Anders Berglund om kärleken till Spanien: "Här laddar vi batterierna"

Solkustens pärla, den lilla staden Nerja på Costa del sol, är inget för latmaskar och folk som saknar bil. Hur vackert det än är så är mördarbackarna många och branta. Från stränderna vid medelhavet reser sig klipporna upp mot bergen. Allra högst ligger San Juan de Capistrano, ett bostadsområde med vita hus, vajande palmer och stort pool­ område. Här bor Christel och Anders Berglund på deltid.

– Som kompositör spelar det ju ingen roll var man befinner sig, säger Anders där han sitter i arbetsrummet bland instru­ment, datorer och stora bild­ skärmar.

Det är här han skriver sina arrangemang för Sveriges Radios symfoniorkester, bland annat till en konsert med Carola i Berwaldhallen, men även ny musik till en musikal.

Anders har just kommit ner från ett kallt och regnigt Stockholm. Christel har varit här några dagar. Som flygvärdinna på SAS på långlinjerna till new York och Chicago har hon ofta längre sammanhållna ledig­heter. För hennes del blir det nio dagar i Nerja den här gången. Anders får nöja sig med fem. Det var på en flygning till New York 1999 som Christel och Anders träffades.

Han tog reda på var hon skulle bo och bjöd på lunch nästa dag. Man kan gott säga att kärleken slog till på 10 000 meters höjd och på den vägen är det. Lusten att resa har inte mat­tats av sedan de köpte huset i Nerja. Kärlek, champagne ­och resor till varma exotiska länder har gått som en röd tråd genom deras liv.

– Fast nu får vi kanske ta bort det där med champagnen, säger Christel. Mousserande vitt vin heter ju Cava här i Spanien.

I samband med en resa till Vietnam mötte de fadderbarnet Khan Le.

– Han var bara fyra år då och hade turen att få bo i en av SOS barnbyar. Sedan fick vi ett sam­tal om att hans tvillingsystrar My Trang Le och Huyen Le hade kommit till byn, mamman kunde inte ta hand om dem heller. Vi ställde självklart upp så att de fick stanna i barnbyn.

Fadderbarnen är tonåringar nu och måste snart stå på egna ben. Hur det ska gå till återstår att se, men Christel och Anders håller kontakten och åker dit vartannat år.

– Till jul och nyår är det nog dags igen.

Christel och Anders hade länge sökt efter boende utom­lands när de hittade huset i San Juan.

– Vi hade sökt i både Florida, Spanien, Italien och Frankrike utan att fastna för något. Våren 2010 flög vi ner till Alicante för att göra ännu en rekognose­ringsresa.

– Vi hade haft kontakt med Christina Schollin som tyckte att vi borde titta närmare på Nerja där hon och hennes man Hans Wahlgren har sin plats i solen.

Vi åkte hem till Christina som ville bjuda på lunch. Som av en händelse hade hon även bjudit sin mäklare. Mäklaren tog Christel och Anders på en rundtur i Nerja som de fann vara mer genuint spansk än till exempel Marbella och de andra turistorterna väster om Malaga.

– Vi fastnade för San Juan de Capistrano trots att det ligger så högt eller kanske just därför. Vi har ju bil och dessutom finns det en lokalbuss.

Christel och Anders lade bud på några hus och åkte hem. En tid senare for Anders ner igen för att titta på ytterligare objekt.

– I en paus mellan visningar­na tog jag en promenad och råkade få syn på det här huset som var till salu. Jag bad mäkla­ren kolla upp det och for hem igen. Några dagar senare fick jag ett mejl med texten ”kom ner, titta och köp” och det gjorde vi.

Sakta men säkert har Christel och Anders gjort huset till sitt.

– Det har fortfarande spansk karaktär, säger Anders. Det är ju det vi gillar med att bo här.

Varje morgon tar de bilen till Playa Playazo för att ta en rejäl ”power walk” längs den kilo­ meterlånga stranden.

– Sedan åker vi hem och äter frukost.

– Solen och luften här i Nerja gör mig väldigt gott, säger Christel. Och så är det så väl­ görande tyst. Hit upp hörs inga bilar.

Anders påpekar att huset är andningshålet i deras annars rätt stressiga tillvaro.

– Det är här vi laddar batte­rierna. Så fort man kommer hit så går man ner i varv, det är un­derbart för både kropp och själ. Man pysslar och donar lite som man vill. I dag har jag till exem­pel målat räckena på balkongen.

– Och så frekventerar vi Nerjas närmare 300 restau­ranger. Det kommer att ta ett tag att äta sig igenom dem …

Ett och annat speltillfälle har öppnat sig för Anders. Som när Robert Wells höll konsert i Mijas. Christel och Dnders satt i publiken men på scenen stod två keyboards och då blev det som det blev.

– Robban och jag jammade loss i en låt, skrattar Anders. Det brukar bli lite bus när musi­ker möts. Det brukar vara kul för publiken också med lite över­raskningar.

Av: Monica Antonsson

Foto: Stella Pictures, IBL och Per Arvidsson