Lasse Åberg om sorgen efter hustrun Ingers död: ”Ramlar ner i ett svart hål”
Förra året berättade Lasse Åberg för tidningen VI förra året att hustrun Inger Åberg gått bort i slutet på januari 2024.
5 Kändisar du inte skulle tro är lika gamla
Konstnärens hustru var multisjuk och fick under en middag svårt att andas. Tillståndet förvärrades under natten och Lasse berättar nu i UR-programmet ”Studio 65” om den mardröm som utspelade sig efteråt.
–Jag hörde hur det blev sämre och sämre och ringde ambulans. Sen klarade hon inte ambulansfärden. Hon dog på väg till sjukhuset, så det gick väldigt fort, säger Lasse och berättar att han till en början inte kunde ta in att Inger gått bort:
– De kom in när jag satt på Akademiska och sa: ”Tyvärr måste jag meddela att…” Det var ju drömskt, en känsla av overklighet. Det var ofattbart.
”Ramlar ner i svarta hål”
Lasse Åberg berättar att han efter hustruns död grävt ner sig i arbete. Han har tagit på sig flera uppdrag: utställning i Borås, bokskrivning och en återupptagen artistkarriär.
Det är ett sätt att försöka skingra tankarna.
– Men sen ramlar man ner i de här svarta hålen då och då. Sen har jag ju gjort något slags altare av henne. Jag har inte rört så mycket saker. Jag brukar citera keramikern Hertha Hillfon, som när hennes man dog sa: ”Nä, han är inte död, han har bara gått och gömt sig”. Så känns det.
”Väldigt ensamt”
Lasse och Inger var ett par i över 60 år. De träffades på konstfack 1964. Han beskriver henne som godhjärtad och arbetsam, hela tiden med ett sug att jobba med väveri och broderi.
Om dagarna brukade de sitta i var sin ända av huset, i respektive ateljé, och träffades till lunch. Sedan Ingers död har Lasse inte velat storstäda, utan vill att hennes broderi och vävstol ska stå kvar.
– Det är som att halva personligheten ryckts ifrån en. Du växer ihop. Någon har sagt att du början är en röd och blå klump modellera. Med tiden kramas det ihop till en lila klump. Sen går det inte dela på den för att få en röd och blå klump igen.
– Det är väldigt ensamt. Man har ingen att diskutera med längre. Jag har lagt om mina matvanor och äter stadig lunch och nåt enkelt på kvällen. Vi hade matlagning som umgängesform och var roade av det. Det är inget man står och håller på med själv.
Foto: TT