Christina Schollins gästhus är något alldeles unikt

Alla borde ha en energihöjande Christina Schollin i sitt liv! Även om hon och maken Hans ”fastnat” nere i sitt andra hem i Nerja vid Malaga, plus att Christina legat allvarligt sjuk, finns inte tillstymmelse till missnöje när vi pratas vid per telefon.

– Vi mår jättebra, det är underbart väder och vi har precis simmat vårt dagliga morgonpass i poolen. Nu sitter Hans och löser korsord och jag får all tid i världen att prata med dig, säger Christina med sitt härliga skratt.

Egentligen skulle makarna rest hem till Björkhagen redan i januari men både Christinas allvarliga sjukdom och Covid-19 satte käppar i hjulen.

– Vi blev fast här, kan man säga. Vi bor ju här halva året och kom tillbaka hit den tredje januari efter att ha firat jul och nyår i Sverige. Planen var att åka hem igen efter några veckor, vi skulle gått och tittat på premiären av Pernillas show på Cirkus och jag hade lite tv-inspelningar. Men jag blev plötsligt jättesjuk och lades in här på sjukhus i Malaga i tolv dagar. Jag fick blödande magsår och anemi, och för att stoppa bakterien satte de in massa antibiotika och den klarade jag inte av, fick vatten i lungorna. Det blev riktigt tokigt, jag togs in igen, fick syrgas och nej, det var inte bra alls där ett tag, berättar Christina med en tung suck.

Vi pratar om det höga tempo som inte bara hon utan hela familjen Wahlgren lever i och jag frågar om det inte kan ha varit stress som till slut blev för mycket för kroppen?

– Ja, det är vad alla i min familj säger, det var så mycket med boken. Jag flög till London till Skavlan och det var intervjuer hela tiden. Det var mycket hela tiden men jag tycker bara det var roligt så jag tror inte att en sådan positiv stress kan skapa ett magsår. Jag frågade läkarna om det är att jag haft så mycket omkring mig och de sa att ja, om man tar ut sig fullständigt då är det inte bra. Men i det här fallet var det bakterien som utlöst det.

Hans fanns givetvis vid sin hustrus sida hela tiden, han fick en egen säng inne i rummet på sjukhuset och när Christina blev bättre har Hans funnits där och hjälpt henne.

– Det är verkligen en lycka att leva ihop med någon som också tar det här för vad det är, det var inte lätt för Hans när jag blev så sjuk plötsligt. Skjutsa till sjukhus och vara med där genom alla turer, det var jobbigt för honom också, det var det. Han har verkligen hjälpt mig genom min återhämtning på bästa sätt.

Och precis när Christina började piggna på sig slog Covid-19 ut i full blom och Spanien är ett av de länder som varit hårdast vad gäller karantän.

– Vi har inte fått gå utanför grinden men vi har en trädgård och en stor pool där vi har simmat. Det är poliser som kollar oss hela tiden, har man inte en matkasse i handen eller kan visa att man ska till apoteket då får man böta. Allt har ju ställts in så tvärt, Linus skulle spelat Jesus i Dalhalla i juli, två utsålda hus och Peter Stormare skulle varit med också, och Pernillas hela turné som ställs in. Det är tufft men vi får se det som en paus och att det kommer igång snart igen. Kulturen måste få en blomstring efter det här, jag hoppas på det!

Att ha varit gifta i snart 60 år och fortfarande vara kära är en ynnest som Christina och Hans kan ståta med. Och även i dessa märkliga, nya karantänstider trivs de ypperligt i varandras sällskap.

– Jag saknar det sociala oerhört men jag har lätt för att acceptera situationer för vad de är, ta fasta på hur vi ska kunna leva i den här speciella perioden, och försöka utvecklas ändå. Jag är av den åsikten att jag tror på att om man bestämmer sig för att tänka bra, positiva tankar då kan man använda den här tiden till någon slags självutveckling. Själv tycker jag om att formulera mig, jag skriver och bloggar och har satt igång med broderier. Jag har alltid älskat att brodera och nu har jag broderat tre stora tavlor med änglar som jag säljer i min webbshop. Intäkterna skänker jag till våra hjältar, sjuksköterskorna.

Lite nya krav på varandra ställer det allt ändå eller hur?

– Verkligen, det gör det. Vi låter varandra vara och vi har våra rutiner. Frukost på altanen, Hans löser sina korsord. Vi trivs med att ta det så här lugnt, ingen är irriterad på den andra faktiskt. Vi simmar tillsammans varje morgon, vi gör mycket tillsammans men vi tycker också om att vara tysta tillsammans. Vi älskar varandra och vi kämpar på tillsammans.

Ni är ju så oerhört sociala du och Hans, hur känns det att ha blivit än mer utlämnade till att bara vara ni två?

– Vi har ju levt tillsammans väldigt länge, lever ett stilla lugnt liv här nere men visst är vi vana vid att träffa mycket vänner, det har vi inte kunnat göra nu. Men förvånansvärt väl har vi klarat av att vara bara hänvisade till varandra. Vi älskar att umgås med våra vänner, och givetvis vår familj, men jag känner att om jag ska lyfta något positivt är det att vi verkligen stressat av, tar det oerhört lugnt och faktiskt haft tid att utveckla vår relation ännu mer nu. Det hoppas jag gäller för många andra också, att man kommer närmare varandra och hittar samtal, och även stillhet tillsammans med sina nära. Nu har det börjat luckras upp här i Spanien, vi får gå till stranden och häromdagen träffade vi några vänner, men på distans givetvis. Pernilla säger att man har olika ”pluppar” som man får umgås med, hon träffar sin ”plupp”, utan kramar och håller avstånd. Vi är vår plupp helt enkelt men jag längtar tills vi kan utöka den med våra vänner igen.

På ett plan skiljer sig dock makarna åt, Christina brinner för nya projekt medan Hans helst vill ha allt som det alltid har varit.

– Där skiljer vi oss verkligen åt jag och Hans! Han vill inte byta ut något och jag blir lycklig av förändringar, att göra nytt! Det om något sätter igång mina hormoner på ett positivt sätt, haha! Ett av mina nya projekt är att skriva en ny bok men denna gång med mycket bilder och mindre text. Ett komplement till Ett himla liv som ska heta Mina minnesbilder, låter väl som en rolig idé eller hur, säger Christina med sitt härliga skratt.

– Och så har jag inrett ett gammalt hus där vi tidigare hade en bastu, som sen blev förråd, det har jag nu gjort om till ett gästhus, fullt med änglar och fint för gäster, så roligt!

Även om makarna trivs i Nerja är längtan hem till Björkhagen stor och tur är det att alla barnen sluter upp och hjälper till med underhållet av makarnas stora hus på Värmdö.

– Ja, vi har hört att våra fyra barn har mobiliserat sig och delar upp underhållet av trädgård med mera mellan sig. Det vi längtar efter allra mest just nu är att få komma hem och träffa familjen på Björkhagen utan att riskera att smittas av coronaviruset. Men tills vi kan göra det lever vi på i vår lilla lunk här i Nerja. Pernilla är väldigt bestämd med att vi inte får utsätta oss för några som helst risker. Stanna där ni är säger hon till oss, det vore förödande om ni fick corona. När jag var sjuk hördes vi på Facetime hela familjen varje dag, det är fint att det går att hålla kontakten så nu när man inte kan ses. Barnen var oroliga och ville komma ner hit men det gick ju inte, det blev mycket kontakt via Facetime istället.

Här finner ni Christinas webbsida: www.christinaschollin.com

Foto: Privat och TT