Svensk Dam möter Malou von Sivers: ”Har varit viktigt att hålla ihop familjen”
Hon fortsätter att arbeta på TV4, men har skapat mer tid för sin författarkarriär.
Nu är Malou aktuell med ett dramatiskt triangeldrama, delvis inspirerat av egna erfarenheter.
Svensk Damtidning möter henne i lyxvåningen i centrala Stockholm!
Hissen är av gammal karaktär och har knappt plats för två personer. Den är av sorten som är försedd med ett galler som måste stängas innan den tar fart, som att den ber en fatta ett avgörande beslut med noggrann analys innan avfärd.
Den rosslar till och låter hjulen jobba, tar oss hela vägen upp till ett plan där det direkt uppenbarar sig en dörr som det står Malou von Sivers på. Vi är medvetna om att hon har en hund och tar därför det säkrare beslutet att knacka försiktigt på dörren.
Ljudvågor av hundskall seglar in i öronen med successiv styrka, samtidigt som bestämda fotsteg närmar sig med ökad frekvens. Dörrhandtaget vrids plötsligt om och Malou von Sivers öppnar dörren.
Vid hennes sida står hunden Juni, en lurvig fyrbent följeslagare av rasen cavapoo. Skällandet upphör så fort den får syn på oss. I stället är hon nyfiken, utforskande i blicken och mån om att komma närmare för att kunna bli klappad.
– Ni behöver inte ta av er skorna. Vill ni ha kaffe? säger Malou och visar tecken på att vara en van värdinna.
Malou om nya boken
Våningen saknar inte direkt yta. Den är av storleken större och rymmer ett stort vardagsrum med öppen brasa. Malou von Sivers journalistiska arv gör sig påmind i inredningen, med ett inramat diplom från när hon vann Stora journalistpriset 2014 hängandes på väggen och en Kristallen-statyett som mottogs när hon vann galans hederspris 2021.
Vi sätter oss vid ett stort bord i vardagsrummet. Malou von Sivers delar ut koppar med kaffe, samtidigt som hon lägger upp sin nya bok ”En ska bort” på bordet. Boken är hennes femte roman och handlar om mänskliga relationer, ett tema som Malou är van att hantera och skriva om.
– Jag tycker väldigt mycket om att skriva om drama i nära relationer. För mig är det där den största dramatiken pågår och också där den största skammen finns. Alla vill hålla upp en bra fasad och när den här fasaden krackelerar känner man mycket skam, för man tror att alla andra har det så himla bra, säger Malou von Sivers.
”En ska bort” är ett spännande triangeldrama om hämnd och svartsjuka. Här ligger fokus på relationen mellan svärmor och svärdotter, där den ensamstående mamman Greta, som aldrig riktigt släppt taget om sonen Patrick, får konkurrens i form av svärdottern Nina.
– Min man Sten växte upp med en ensamstående mamma som var en väldigt stor del av hans liv, en väldigt spännande kvinna som alltid var med på fester. När jag var 25 år och träffade Sten tyckte jag det blev för mycket. De känslorna har jag använt mig av i skrivandet. Sten tyckte också det var jättesvårt att sätta ner foten och kände hela tiden att hon var ensam. Jag tror det blir lättare när man har föräldrar som lever ihop, då behöver man aldrig känna det där.
Hur var din relation till din svärmor?
– Periodvis så var den tuff. Vi hade många modiga och ärliga samtal om det som hade hänt på ett sätt som jag aldrig hade med min egen mamma. Hon var dessutom en underbar farmor vilket inte gjorde saken lättare. Jag hade ingen annan att prata med om det här, men det går inte att jämföra med hur svårt de har det i boken.
Malou beskriver boken som en blandning av Fay Weldons klassiker ”En hon-djävuls liv och lustar” och de grekiska dramerna. Den är bitvis väldigt mörk, även om det finns partier som kommer få läsaren att dra på munnen och skratta, precis det som tillhöra den tragikomiska ådran till, med hämndaktioner som avlöser varandra.
– Hämnd är ett spännande ämne. Just hämndfantasier är något som jag tror alla människor har, även om alla inte erkänner det. Människan har också till skillnad från djuren möjligheten att fantisera, vilket betyder att man också kan bearbeta saker. Det är när du börjar sätta hämnden i verket som blir det intressanta: Vem blir du sen?
Malou efter tio lades ner
Malou von Sivers har i stort sett hela sitt yrkesliv dragits till tunga ämnen. I TV4-programmet ”Malou efter tio” har hon under åren intervjuat åtskilliga personer som varit med om fruktansvärda saker och öppenhjärtigt berättat om sina största sorger i livet.
– Jag intervjuar aldrig människor mitt i processen. Jag tror inte man vet vad man gör om man sätter sig i tv och pratar om något tungt innan det är bearbetat. Oftast är de klara med det och har kommit ut på andra sidan där det är ljusare. Många som tittar har sen kunnat identifiera sig med personen, för många gånger känner man sig ensam och på grund av skam har man inte vågat prata om det.
