Zara Tindalls make berättar om parets stora sorg – och vad som blev deras räddning

Zara Tindalls make berättar om parets stora sorg - och vad som blev deras räddning
Fint av honom att berätta.
Annons

Det var på julafton det fruktansvärda hände, prinsessan Annes dotter Zara Tindall fick missfall och förlorade därmed sitt andra barn som skulle gjort dottern Mia till storasyster. I en ny intervju med Sunday Times berättar Mike Tindall nu om sorgen hela familjen upplevde.

– Det vi lärde oss var att vi inte är ensam om detta, många andra par har tvingats gå igenom samma hemska sak.

Han säger också att det var dottern Mia, nu tre år, som hjälpte paret igenom sorgen.

– Hon var vår räddande ängel. Hur vi än mått har hon fått oss på andra tankar.

Annons

Nu när han inte spelar så mycket rugby länge har Mike också mer tid över att vara nära Mia.

– Jag tar henne till simhallen och ut till lekplatsen där hon försvinner iväg i ett dammoln, säger Mike med ett skratt.

Foto: IBL

Mer om svenska och internationella kungligheter, societet och kändisar från oss på Svensk Damtidning:

Dela på:

5 kommentarer till “Zara Tindalls make berättar om parets stora sorg – och vad som blev deras räddning”

  1. konsttanten skriver: 16 maj, 2017

    Missfall har olika grader av sorg, så är det bara. Tyvärr, tystas det ner, speciellt inom kungligheter. och omgivningen förstår inte frånvaron.


  2. PernillaA skriver: 16 maj, 2017

    KOnsttanten, vad folk inte heller förstår är att alla är olika och umgås olika med sorg, många har förståelse i ca två veckor och förväntar sig sedan att allt är som vanligt


  3. Nina S skriver: 16 maj, 2017

    Trots att detta alltid är en sorg, är sorgen än större om det inte redan finns något barn alls i familjen…

    Instämmer med båda av ovanstående, Konsttanten och Pernilla A, på olika sätt.


  4. Nina S skriver: 16 maj, 2017

    Litet tillägg: det verkar också alltid som det inom det kungliga förväntas, tas för givet att det ska bli barn. Inte en självklarhet.


  5. Konsttanten skriver: 16 maj, 2017

    Pernilla: Visst är det så.
    Tänk förr, när man hade sorgband efter dödsfall i familjen. Det kunde finnas någon annan form av markering, dock frivillig.


Annons

Laddar