Hemma hos Viveca Sten: ”Jag grät av lycka när jag fick köpa huset”
– I sommar tänker jag inte röra ett finger, säger Viveca Sten och försöker se övertygande ut. Det är inte helt lätt att frammana en bild av hur denna späda men handlingskraftiga och energiska kvinna ligger raklång i en solstol utan att göra någonting.
Viveca Sten verkar ständigt vara i farten. Hon utstrålar energi och glädje. På sitt flickaktiga sätt rör hon sig på lätta fötter, visar runt och berättar den spännande historien om hur det gick till när det vackra sekelskifteshuset blev deras.
I flera generationer har Viveca Stens släkt ägt hus på Sandhamn i Stockholms skärgård, och hon har sedan barnsben tillbringat alla sina somrar på ön.
– Vi trivs fantastiskt bra här. Min pappa bor i vårt släkthus en bit bort. För tio år sen delade jag och min bror ett litet hus på 29 kvadrat, men när min familj växte och jag väntade barn nummer tre, tyckte min man och jag att det var dags att hitta något eget.
Det var inte optimalt att vara en barnfamilj och dela ett litet sommarhus med en glad ungkarl. Det hör ju inte till vanligheterna att de attraktiva trähusen på Sandhamn kommer ut till försäljning. Ofta går de i arv till barnen. När så fru Forsman skulle sälja det hus Viveca Sten och hennes familj bor i idag, var spekulanterna många och budgivningen skenade i väg.
– Jag kunde inte sova på hela natten, då jag insåg att vi inte skulle ha råd.
Men Viveca gav inte upp. Nästa morgon skrev hon ett brev till ägarinnan och berättade hur mycket hon tyckte om huset, men att hon inte hade möjlighet att lägga ett högre bud. Orden måste ha gått rakt in i fru Forsmans hjärta, ty hon bestämde sig för att hennes älskade hem skulle få nya, trevliga ägare. Det var viktigare än ett högre pris.
– Jag blev så lycklig att jag nästan grät! Fru Forsman var född i huset och mindes hur hon som barn lekt med min pappa.
Viveca och hennes man Lennart har tagit väl hand om sitt sommarparadis.
– För sju år sen gjorde vi en totalrenovering. Vi har bytt inner- och yttertak, lagt nya golv och flyttat köksväggen för att få en rymligare matplats. Min man blir tokig på mig för att jag alltid ska flytta bärande väggar, säger hon roat. Med tre barn och alla deras vänner blir det ofta trångt vid matbordet. Köket är inspirerat av skandinavisk skärgårdsstil med vitlaserade skåp och bänk i gammeldags carraramarmor.
I hallen finns en lucka i golvet till den gamla potatiskällaren.
– Vi tror att huset var en liten stuga från början och att man med tiden har byggt på övervåningen. Det har gjorts saker i omgångar. Vi hittade foton på hur huset såg ut på 20-talet och lät tillverka fönster som såg ut som de ursprungliga.
Sommarsolens varma strålar letar sig in genom glasverandans fönster och sprider en glittrande mosaik av ljusreflexer på trägolvet. Känslan av semester och lugn infinner sig. Viveca Sten påminner en smula om romanfiguren Nora Linde i blåvit skärgårdsrandig skjorta och vita byxor. Ond, bråd död och kallblodiga mördare hör inte hemma i den här idyllen, men kanske är det just därför hennes böcker blivit så populära.
2008 debuterade Viveca med kriminalromanen ”I de lugnaste vatten”, och nästan varje år sedan dess har hon gett ut en ny bok med Sandhamn i fokus.
Serien har toppat försäljningslistorna om och om igen. Den har sålt i mer än fyra miljoner exemplar med utgivning i drygt trettio länder. Tillsammans med tv-serien ”Morden i Sandhamn” baserad på hennes böcker har detta gett henne en publik på över 70 miljoner personer världen över.
De genuina miljöskildringarna från skärgårdsön ute i havsbandet, dit drygt 100 000 turister kommer varje år, är lika trovärdiga som böckernas karaktärer. Nora Linde och hennes nära vän, polisen Tomas Andreasson, löser mystiska mordgåtor samtidigt som de brottas med sina vardagsbekymmer. Läsarna får också intressanta inblickar i personernas inre konflikter och tankar kring ensamhet, jobbiga tonårsbarn och svärmödrar, separationer och grannsämja. Många känner säkert igen sig.
Viveca har gått från att vara chefsjurist och ledamot av koncernledningen för Postnord och förutom kriminalromaner har Viveca Sten även skrivit ett antal facklitterära böcker inom den juridiska sfären. Receptet på framgång är dels att hon har ett driv och är oerhört disciplinerad, dels talar hon fem språk flytande och kan prata om sina böcker i internationell media.
– Min mormor talade åtta språk. Hon var min idol, berättar denna produktiva deckardrottning, som också har en gedigen utbildning med examen från Handelshögskolan och juristlinjen.
Hon har precis avslutat en rad manus bland annat ”Sjörök”, uppföljaren till ”Djupgraven”, ungdomstriologin som Viveca Sten skriver tillsammans med sin dotter Camilla. I höst kommer också flera spänningsnoveller, där hon går djupare in i Sandhamnskaraktärerna Nora och Tomas. Hur träffades de? Varför blev Tomas polis?
Viveca erkänner att hon behöver semester. Hon har just skrivit på ett kontrakt för ytterligare fyra böcker till i den populära serien “Morden i Sandhamn”.
– Min familj tycker att jag far runt alldeles för mycket och alltid har mycket på gång. Det är ju så jag är! Men jag erkänner att jag behöver semester nu.
Så kanske blir det som Viveca Sten började med att säga. I sommar ska hon inte röra ett finger.
Foto: Per Arvidsson