Johan T Lindwall: "Han var kung både i slott och koja"

Chefredaktören har ordet.

Adlig gentleman!

Så oerhört tråkigt och ledsamt.

Jag och många andra fick naturligtvis en chock när vi fick beskedet om Noppes alltför tidiga bortgång. Själv befann jag mig i kungafamiljens skidparadis Storlien när jag fick telefonsamtalet om att Carl Adam Lewenhaupt var död.

Då var det fortfarande bara en liten krets kring Noppes familj, vänner och kungafamiljen som visste om att deras vän hade hittat död i vattnet ute på Djurgården.

Noppe hade kvällen innan varit på sin klubb Noppes för den traditionella ostronkvällen, men bara minuter före det skulle börja hade han ursäktat sig att han var tvungen att gå på en viktig middag. Sedan försvann Noppe i väg. Det är sista gången vännerna såg honom.

Jag hade svårt att ta till mig det jag precis hade fått höra över telefon:

Noppe borta.

Det var ju som i går jag senast träffade honom utanför hans medlemsklubb Noppes på Östermalm. Jag var på väg till redaktionen på Humlegårdsgatan och sprang in i Noppe. Han lika glad och trevlig som alltid. En sann gentleman som alltid kunde föra sig i alla dess salonger.

Jag tror att det var Noppes adlighet blandad med folklighet som gjorde att så många tyckte om honom. Han var kung både i slott och koja.

Efter att Noppes bortgång hade blivit känd svämmades sociala medier över av kondoleanser och i allas inlägg framgick en enorm kärlek. För Noppes familj och vänner är bortgången naturligtvis ett stort slag. För kungen är det en av hans absolut närmaste barndomsvänner som nu lämnat allt för tidigt.

Vi alla kommer minnas Noppe med värme och glädje.

Många gånger var vi på olika kalas ihop. I somras var vi hemma hos gemensamma vänner på Djurgården på kräftskiva och det var så klart Noppe som tog på sig äran att vara toastmaster. Vi låg dubbelvikta av skratt när han med glimten i ögat underhöll och välkomnade alla gäster.

Det är precis så vi ska minnas den adlige gentlemannen:

Med glädje och värme.

Vila i frid.

Foto IBL