Prinsen talar ut om läs-och skrivsvårigheterna

I en öppenhjärtig intervju talar storhertig Henris och storhertiginnan Maria Teresas son ut om sin dyslexi.

När märkte du att du hade problem med att läsa och skriva?

Jag minns att jag hade prov i stavning på tyska. Uppgifterna var ganska lätta eftersom jag fick bra hjälp hemma. Då tänkte jag att jag inte skulle behöva mera hjälp. Jag gjorde ju så bra i från mig, men när läraren hade rättat proven, var det röda streck på hela sidan. Det var inte mycket jag hade gjort rätt.

Hur känns det som tonåring när man kämpar med läxor medan andra inte behöver göra det?

Du har en stor längtan efter normalitet, något som inte kommer att uppfyllas. Om du börjar att acceptera din dyslexi och de problem som följer med det, utvecklar frustrationen till en stark och självständig personlighet.

Du bytte skola…

–Jag bestämde mig för att börja i American School of Luxembourg, eftersom det amerikanska skolsystemet har en bättre förståelse av dyslexi. När jag gick i gymnasiet, var Luxemburgs skolsystem inte speciellt väl förberedda för elever med inlärningssvårigheter. Idag förstår man det bättre, men det är fortfarande en lång väg att gå innan vi har nått samma nivå som i de anglosaxiska länderna.

Kan du bekräfta att tonåringar med inlärningssvårigheter är särskilt drivna och har starka viljor att lyckas på andra områden?

– Barn med inlärningssvårigheter har starka viljor och kämpar mycket med sina brister. Till slut överkommer man rädslan för att misslyckas. Det gör dig starkare och du utvecklar en styrka om vad du vill och du kommer inte att ge upp så lätt.

Hur hanterade dina föräldrar, storhertig Henri och storhertiginnan Maria Teresa, dina problem?

– Mina föräldrar hjälpte mig en hel del, särskilt min mor, som uppmärksammade min dyslexi. De flesta människor runt omkring mig visste inte hur man kan hjälpa mig och många gav upp istället för att ta reda på vad problemet var. Min mor gav dock aldrig upp att söka information, ställa frågor och finna förklaringar. På grund av min mammas envishet, fick jag äntligen diagnosen dyslexi.

Du är själv pappa. Tror du att du är särskilt känslig för dina barns eventuella inlärningsproblem? Och kan du hjälpa dem med läxorna?

– För mig är det lättare att förstå vad mina barn går igenom. Men det är svårt för mig att hjälpa dem eftersom jag fortfarande kämpar med stavningen. När det kommer till högläsning är jag bara lite snabbare än mina söner. Jag kan stödja dem moraliskt, men inte i praktiken. Jag hoppas dock att min ofullkomlighet kommer att hjälpa dem att förstå att man inte behöver vara perfekt. Dyslexi kan drabba vem som helst.