Johanna Lind Bagge om sina döda hundar: "Har dem på kontoret – 12 stycken"

Anders Bagge och Johanna Lind Bagge

Svensk Dam fick sig en pratstund med Johanna Lind Bagge, aktuell med Let's Dance.

Hej Johanna, hur mår du i dag?

– Det är hysteriskt just nu. Jag kom precis från Palma där vi fotograferade min nya klädkollektion och nu ska jag vidare till modemässan i Köpenhamn. Därefter åker jag direkt till Malmö för ett möte innan jag reser hem och laddar för modemässan i Stockholm.

Tre snabba med Tony Irving!
0:40

Efter reklamen: Tre snabba med Tony Irving!

(0:40)

Slå på ljud

Vad kan du berätta om SVT-programmet ”Underdog”?

– Det är ett fantastiskt format som handlar om att stimulera hundägare att aktivera sig med sin hund, att träna tillsammans och utvecklas ihop. Både jag och Anders är med och tävlar i agility, där det handlar om att få hunden att hoppa hinder, springa slalom och krypa genom tunnlar. Jag har nästan aldrig haft så roligt som under inspelningarna och trots att det är en tävling så kan jag inte låta bli att nästan enbart heja på motståndarna. Kanske är det för att det är hundarna som är de verkliga huvudpersonerna i serien? Jag ville ha en rejäl utmaning så jag tävlar med grand danois-valpen Julia, som dessutom är försiktig och reserverad till sin läggning.

Ni har fem hundar och en katt, låt mig gissa att det är katten som är chef?

– Nä, katten är en liten sak som mest gillar att ha roligt. Det är ingen som bestämmer numera utan en harmonisk grupp svansbarn som stormtrivs tillsammans. Tidigare så var det jack russeln Ebba som var chef över hela gruppen, men hon gick bort förra året. Hon och hennes syster Selma, som dog ett halvår senare, finns med mig här där jag sitter och jobbar.

"Det är tolv stycken sammanlagt"

Hur tänker du nu?

– Vi har alla hundar i urnor och jag har båda jack russel-flickorna här på kontoret. Det kanske låter läskigt, men det är helt naturligt för mig. Det är tolv stycken urnor sammanlagt och de andra står hos min mamma.

Har du någonsin upplevt något övernaturligt?

– Gud, ja. Många, många, många gånger. Jag har varit andlig av mig sedan min mormor Karin gick bort. Jag tog det väldigt hårt, men efter två dagar så låg jag i sängen och såg tre ljusgestalter som kom mot mig. En av dem var min mormor som satte sig på sängkanten en stund, därefter så kändes sorgen oändligt mycket lättare att bära. Vilka de andra två var? Hennes bröder, det har jag fått reda på i efterhand.

Nu bor ju ni ju på ett gammalt slott så…

– Ja, det finns folk kvar här, både jag och Anders har upplevt det. En gång så låg jag i soffan och slappade när en kvinna plötsligt tilltalade mig. Du är en rekorderlig kvinna som har pyjamas på dig, konstaterade hon. En annan gång så kom Anders hem och hörde mig rumstera om på övervåningen. Skönt att hon är hemma, tänkte han. När jag sedan verkligen kom hem så tittade han bara på mig och sa ”konstigt”. Vi trivs väldigt bra härute med djur och natur inpå knuten. Det är bra för själen, speciellt för en tjej som är uppväxt på landet. Jag älskar att kunna gå ut och springa med hundarna eller ta en ridtur precis när jag vill.

I år är det 30 år sedan du blev fröken Sverige, hur känns det?

– Det har jag inte ens tänkt på, men det är ju det… Det är fantastiskt att ha den titeln i sitt cv, men det är lååång tid sedan. Det måste jag fira (skratt). Då var man ung och lite rädd och hade så mycket kvar att upptäcka. Nu är jag orädd och har upplevt nästan allt. Under resans gång så är det viktigt att inte gå vilse i någon annans fotspår, utan att välja sin egna väg. Det handlar om att lyssna på sin inre röst och att sträva efter det man själv vill och ha passionen och genomföra det.

Din pappa är uppfinnare, hur påverkade det dig?

– Väldigt mycket. Jag har växt upp i en miljö som vibrerade av entreprenörsanda. Min pappa tog bland att fram den klassiska, gula och vita simdynan, som blev en världsprodukt. Han satt alltid med ett ritblock och skissade på nya idéer. Det var aldrig något främmande för mig att etablera egna produkter, jag har det i mitt dna.

Vad gör du av alla pengar?

– Jag har aldrig haft något överflöd av pengar. Jag vet värdet av pengar och jag har respekt för pengar. Jag jobbar och gör rätt för mig och drar in min egna lön. Lyckan sitter inte i pengar.

Följer du någon tv-serie?

– Vi har nog faktiskt plöjt igenom allt på Netflix. ”The Crown” och ”Ozark” är två förstklassiga produktioner som jag verkligen kan rekommendera, med det finns så oändligt mycket annat som också är bra. Jag och Anders älskar serier och tittar tills ögonen går i kors.

Vilken är världens bästa film genom tiderna?

– ”Gladiator” är en film som jag kan se hur många gånger som helst. Russell Crowe är en fantastiskt bra skådespelare som klarar av att vara trovärdig i alla sina roller. Från gladiator i det gamla Rom till en matematiker med förföljelsemani i nästan lika fantastiska ”A Beautiful Mind”.

Har du varit nära att dö någon gång?

– Min förlossning var ganska tuff. Jag hade gått tre veckor över tiden och han låg i säte, så läkarna valde att göra ett akut kejsarsnitt utan bedövning. Hans hjärtljud gick ner under operationen och det var kritiskt där ett tag för oss båda. Om jag är rädd för att dö? Det jag är rädd för är att andra runtomkring mig ska gå bort och samtidigt så vill jag såklart hinna med så mycket som möjligt innan den stunden kommer.

Har du träffat någon i kungafamiljen?

– Ja, det har jag gjort. Jag mötte kronprinsessan Victoria i en butik och hon är så himla fin. Och när jag hade en utbildning på prins Daniels gym så var Madeleine där och tränade. Hon är också jättegullig.

Du har tackat ja till ”Let’s dance”, var det så självklart?

– Ja, faktiskt… Jag kan väl erkänna att beslutet togs med en stor portion skräckblandad förtjusning, men jag ser egentligen bara fördelar. Det blir en kort och intensiv period, med en cocktail av energi, glädje och hård träning. Nu går jag från dans med fyrbenta kompisar i skogen till pardans inför en miljonpublik, det ska faktiskt bli underbart. Om det är något jag är rädd för? Jag är lite rädd att jag inte blir en bra elev, att jag inte presterar, men det är ju upp till mig och min danspartner.