Liv Mjönes stora familjelycka med sambon Henrik: "Mysigt"
Hej Liv, hur mår du idag?
– Jag mår jättebra, det känns lite som första sommardagen, barnen har sommarlov och det är mysigt att ha tid för varandra.
Vad har du alltid i ditt kylskåp?
– Jag har alltid en bra Prästost.
Vad dricker du helst till maten?
– Jag gillar Loka Crush. Jag älskar ett lite tyngre, smakrikt och kryddigt rött vin, det är jag väldigt svag för. Bubblor funkar alltid, fast helst före maten förstås.
När kom du på att ville bli skådespelare?
– Jag var nog runt fem år. Jag tyckte väldigt mycket om tv-serien Varuhuset och ville vara som dom. Och när jag blev äldre började jag tittade på TV-teatern och jag tyckte det var otroligt roligt att se. Så det var genom TV-teatern och Varuhuset som jag visste att jag ville bli skådis. Jag önskar verkligen att TV-teatern skulle komma tillbaka för vi har ju så otroligt bra svenska dramatiker.En av dina favoriter är Lars Norén.
Vilken var den första Norénpjäs du såg?
– Personkrets. Min bror drog med mig och när den sattes upp på Riksteatern. Den enda biljetten vi kunde få tag i var till en föreställning i Falkenberg. Vi bodde i Sundsvall då, så vi tog tåget. Den var sex timmar lång med pauser, det var det häftigaste jag någonsin har sett. Det var mitt första ordentliga möte med Norén. Sen gjorde han ju Skuggpojkarna också, som är så genial och så mänsklig. Och så gillar jag alla hans familjedramer förstås.
Berätta om ditt bästa barndomsminne?
– Ett av mina allra finaste barndomsminnen var när mamma och jag och min yngste bror lyssnade på Tordyveln flyger i skymningen tillsammans. Mamma äskade sommarföljetongerna på P1 och när Tordyveln sändes väckte hon mig och min bror Jon varje morgon så att vi kunde lyssna tillsammans medan vi åt frukost. Vi älskade den, det är ett underbart barndomsminne. Och nu är jag med i SVT:s filmatisering av Tordyveln flyger i skymningen.
Vilket var ditt första sommarjobb?
– Jag jobbade på ett demensboende på Sidsjön i Sundsvall. Av lönen sparade jag ihop till en stereo. Det var faktiskt väldigt intressant och en bra livserfarenhet.
Hur är du som bilförare?
– Jag har körkort för automat, men jag kör inte bil särskilt mycket, jag tycker inte att jag är så bra. Jag är lite för rädd i trafiken – eller så har jag för gott självförtroende. Det pendlar däremellan så jag väljer att inte köra så mycket.
Kan du berätta om ett särskilt minnesvärt ögonblick i ditt liv?
– Det är förstås när barnen föddes. Min yngsta fyllde precis år och då gick vi igenom hur det var när han föddes tidigt kl 5 på morgonen på SÖS. Det gick jättesnabbt – till skillnad från storebror Bo som tog 15 timmar...
Vilket är ditt livs mest smärtsamma ögonblick?
– Min mamma gick bort för ett och ett halvt år sen och det är en sån sorg som gör så ont att man inte kan gå upprätt. Jag har aldrig varit med om det förut. Sen har jag också haft vänner som gått bort. Jag hade en väldigt kär kollega som gick bort för bara några veckor sedan, det är väldigt tungt. Men sorgen efter mamma... Den gjorde fruktansvärt ont.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Då umgås jag helst med barnen – om de vill förstås. De börjar bli så stora nu att de ibland inte vill...
Du har ju gjort en rad roller både på film och tv och på scenen. Finns det någon roll eller produktion som du är särskilt glad och stolt över att ha varit med i?
– Jag är jätteglad att jag fick spela Barbro i Händelser vid vatten. Sen är jag också väldigt glad över Dagmar i Den allvarsamma leken, som jag fick en Guldbaggenominering för. Sex roller söker en författare och American Hotel är också produktioner jag är stolt över.
Har du någon drömroll som du ännu inte har spelat?
– Ja det har jag faktiskt. Jag har aldrig spelat Norén, det skulle jag hemskt gärna vilja göra. Jag skulle gärna prova att göra en djupdykning ner i mörkret.
Har du någon särskilt förebild bland skådespelare?
– Lennart Jähkel är en väldigt stor förebild. Jag tycker han är otrolig som skådis. Jag såg honom i En handelsresandes död en gång och det var fantastiskt. När manliga skådespelare får den rollen vill de ibland visa hela sitt register, hur skickliga de är, men Lennart vet att det inte bara är han som ska lysa utan att det också finns en historia ska berättas. Jag har aldrig sett den pjäsen så bra. Det är just en sån skådespelare jag vill vara – som berättar hela historien.
Om du skulle byta yrke helt, vad skulle du jobba med då?
– Något inom vården. Kanske inte på liv och död, som det kan vara, men till exempel sjukgymnast. Att få möta människor, följa dem och hjälpa dem.
Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
– Janna Granström. Hon är en otrolig skådespelerska!
Har du träffat någon i kungafamiljen?
– Ja, det har jag gjort, både drottning Silvia och prins Daniel. Drottning Silvia träffade jag när hon var på Eriksgata i Sundsvall när jag var fem, sex år. Jag fick ge blommor till henne och ta henne i hand. Prins Daniel fick jag hälsa på under Guldbaggegalan. Båda är väldigt, väldigt trevliga.
Liv Mjönes
Född: 18 september 1979
Bor: Stockholm
Familj: Sambo Henrik Bäckbro och två söner
Gör: Skådespelare
Aktuell med: Tordyveln flyger i skymningen på SVT, i höst med pjäsen Orosdanser på Stadsteatern, Klarascenen.
Foto: TT