Sven-Bertil Taube har dött – 87 år gammal: Här är hans liv i bilder

Den folkkäre artisten Sven-Bertil Taube är död.

Han dog i London på fredagen, uppger hans manager Anders Ramstedt för TT.

Den store vistolkaren och skådespelaren Sven-Bertil Taube blev 87 år gammal. En epok har gått i graven, liksom den siste gentlemannen. Sverige blir sig aldrig riktigt likt igen när nationalskalden Evert Taubes son inte finns.

Han vårdade sin pappas visor så att de berikade oss ännu mer. Själv sade han att han kanske kom närmare Evert på så sätt. Alltid ödmjuk med allvar bakom orden, ständigt spirituell och stilig. Sven-Bertil Taube gick sin egen väg och skapade en mjuk stig intill faderns. På så sätt fördjupades vår svenska visskatt.

Mot slutet av sin levnad hyllades Sven-Bertil Taube av recensenterna och ansågs vara mer levande än någonsin. Ja, han stod helt enkelt på toppen av sin karriär när han var över 80. Vi säger som fru Karin gjorde om sin Carl Larsson, han var en högtidsdag till människa, för det passar också så bra in på Sven-Bertil.

Han kom till världen 1934, minstingen i familjen, yngst av tre syskon. Den lille gossen kunde lyssna hur länge som helst hans pappa sjöng sin ”Byssan lull”. De var en ovanlig familj, med en pappa som skrev visor på sin kammare och mamma Astri som var konstnär och arbetade i sin ateljé hemma i våningen. Sven-Bertil och hans syskon togs på allvar, deras göromål sågs lika värdefulla som föräldrarnas, vilket var ovanligt i 1930-talets Sverige.

När Sven-Bertil Taube kom till Stockholm uppträdde i Stockholm på äldre dagar bodde han gärna på ett hotell nära Grev Turegatan på Östermalm. Han kände sig hemma där i barndomens kvarter, där bland annat lekkamraten Ulf Björlin också bott som barn.

På somrarna begav sig familjen Taube till Sjösala vid Nämndöfjärden. I tonåren fick Sven-Bertil finna sig i att vännerna nästan lika gärna umgicks med hans föräldrar som med honom. Sven-Bertil betonade många gånger i sitt liv hur underbara hans föräldrar och hans uppväxt var.

Det år han fyllde 22 reste han till Madrid för att på allvar lära sig spela gitarr och tre år senare kom Sven-Bertil in på Dramatens elevskola. Han insåg tidigt att musik och dramatik hörde ihop på djupet, och lät de båda konstarterna berika varandra. Unge herr Taube var sannerligen sådan att Gudarna älskade honom. Vid sidan av teaterkarriären slog han musikvärlden med häpnad tillsammans med Ulf Björlin, som blivit dirigent och arrangör. De tolkade Bellman på ett revolutionerande sätt, med stor orkester.

I början av 1970-talet flyttade Sven-Bertil Taube till London för en hägrande internationell filmkarriär. Men Sven-Bertil Taube fortsatte ändå att se Sverige som sitt hjärtas land och återkom ständigt hem till de sina och publiken. Traditionen med Taube på Gröna Lund började med Evert 1945, men när han i början av 1960-talet behövde hjälp sa Astri till sin yngste son att hjälpa pappa. Och efter sin fars död fortsatte Sven-Bertil traditionen. Elegant med uppvikta skjortärmar förkunnade han att ”här sköna sommar!” Så nog blir den svenska sommaren lite blekare utan Sven-Bertil Taube på Gröna Lunds stora scen.

Genom livet gjorde han en mängd olika roller för teater och film, spelade in skivor och gav bejublade konserter. Han fick en lång rad priser och utmärkelser. Bland de som gladde honom mest var grammisen 2015 för albumet Hommage.Året innan fick han en hedersgrammis. Sådana brukar ju vara ett tack och adjö sa han till Svensk Damtidning och riktigt strålade av glädje över att han liksom toppade sig själv. Just så skulle Sven-Bertil aldrig ha uttryckt sig, men nog var det lite underförstått ändå. Han kände sig som pånyttfödd.

Och när han 2018 återigen gjorde en stor teaterroll på Dramatens stora scen i pjäsen Påklädaren visste varken publiken eller recensenterna till sig av glädje och hyllningar. Den blev något av en långkörare som ständigt avslutades med stående ovationer. Hans märgfulla stämma skar som en dolk i salongen, Sven-Bertil kunde tala lågt men hördes ändå in i minsta vrå. Dessutom fortsatte han tolka Everts visor i de två albumen Så länge skutan kan gå.

Charmör var han förvisso också, även om han bara ville vara förekommande och vänlig. Och så älskade han ju fartens tjusning, var en skicklig ryttare och mc-förare, en gång dök han upp på motorcykel vid en galapremiär i London, klädd i smoking under skinnstället.

Seglade gjorde han också, helst med sin älskade Mikaela och om havet var Sven-Bertils första kärlek så var hon hans största. Kvinnan som fick bli hans ögon när synen försvann.

De gifte sig 1985 och var i det närmaste oskiljaktiga fram till hans död. Sven-Bertil Taube efterlämnade dessutom fyra vuxna barn, och barnbarn. Han lever kvar i minnet, vistolkningarna, filmerna och skivorna. Och kanske i känslan från en saltstänkt sommarvind fastän skutan slutat gå.

Foto: TT