– Thorsten Flinck sa till mig: ”Med dig känner man aldrig skam”. Det är en väldigt fin komplimang. Jag tror det beror på att jag inte dömer och att jag själv varit på en plats i mitt liv där jag vet att skammen finns.
Tisdagen den 10 maj 2022 sändes det sista avsnittet av Malou efter tio. För Malous del var det svårt att ta farväl av ett program som hon arbetat dagligen med i 16 års tid, även om hon själv kände att det var dags att ta farväl.
– Många tror att det blev nedlagt, men jag valde att lägga ner programmet och i stället fortsätta med mina längre intervjuer. Jag är inte purung och debuterade dessutom som författare sent, då måste jag ge det mer tid och utrymme. Allt gott har ett slut och i stället för att bli utkastad valde jag själv att sluta.
– Samtidigt är det är en kluven känsla, så klart. Jag kan längta tillbaka. Det är ofta jag stöter på ämnen, och sett till hur snabbt nyhetsflödet går i dag och ständigt ändras, tycker jag det saknas program som fokuserar på eftertänksamhet och reflektion, tyvärr.
Malou om kärleken till maken
Malou är fortfarande knuten till TV4 och har kontrakt. Hon klassas som en av kanalens stora profiler och har kvar intervjuprogrammet ”Malou möter”. Däremot blir det inte alls lika mycket jobb som tidigare, utan hon kan för det mesta fokusera på sitt skrivande och författarkarriären.
– Men det är ingen bra timpenning att skriva, det kan jag ju säga. Det tar väldigt lång tid att skriva en roman. Man skriver, skriver om och skriver om. Den här boken har tagit ett och ett halvt år att skriva.
TV4 kommer dock alltid vara en central del av Malous liv. Sonen Sebastian von Sivers arbetar i dag som chef på Nyhetsmorgon och sonen Malcolm är redaktör på samma redaktion. Hon beskriver familjen som tajt och att de tillbringar mycket tid tillsammans.
– Vi har väldigt trevligt ihop. Vi är nära varandra och träffas mycket. Både jag och Sten är skilsmässobarn, så det har varit viktigt för oss att hålla ihop familjen. Det har varit fantastiskt hela vägen.
Du och Sten har varit tillsammans i 47 år och gifta i 32 – hur håller ni kärleken vid liv?
– Vi har kvar attraktionen, vilket är jätteviktigt. Vi har jättebra samtal och ger varandra utrymme att leva våra egna liv. Vi har båda jobbat mycket och Sten är dessutom en fantastisk skidåkare som gillar att åka på skidsemester, medan jag hellre åker i väg till Palma och skriver. Just på senare år har det blivit en del ensamresor och det tror jag är jättebra, för man kan inte leva ett helt liv ihop om man inte tillåter en att vara för sig själv.
– Sen har vi så klart bråkat, haft kriser och gått i parterapi. Men det har alltid känts väldigt långt från att vi ska skiljas. Det har aldrig varit nära, även om jag varit orolig för det, men det är väl den rädslan man har som skilsmässobarn.
”Sånt kan vara känsligt”
Maken Sten har alltid varit en stor stöttepelare. Därför har det känts självklart att involvera honom i arbetet med boken och låtit honom komma med tankar på vad som kan förbättras.
– Han läser manus. Han är en väldigt bra läsare. Första gången han läste tyckte han att jag skulle skruva till det mer och då gjorde jag det. Nu är det väldigt långt ifrån vår familj och min relation till min svärmor, men sådant kan ändå vara känsligt och då var han så här: ”Skruva till det mer!”.
Var brukar du sitta och skriva någonstans?
– Haha, det bästa jag vet är att skriva när jag flyger. Då finns inga telefoner eller någonting som kan störa. Annars sitter jag lite överallt: här i lägenheten eller på glasverandan på landet i skärgården.
Hur ser processen ut, har du några tydliga rutiner?
– Jag är en morgonmänniska. Jag har nog alltid varit det. Annars hade jag nog inte klarat av jobbet på Nyhetsmorgon. På morgonen är också huvudet rent, då kan man skriva som bäst.
Författarkarriären fortsätter att gå som på räls. Malou von Sivers ser inget stopp i sikte och hoppas att hon kommer ge ut flera böcker framöver. Förhoppningen är att ”En ska bort” ska få en uppföljare, samtidigt som förlaget vill att hon även hinner klart med en annan bok.
– Jag håller även på med min självbiografi. Det är mycket svårare, jag tycker det är roligare att skriva fiktivt och hitta på. Norstedts vill väldigt gärna ha självbiografin, så jag hoppas det kommer i gång.
Foto: Johan Söderlund/Svensk Damtidning
