Gunnel Fred: ”Det känns stort att min dotter blivit mamma”
– Inget går upp mot att hålla Edmund i famnen, säger Gunnel Fred med ett djupt leende.
Hon njuter i fulla drag av sommaren i Stockholm, det är ju här som barnbarnet finns! Men vi ser henne bland Bohusläns klippor under sensommaren då den folkkära skådespelerskan gör entré i tv-serien Saltön.
Gunnel är så där frökenfräkensöt när när vi träffas på Norr Mälarstrand. Håret är ljust sommarsmekt och ögonen glittrar i kapp med Riddarfjärden. Strax över 60 år är Gunnel Fred lika vacker som alltid, med en befriande självdistans, humor och ett öppet sinne.
– Jag älskar sommaren i stan, tar dagarna som de kommer, och månar om att vara nära mitt barnbarn. Det är ju Edmunds första sommar, säger hon och riktigt lyser av mormorslycka.
I den nya säsongen av Saltön spelar Gunnel Fred en prästänka, som vunnit massor av pengar men gått vilse i sitt eget liv. Hon tar in på öns hotell i föresatsen att hitta tillbaka till sig själv.
– Hon har lite känslan ”att livet är slut nu”, säger Gunnel ömsint. Men vem vet, kanske hittar hon också kärleken…
Inspelningen ägde rum på Skaftö och trakten kring Lysekil för två år sedan och Gunnel berättar att den var väldigt trevlig med lättsam stämning, även om arbetstempot var högt. De erfarna kollegorna känner varandra sedan länge, bland annat har Gunnel och Claes Månsson jobbat ihop i Lorry och skrattat hur mycket som helst tillsammans.
– Det är farligt att vara i hans närhet, säger hon skämtsamt. Vi har så roligt att det blir fnissigt.
Gunnel har ju spelat allt från tragedier och tunga draman till både satir och humor. Hon slog igenom i mitten av 1970-talet i filmen På Palmblad och rosor och började scenskolan i Stockholm några år senare – 22 år ung, gift och nybliven mamma.
Dottern Hanna fick emellanåt hänga med till teaterundervisningen. Men äktenskapet mellan Gunnel och Hannas pappa, skådespelaren Stefan Ekman, gick i kras.
Stefan och jag har alltid haft bra kontakt, berättar Gunnel. Vi tittar på varandra med en extra glimt i ögat nu när vi fått nya titlar och blivit morföräldrar.
De firade rentav julafton ihop förra året, när ”Eddie” som gossen kallas bara var ett par veckor gammal. Gunnel tillägger att hon känner kärlek till båda sina döttrars pappor. Eira, hennes och Peter Dalles dotter, flyttade hemifrån för ett par år sedan. Och naturligtvis blev det tomt för Gunnel, som ”nästan alltid” haft barn hemma, med tanke på att det skiljer hela 16 år mellan döttrarna. Så inte undra på att hon går upp i ”Eddie”.
– Det känns stort att min dotter blivit mamma, säger hon med klang i rösten.
Fastän Gunnel var en av de utvalda i Ingmar Bergmans krets och har arbetat med en mängd kända regissörer har hon sannerligen ett avspänt förhållande till sin karriär. Hon funderar lite på vilka filmatiseringar och uppsättningar hon gjort med Bergman, men svävar på målet och minns inte riktigt. Sådant som många skulle sett som livets höjdpunkt i skådespelarvärlden tar hon förbluffande lätt på.
– Jag hade en dubbel känsla till kulten kring Ingmar Bergman, förklarar hon. Det fanns så mycket rädsla runt honom, även om jag aldrig var rädd själv. Och jag är misstänksam mot människor som har många ja-sägare.
Det är först när jag frågar vilka som satt i juryn då hon kom in på scenskolan Gunnel blir lite stolt. För Gunn Wållgren, farmorn i filmen Fanny och Alexander, var Gunnels stora idol.
– Jag minns att hon sa att det var bra när jag gjort mitt prov, tillstår Gunnel, lägger handen mot hjärtat och lyser vid minnet.
Sedan drygt ett år tillbaka är Gunnel aktuell på Dramaten igen. Hon tillhör den fasta ensemblen men tar tjänstledigt i perioder för att vidga vyerna. Hon förklarar att det är lätt att bli betagen av Dramaten annars och att hon inte har hela sin identitet i yrket.
– Men jag älskar mitt yrke och vill fortsätta som skådespelare så länge jag lever.
Hur går du in i en roll?
– Jaa, säger hon och ler lite. På tusen olika sätt, vissa är jag inte medveten om. Men första nyckeln är nog igenkänningen, sedan tränger jag djupare in i själen, om rollfiguren har en lätt hälta till exempel, så finns det en historia bakom den. Om man tar till sig texten om och om igen kan något plötsligt glimma till.
Det låter magiskt när Gunnel berättar och hon tillägger livfullt att det är den härligaste känsla som finns att hamna i ett flow på scenen. Då blir hon kär i både publiken och sina kollegor.
Har du någon kärlek i livet nu?
Hon drar på svaret en aning och tillstår att hon kanske trodde det ett tag, men så slår hon fast att ”nej, definitivt nej”. Så var det med den saken. Och för den delen är hjärtat helt uppfyllt av lille Eddie.
Av: Kristina Svedell
Foto: IBL