Så gick det till när Margareta från Södertälje blev prinsessa i Jordanien

Margareta Lind var Södertäljetjejen som åkte till London på det glada 1960-talet och blev kär i en irakisk prins. Sedan dess har hon varit prinsessa och bott i Jordanien.

Vi träffade henne när kronprinsessan Victoria och prins Daniel var på besök i huvudstaden Amman, och trots alla åren i Jordanien klappar hennes hjärta fortfarande för Sverige:

– Men vad roligt att Svensk Damtidning kommer på besök, nu blir min syster Guje i Södertälje glad! säger hon spontant.

Prinsessan Majda är elegant och rakt på sak, och hon talar den sortens kultiverade svenska som nästan bara svenskar som bott utomlands sedan 1960-talet gör.

När kom prinsessan till Jordanien?

– Det är 55 år sedan nu. Så det är ganska länge! Jag träffade min man i England, och på den vägen är det. Vi bor i Amman, lite grann i utkanten.

Då, 1962, var Margareta en blond och kortklippt 20-åring som hade åkt till Cambridge efter hushållsskolan för att läsa engelska. Och det var där hon mötte prins Raad på en fest. Efter några träffar insåg hon att han var en irakisk prins.

Hans far prins Zeid var Iraks ambassadör i London, och hans mamma prinsessan Fahrelnissa var välkänd konstnärinna. Prins Raad hade visserligen vuxit upp i Europa, men han och Majda kom ändå från två olika kulturer. Eller som hon en gång uttryckte saken: ”Det enda vi hade gemensamt var att vi var vänsterhänta båda två!”

Men deras kärlek var stark, och sommaren 1963 reste prins Raad till Sverige för att gifta sig med sin Maggan. De vigdes först borgerligt hemma i familjens villa på Torekällgatan i Södertälje, medan den muslimska vigseln ägde rum i ett palats i Amman.

– De första åren var det ganska oroligt i Jordanien, med sexdagarskriget 1967, och så var det inbördeskrig 1970, säger prinsessan Majda.

– Och även om det inte pågick så länge, så var spänningarna efteråt naturligtvis svåra. Men sedan dess är Jordanien det lugnaste landet i hela regionen, tack och lov!

Här heter Maggan alltså Majda, det arabiska namnet som hon fick av sin svärfar efter bröllopet. Men är det någon som säger Maggan nuförtiden?

– Jodå! Alla mina svenska vänner, och några till för den delen. Sedan brukar jag åka till Sverige några gånger om året och då är det Maggan hela vägen!

I Amman är hon alltså Hennes Kungliga Höghet prinsessan Majda, och hon är både hyllad och djupt respekterad här, främst för sitt arbete med Al-Hussein Society. Det är ett rehabiliteringscentrum för barn med funktionsnedsättningar som prinsessan byggt upp.

I dag är det en stor och viktig institution i rehabvården med framstående läkare, sjukgymnaster och olika rehabiliteringsprogram. Vi följde med kronprinsessan Victoria och prins Daniel när de besökte centret, och de var djupt imponerade efter sitt besök:

– Vilka framsteg de gör, barnen, man blir så imponerad! Det är verkligen rörande att se glädjen och stoltheten i deras ögon, sa prins Daniel.

– Och att få möta den här flickan som precis hade lärt sig att ta sina första steg, det var otroligt stort. Jag tror att alla som såg det blev varma om hjärtat, man blev tagen helt enkelt. Insatserna här på centret gör verkligen en enorm skillnad, fortsatte den svenske prinsen.

– Sedan hälsade vi på i en klass med barn i prinsessan Estelles ålder och det är klart att då relaterar man till sin egen dotter och de förutsättningar hon har, och som vi i Sverige har i stort.

Det märks att prinsessan Majdas och prins Raads kontakt med den svenska kungafamiljen är varm och hjärtlig.Victoria och Daniel var hedersgäster vid utomhuslunchen i det som kallas Skandinaviska skogen, och som ligger på en höjd i utkanten av Amman. Prinsessan Majda och hennes vänner i föreningen Friends of Scandinavia har helt enkelt ”adopterat” skogen.

– Vi lyckades övertala det jordanska jordbruksdepartementet att ge oss den. Ja, nu är ju inte skogen vår egentligen, men vi är beskyddare av den. Det här var precis innan det svenska kungaparet kom hit på besök 1989, så kungen var här och invigde skogen.

– Och det finns inte så mycket skog här i Jordanien annars, så den är väldigt viktig, säger prinsessan Majda.

Foto: TT, Helena Wiklund