkt, att höra om det tuffa liv man levde som skogsbrukare för 100-150 år sedan. Det var ensamt, kallt och jäkligt på alla sätt och vis. Har man med sig någon som kan historien, eller en bok, så ser man så mycket mer, säger hon och berättar att prins Daniels farfar var skogsbrukare som förfrös sig gång på gång i sin skogshydda.
– Och det är inte så länge sedan. Men även om närheten till naturen betraktas som något ursvenskt så tror kronprinsessan att våra band till den snabbt blir svagare. Ju mindre vi vistas i skog och mark, desto sämre blir vi på att läsa av naturen, menar hon, och pratar mångordigt om vikten av att bevara den biologiska mångfalden.
Att vi ska komma ut mer handlar inte bara om vår egen hälsa.
– Det är helande och läkande på många sätt att vara i naturen, både fysiskt och psykiskt. Men jag tror att också för vår framtid är det viktigt att många lär sig uppskatta naturen, för att värna den och se de värden som annars kan gå förlorade, väldigt snabbt.
Hon framhåller viktiga aktörer, som när förskolor lär barnen om pollinering och kretslopp. Hennes eget miljöintresse grundlades i barndomen, då hennes föräldrar ofta pratade om naturen och miljön, minns hon.
– Var det någon mur upptäckte pappa den och berättade att ”det måste ha stått ett gammalt hus här, för det där en gammal apel”.
Han läser naturen, och mamma dök ofta ned och plockade upp en blomma eller skalbagge, och berättade och refererade till sin barndom i Brasilien. Så det blev väldigt målande och spännande.
Äntligen får vi höra hennes egna ord om vandringarna i Sveriges alla landskap.
Att våra vanor och rutiner rubbas på grund av coronapandemin kan också föra något gott med sig, funderar kronprinsessan. Fler vill vara ute i naturområden – det vittnar både länsstyrelser som sköter nationalparkerna om, och Kungliga Djurgårdsförvaltningen som har ansvar för stora grönområden i Stockholm.
Victorias egna sommarplaner
– Det är fantastiskt att människor rör sig ute och får ett ökat sug efter skog och mark, men slitaget ökar. Så då måste man vara observant på hur man lägger leder och kanske leder om, säger kronprinsessan. Själv kommer hon att semestra i sitt favoritlandskap.
– Jag har tillbringat alla mina somrar på Öland, så det ligger mig varmt om hjärtat av den anledningen.
Kronprinsessan Victoria om:
Greta Thunberg
– Jag tycker det är fantastiskt roligt att det lyssnas på de här frågorna. Det är verkligen i sista sekunden. Men jag tycker att hon gör ett enormt jobb. Hon drar ett tungt lass men det hon har skapat med sin organisation och sin rörelse är väldigt viktigt, för det engagerar människor och ger människor ett hopp om att man förhoppningsvis kan påverka. Det farliga är om man ger upp, om man inte bryr sig. Och jag tror att många har känt en frustration kring ”vad kan jag göra, jag kan inte göra något”. Men Greta har visat på att man faktiskt kan göra något, och att det spelar roll. Sedan måste man givetvis göra så mycket mer. Men hennes röst och person behövs. Och det hon säger är ju: “lyssna på vetenskapen”.
… huruvida kärleken till hemlandet kan slå över i negativ patriotism
– Att älska sitt land ser jag inte som något negativt. Men vad är Sverige? Det innehåller så oändligt mycket, om man bara tänker på hur vi har byggt det Sverige och samhälle vi har i dag, det har vi inte gjort med bara svenskar. Vi har ju tagit in kunskap från hela världen, alltid. Det är vetenskapsmän, konstnärer och ingenjörer, vi har alltid sökt kunskap på olika områden och importerat den. Så Sverige är ett väldigt brokigt land där vi bygger något gemensamt för framtiden. Det handlar om var hjärtat och själen finns, och att här vill vi utveckla och värna något tillsammans.
Vandringarnas bästa upplevelse
– Av naturliga skäl blev vandringarna förlagda till hösten och våren. Konstigt nog ville inga ha dem på vintern, till och med i de norra landskapen fick vi pusha på för att komma då. Det fantastiska var att jag upptäckte vilket långt land vi har. För jag fick uppleva våren flera gånger om. Jag kommer så väl ihåg en vår när jag hade missat syrénblomningen här hemma i Stockholm för det var så tjockt i programmet. Vi hade inte kommit ut och jag kände ”nej, har de redan blommat ut, jag har inte ens njutit av dem”. Men på vandringarna fick jag återuppleva syréner och de första småblommorna – jag fick uppleva dem tre gånger den våren.
Arbetet för biologisk mångfald
– Vi försöker både hemma och i organisationen att prata om de frågorna och Kungliga Djurgårdsförvaltningen jobbar med biologisk mångfald: Vilka träd man särskilt ska värna och vad har vi för rara arter i området. Vi har ett väldigt stort ansvar i Hovstaten och Kungliga Djurgårdsförvaltningen, det är ganska stora grönområden om man tänker på Ulriksdal, norra och södra Djurgården och Hagaparken. Men de är känsliga, de befinner sig mitt i en tätbefolkad storstad, och de nyttjas extremt mycket – vilket är fantastiskt. Där kan man lära ut om naturen men slitaget är också stort. Det gäller att vi är på alerten.
Text: Elin Swedenmark
Foto: Jonas Ekströmmer/TT
