Sigvard Bernadotte - Sveriges största formgivare

– Jag kanske kan hoppas på att ha bidragit en smula till vackrare och mer praktisk vardagsvara, sa Sigvard Bernadotte då en utställning om hans formgivning öppnade på Nationalmuseum 1997.

Det var en blygsam önskan. För få svenskar – om ens någon – kommer i närheten av hans rika formgivning, ingen har bidragit mer till folkhemmets vardag och fest.

Sigvard ritade inte allt som bär hans namn, det hade han aldrig hunnit. Men han hade en unik förmåga att handplocka medarbetare, unga talanger som fick blomma ut under hans ledning.

För Sigvard var industridesign ett lagarbete. Kanske mest känd av hans adepter är danske Jacob Jensen, mannen bakom Margretheskålen och Bernadottekannan.

Sigvard föddes som prins, näst äldst i syskonskaran och son till kronprins Gustav VI Adolf och hans Margareta. Intresset för konst föddes tidigt. Och påbrå fanns ju! Prins Eugen, Sigvards älskade farbror, känner alla till. Kanske är det inte lika känt att Sigvards mor var en hängiven konstnär.

Redan under studietiden kom Sigvard i kontakt med den anrika firman Georg Jensen och började formge silver för dem. Han gjorde cigarrettaskar, skålar, fat, bägare och brödrostar i ett modernt snitt. Men trots att designerkarriären fick en fin start kunde han inte släppa sina filmdrömmar. Under namnet herr Holgers for han till Tyskland för att arbeta som regiassistent.

Där träffade han Erica Patzek och de gifte sig i en femminutersceremoni i London den 8 mars 1934 – trots den kungliga familjens starka motvilja. Under bröllopslunchen dök en man från svenska ambassaden upp och tog ifrån Sigvard hans kungliga kabinettpass. Hans dagar som prins var över, hans ordnar återkallades, liksom privilegier och apanage – en händelse som satte djupa spår hos Sigvard.

Så småningom tog sig Sigvard till Hollywood där han fortsatte som regiassistent, en tjusig titel men arbetsuppgifterna liknade mer en springpojkes. Till sist satsade han helhjärtat på silverdesin.

I början av 1950-talet iakttog Sigvard nyfiket industridesignen i sin linda i USA. Och när han mötte den danske arkitekten Acton Björn gick startskottet för ett mycket framgångsrikt samarbete. “Vi tänkte på att förbättra användandet av verktyg och husgeråd. Ge köparen bekväma handtag, säkrare arbetsplatser, mer lättskötta vred, tangenter, spakar etc.”

Metropolitan köpte in hans verk till sina samlingar. Washington Post skrev i en guldkantad recension att hans design inte bara var ett verk av en kungs son, utan att det var som om Gud fader själv skulle ha haft ett finger med i spelet. Så fulländat ansågs det vara.

Ett av hans sista verk var milleniumservisen “Marianne” som han arbetade med in i det sista.

Sigvards designerliv var minst sagt framgångsrikt, om det än förmörkades av alla turer kring hans titel. Prins eller inte, som formgivare var och är Sigvard kung.

Visst minns vi konservburksöppnaren Röda Clara, plastskålen Margrethe, mönstret “Virrvarr” på perstorpsplattorna, kaffepannan som blev Bernadottekannan i femtiotalets folkhem, Marabous logotype och allt fantastiskt silver – såväl vardagsbestick som ögonfröjd.

Foto: IBL, Scanpix