Karin af Klintberg om kungen: ”Det är ju knäppt att säga Ers Majestät!”

Det är filmregissören och tv-producenten Karin af Klintberg – känd från SVT:s Historieätarna och Värsta språket – som har fått exklusiv access till kungens annars så slutna värld.

Hon har träffat honom hemma och på hundpromenaden, åkt med i båten och suttit i baksätet när han kör till jobbet. Och nu kan biobesökarna se fram emot 1 timme och 38 minuter i kungens sällskap.

– Kungen ger ju intervjuer då och då, men han har aldrig släppt in en filmskapare på det här sättet tidigare, och jag tror inte att det kommer att ske igen, säger hon när Svensk Dam möter henne hemma i Vasastan i Stockholm.

– Jag ville veta vem han är och hur han mår. Och jag gissar att jag ställer samma frågor som biotittaren.

– Men jag låtsas aldrig att det är den Stora Sanna Bilden, utan det här är mitt möte med kungen.

– Jag har försökt få fatt på honom som en människa. Och jag tror att det har varit lite uppfriskande för honom att få prata med någon som är genuint nyfiken, och som lyssnar.

Det här att du sa Ers Majestät till honom – medan han sa du till dig. Hur kändes det?

– Det ÄR ju knäppt att jag ska kalla honom för Hans Majestät eller kungen och att han säger du, men det är en del av strukturen och kan jag inte spela det spelet så har jag inget där att göra.

Lyckades du hålla på titlarna, eller sa du DU någon gång?

– Haha ja, vid vårt första möte tappade jag bort det helt och ropade ”HEJHEJ!”. Men fruktansvärt många gånger kom jag ihåg det!

”Nu blir jag skitorolig att kungen ska hata mig” säger du i filmen. Kan han ta sådant?

– Absolut!

Blev du lite småkär i kungen?

– Verkligen inte! (SKRATTAR)

Så hur skulle du beskriva honom?

– Som motsatsen till en estradör som älskar att stå på scenen. Men han gör det lik förbannat. Och sen så tror jag att han mår bra utomhus, i en skog och gärna med sin hund.

Men tv-drottningen Karin hade inte någon helt lätt match när hon försökte dyrka upp kungen – för att möta honom som en vän. Och som den människa han är.

För 76-årige Carl Gustaf var lite lätt motsträvig och sedan började han boka av deras möten. I filmen är Karin af Klintberg öppen med sin frustration och konfronterar honom på slottet – framför rullande filmkamera:

– Jag gick till en terapeut och sa ‘Jag är så olycklig, jag vill att kungen ska tycka att det här är trevligt!’.

Vad var det som hände?

– Jag gick på riktigt till min terapeut och bölade och sa (låtsasgråter) ”Bu-hu, jag får inte träffa kungen och han kanske inte tycker om det här”.

Inte direkt vad den lite hårdkokte kungen hade väntat sig att få höra, där han stod med armarna kärvt i kors. Och senare säger han lite ironiskt:

– Jag går inte och lägger mig på någon bänk hos en psykolog i alla fall. Sånt löser jag själv.

Så du som ser filmen kan se fram emot sköna krockar mellan den rationelle 1940-talsmannen kungen och den känslosamma 1970-talist-kvinnan Karin af Klintberg.

Hon sammanfattar: ”Vi är som två olika arter, han och jag!”

”Ditt värsta intervjuobjekt någonsin” säger du i filmen.

– Ja, det är för att jag har intervjuat så många estradörer som älskar att prata om sitt liv. Och kungen gör ju inte det. Så han har varit den svåraste på något sätt.

– Men jag gillar kämpiga uppgifter. Och han har verkligen försökt att svara. Ibland markerar han var gränsen går och det tycker jag är ok. Han är ju ändå kung.

Vad i kungens liv har förvånat dig mest?

– Hur mycket han jobbar. Det är dagar, kvällar, helger. Jag kunde inte hålla hans tempo, jag blev för trött.

Vad fick du INTE fråga om?

– Jag fick inga sådana villkor. Jag har inte haft någon munkavle.

Men du fick klädregler av hovet?

– Nej, inte regler, men råd: Inte urringat, inte kort-kort, inga boots. Rådet var att se respektabel ut.

Och vilket av alla dina möten med kungen var mest speciellt?

– Jag tycker nog att vårt allra sista möte var det bästa. Då promenerade vi på Djurgården och jag tror att kungen kände sig trygg och lugn.

– Vi visste också att detta var vårt sista möte, så det kändes nästan lite tråkigt att vi inte skulle ses mer.

Så hur gick det – blev du vän med kungen?

– Inte vän, nej. Vänner blev vi inte. Han är inte ett dugg intresserad av att vara min kompis, det säger han själv i slutet av filmen.

– Jag frågade om kungen skulle komma om jag bjöd hem honom på middag. Och han sa ”Nej! Vi är inte vänner.” Så han håller mig på ett respektfullt avstånd.

Blev du besviken?

– Nej, han tjänar ju monarkin, så det är helt rätt val. Fast det hade ju varit kul om han hade sagt ja till den där middagen...

Foto: TT, SF.