Kungaexperten reagerar efter bilderna i En kunglig affär: "Att SVT vågar"

Del tre av tv-serien börjar med att andra världskriget bryter ut och Kurt döms till sex månaders fängelse för otukt av nazisterna. Vi får se honom plågas, lida och nästan hamna i koncentrationsläger innan han suttit av sitt straff och skickas hem till Sverige.

Torsten Nothin framställs allt mer som ondskan själv. Han håller kungen i ett järngrepp och verkar närmast besatt av att göra livet surt för Kurt som så fort han kommer till Stockholm skickas raka vägen till Beckomberga där han låses fast i tvångströja och proppas full med psykofarmaka av en läkare hotas till övergrepp av Nothin.

Det är en hårt frisserad och förenklad bild av de verkliga historiska händelserna, och kungaexperten Sten Hedman säger till Svensk Damtidning:

– Även om knappt någon som var vuxen när det här hände lever längre så kan man bli lite förvånad att SVT vågar dra på så här. Gamla överståthållare Nothin porträtteras som en jätteskurk, en maffiagubbe ungefär, samtidigt som Haijby görs helgonlik trots att han var en smågangster, en bluffmakare.

Kungen tvingas säga upp bekantskapen med Kurt när denne väl kommer ut från Beckomberga. Moloket konstaterar Gutsaf V att han varken kan ge den forne älskaren skadestånd eller upprättelse, varpå skildringen av hur Kurt slåss för att få rättvisa börjar i ”En kunglig affär”. Han skriver en roman om romansen, men hela upplagan köps upp av Nothin som dessutom bränner upp den.

Kurt tänker gå till pressen med kungens kärleksbrev för att få upprättelse, men frun Anna stoppar detta. Hon ber Nothin skicka pengar, hennes egna, till maken så att det ska se ut som att han får betalt från hovet. Nothin gör det, men då Gustaf V sen ligger på sin dödsbädd, och inget hellre vill än att få träffa Kurt, omöjliggör han även kärleksparets avsked.

Det är en välspelad, snyggt gjord, men mycket enögd skildring av en komplex historia, menar Sten Hedman. I verkligheten hade man ju att göra med både utpressning från Kurts sida och sannolikt även rättsövergrepp från hovets. Men tråkigt nog ger manusförfattaren till ”En kunglig affär” inte den eminente Sverrir Gudnason något annat än en offerkofta att klä Kurts personlighet i. Synd på så rara ärtor, skulle man kunna säga när denna mångbottnade personlighet reduceras till martyr på den förbjudna kärlekens altare.

Foto: SVT